Wednesday, November 28

Kramsjukhetsrekord!

Idag har Lisa slagit alla rekord i kramsjukhet. Sen jag kom hem har hon svassat runt mina ben och följt mig för att hålla koll på vad jag gör. En mycket märklig sak hände när jag höll på att laga mat: lisa kom fram och jamade och gnällde. Jag provade med allt vanligt, mat, klappning, lek.. ingenting var bra. Inte förräns jag lyfte upp Lisa blev det lugnt och tyst. Hon stod still och väntade på att bli upplyft, och låg sedan lugnt i min famn och såg sig om medan jag fick bära henne tre varv runt hela lägenheten. Vardagsrum, fönster, spegel, hall, kök.... allt som verkar läskigt i vanliga fall iakttogs nu tyst från min arm där hon låg still, helt och hållet avslappnad. För övrigt rapporterar jag att inga framsteg görs med vikten. 6,4-6,8 kg verkar vara hennes mycket statiska vikt.

Wednesday, November 14

Snö - nej tack!

Tittar just nu på en Lisa med öron på helspänn. Utanför röjer en traktor fram och tillbaka för att skopa undan snön. Ett oväntat ljud verkar Lisa tycka, men inte otäckt. Åtminstone inte tillräckligt för att flytta på sig. Jag erbjöd henne en tur ut i snön på balkongen, i förtjust förväntan på reaktionen. Lisan var dock inte så lättlurad utan stannade på tröskeln och tittade ut därifrån ett litet tag innan hon gick in i värmen igen. Ingen snö på tassarna.
Jag vägde för övrigt Lisan idag. Inga framsteg alls på viktfronten. Börjar snart bli dags att ta henne till veterinär och en Lisakompis ligger nog bra till som uveckling av hushållet under våren.

Saturday, November 10

Minustest under kontroll

Nu har det blivit minusgrader här. Själv har jag tagit på mig mössan. Lisa går fortfarande gärna ut på balkongen i bara pälsen. Hon bara ruskar till när hon känner kylan, och sprätter lite med fötterna när de tar de första stegen på den kalla balkongen. Sen är allt som vanligt.

Tuesday, November 6

Det är ingen popularitetstävling

Ibland på jobbet brukar vi chefer emellan påminna varandra om att vi inte är där för att vara populära och att ledarskap inte alltid är en tävling i att vara omtyckt. Samma sak gäller uppenbarligen kattägande. Lisa har varit ovanligt kelig och slö idag, så efter rätt mycket klappande tog jag till slut upp Lisa och lade henne i mitt knä. Inget ovanligt med det, men den här gången fick hon ligga på rygg. Inte populärt, hon kvider till lite kort när man lägger henne så. Sen inträder en liten fight. Jag tar fram klosaxen. Det är inga större problem. Men när hon känner bladet från saxen nudda toppen av klon, då rycker hon åt sig tassen, och jag får med milt våld hålla emot. Och medan jag koncentrerar mig på att klippa precis lagom mycket så brukar lisa vrida lite på huvudet och därmed påbörja en liten rörelse som är tänkt att sluta med att hon glider ur knät. Efter mycket balanserande och en hel del förhandling - "Du är så duktigt Lisa, ja, jätteduktig, slappna av bara" - så är alla framklorna nu klippta. Baktassarna räckte inte Lisas tålamod till för, men de är ganksa väl klippta sedan tidigare. Och nu ligger kissemissen mitt på vardagsrumsgolvet och slickar sig om framtassarna. Som tur är finns där inga sår. Och förhoppningsvis är det även här som på jobbet: om man tar sitt ansvar så vinner man i längden.

Monday, November 5

Fri som fågeln vid fönsterrutan?

Vi fortsätter lite med gå ut följetången. Idag är det riktigt kallt och för egen del har jag börjat leta upp vinterkläder. Dagstemperaturen har varierat mellan noll och plus fem grader. Kylan som sådan bekommer inte Lisa, och idag har jag suttit rätt mycket vid köksbordet och fixat med min hem-pc som snart skall återlämnas. Det har fått Lisa också att hänga i köket och utöver att hon bokstavligt talat hängt i bordsduken och försökt dra ner allt på golvet (eller dra upp sig själv, jag är inte riktigt säker), bortsett från att hon gjort det så har hon också tjatat till sig ett par extra vändor på balkongen. Tyvärr är det ju riktigt kallt, så jag provade att dra igen dörren lite medan hon var ute. Hon blev faktiskt inte rädd, och jag ansträngde mig för att hålla lite koll. Tänkte att hon skulle smyga fram till dörren och sätta sig, och kanske jama lite när hon ville in, så det borde ha funkat. Men så plötsligt, när jag tittade bort för ett ögonblick hör jag en smäll från balkongdörren. BONK! Lisan har bestämt sig för att hon vill in igen och, om det nu var ouppmärksahet eller dunklet, eller mina otroligt välputsade balkongdörrar: BONK! Lisan hade påbörjat sin resa in och sprungit rakt in i glasdörren som en fågel som flyger mot fönstret. Som tur var klarade Lisan sig betydligt bättre än fåglar brukar göra i det läget, och när jag fattat vinken och öppnat dörren försökte hon låtsas som ingenting och käka lite mat istället. Fast några riktigt arga blickar riktade mot dörren antydde att hon trots allt var lite bitter över vad som hänt där borta. Sablans dörr.

Sunday, November 4

Rusk, sade Lisan

Efter frukosten igår vill Lisa gärna genomföra sin dagliga rutin och bli utsläppt på balkongen. Jag öppnade dörren. Det ösregnade. Lisa ställde sig på behörigt avstånd från tröskeln, sådär en dryg meter och tittade. Hon rös till.
- Det är regn och rusk, sade Stefan
- Rusk var ordet, sade Lisan
Sen vände hon snabbt på klacken och spatserade stolt in i rummet. Skall det vara ösregn kan det kvitta. Iskyla däremot, verkar inte vara några problem, för på kvällen igår var regnet över, balkongen hade torkat och kallnat. Fast då ville Lisa ut. Och stirra ut i tomheten över gården. Jag undrar vad hon ser.