Lisa och Stella

Lisa har hittat hem!

2011-05-04T18:05:00.004+01:00

Idag kom Lisas nya husse och matte och hämtade henne. Det är en otrolig lättnad. I augusti förra året började sökandet efter ett nytt hem till Stella och Lisa. Stella hade tur redan i december, för Lisa tog det lite längre tid. Men nu verkar det som att hon hittat de finaste nya husse och matte man kan tänka sig, och strax innan 18 idag lämnade hon sitt tillfälliga hem hos mina föräldrar i Karlstad. För mig som haft nästan ett år på mig att vänja mig vid att leva utan katt är detta en stor lättnadsdag.

Sista bilden på mig och Lisa?

2011-05-02T18:18:00.004+01:00

Just nu verkar det som att allt skall ordna upp sig. Stella bor sedan december i lyckligt nytt hem hos en matte i Kärrtorp, tillsammans med en annan katt som hon verkar komma överens hyfsat med. Under alla omständigheter rapporteras hon komma väl överens med det nya kylskåpet.

Sedan igår kväll finns det också plötsligt nytt hopp för Lisa. Ett jättesnällt par från Karlstad kom och tittade på henne. De låter hur snälla som helst. Och bäst av allt: de gillar Lisakatten jättemycket och har lovat att hon skall få flytta till dem! På onsdag går flyttlasset, och om allt vill sig väl så blir bilden ovan den sista som tas på mig och Lisa.

Det kan man förstås tycka är väldigt sorligt. Vi har hunnit ha mycket glädje av varandra sedan det första inlägget på den här bloggen den femte mars 2007. Men när det nu är maj 2011 har jag till alla största delen sörjt färdigt över min allergi. Och det är förstås allergin som är den stora sorgen. Att Lisa får ett nytt hem hos någon som kan älska henne är bara glädje! Under omständigheterna är det ju det absolut bästa hon kan få!

Lisa och Stella söker omplacering

2010-08-15T19:47:00.010+01:00

De båda katter som den här bloggen har handlat - och handlar - om behöver nya hem! Mina mycket omtyckta och fina katter måste få busa och sova vidare i någon annans liv, eftersom jag börjat få andningsproblem på grund av allergi. Om du känner någon eller själv skulle kunna bli katternas räddare i nöden vore vi väldigt lyckliga. Katterna kan adopteras tillsammans eller var för sig.

Båda katterna är tillgivna och sociala och helt och hållet rumsrena. Du kan läsa om katternas liv de senaste åren här på bloggen, men för att du lättare skall få en överblick har jag satt ihop två små kontaktannonser:

Läs om busiga Stella här.

Läs om sällskapliga Lisa här.

Katten Stella söker hem

2010-08-15T18:54:00.010+01:00

Det här är Stella - en yster och livlig ung katt. Hon har kolsvart täckning och är en riktig skönhet! Stella är ungefär tre år gammal. Hon fångades in av TopCat Akutgruppen när hon var runt tre månader gammal och kom via ett akuthem till oss. Innan dess levde hon mellan motorväg och pendeltågsspår på en gräsremsa som hon och hennes syskon delade med en räv. För dig som vill ha en charmig och lekfull katt som gillar att jaga allt från bollar till flugor är Stella en bra familjemedlem. Stella trivs förmodligen bra i ett hem där det finns andra katter.

Stella har lätt för att knyta an och uppskatta sällskap av alla familjens medlemmar som hon känner igen och efter att få spana in dem en stund gillar Stella de flesta människor som verkar snälla och vill kasta bollar som hon kan få jaga.

När Stella inte leker, klättrar eller jagar flugor så är hon en tillgiven och social katt som gillar att få sitta i knät eller bara ligga utsträck nånstans där husse/matte väljer att klia henne på magen.

Om du kan tänka dig att ge Stella ett nytt hem när hennes nuvarande familj har blivit allergisk mot katt så är det en god gärning som Stella kommer att belöna med mycket tillgivenhet och uppskattning. Hör gärna av dig om du vill komma och hälsa lite på Stella - klicka här för att maila!

Katten Lisa söker hem

2010-08-15T17:23:00.017+01:00

Det här är den sällskapliga katten Lisa som behöver någon ny människa att bo hos och umgås med. Hon är älskad där hon är, men måste flyttas på grund av allergi. Lisa är en trevlig katt som älskar människor och gärna vill ligga bredvid när någon ser på TV. Lisa vet ingenting bättre än att ligga och spinna medan någon borstar eller klappar hennes kinder och mage. Hon gillar också att ligga i ett fönster och hålla koll på folk och fä som passerar på gatan, och får hon chansen sitter hon gärna ute på balkongen och njuter av friska luften och spanar om kvällar och morgnar bara vädret inte är alldeles för blött!

Lisa är från början en hittekatt och vi tror att hon är ungefär fem år. Hon kom utsvulten och mager från värmlandsskogarna och stod jamande i ett pannrum i mina bekantas villa i Norra Värmland på juldagen 2005. Hon fick mat och fick stanna kvar, men kunde inte långsiktigt stanna i huset där det redan fanns en katt som inte ville dela revir, så påsken 2007 fick Lisa flytta till sin nuvarande bostad i Vasastan i Stockholm. Lisa trivs bäst som ensamkatt någonstans där hon kan få gå ut och njuta av sol, vind och utsikt från en balkong eller i en trygg utemiljö.

Vill du träffa Lisa och se om du tror att hon kan vara en passande familjemedlem hos dig? Det är bara att maila så bestämmer vi en tid. Fråga gärna om det är nåt du undrar!

Närhet för folk och fä

2010-08-15T08:16:00.003+01:00

Idag var Lisa ute och åt frukost i köket, och jag tror hon sen var en liten stund på balkongen. Väl klart där kom hon in i vardagsrummet, tvättade sig noga och länge, och sen hoppade hon upp i min säng för att lägga sig på mitt bröst. Just ligga på bröstet har varit Lisas favorit ända sedan första kvällen här hos mig. Hon har dock aldrig velat ligga på bröstet hur länge som helst, och på senare tid har det ofta inneburit att hon flyttar ner till fötterna eller benen och värmer sig mot dem tils hon somnar om. Idag blev min fot till och med en praktisk huvudkudde.

Nytt porträtt på Stella-katt

2010-05-14T18:54:00.002+01:00

Stella är - som syns på blicken - rätt skeptisk till den nya stora svarta saken som hänger högre än henne och dessutom ger ifrån sig irriterande starkt ljus då och då. Fast ljussättningen i hennes svarta päls är för en gångs skull riktigt bra om jag får säga det själv.

Morgonens fotoskörd

2010-03-13T09:23:00.003+01:00

Kalla fötter?

2010-03-07T22:42:00.002+01:00

Den här kyliga vintern har Stella spenderat rätt mycket tid med sin fotvärmare.

Hemkomstdag - 2 år med Stella

2010-03-07T19:15:00.002+01:00

Mina adoptivkusiner i Danmark firar alltid sin "hemkomstdag". Det är inte födelsedagen, dvs den biologiska, utan den dag de flyttade in hos sina adoptivföräldrar. Då började livet tillsammans. För mina hittekatter är ju hemkomstdagen det enda man vet nästan säkert, så vi brukar fira den lite extra. Idag är det Stellas dag. Två år med mig och Lisa, två år här i lägenheten för Stella. Två år med sällskap för mig och Lisa. På det stora hela tror jag Lisa är glad för sällskap om dagarna, även om hon inte alltid visar det. Stella verkar också trivas, med element, balkong och mat. Dagen till ära fick hon och Lisa dela en burk tonfiskfile. De delade ungefär lika, men inte samtidigt. Först Stella, sen Lisa. Så är det alltid.

Harmoni

2010-03-07T07:40:00.003+01:00

Visst. Jag får erkänna att det var jag som lade dit Stella genom att puffa omkull henne när hon ville vara med när Lisa och jag gosade. Fast båda ligger kvar, och ingen bits. Jag är lite extra förtjust i såna här bilder, för det händer inte så ofta, och det fanns ju en tid då jag trodde att det kanske aldrig skulle gå. Men nu känns det som att det blir vanligare och vanligare.

Gräsätare tackar för gåvan

2010-03-02T23:03:00.001+01:00

När jag var i Bryssel var mamma här som kattvakt. Med i väskan fanns lite kattgräs som planterades och blev klart för konsumtion i helgen. Helt klart uppskattat.

Drömleksak.

2010-02-18T16:37:00.001+01:00

Lisa och Stella har nyss fått ett sånt här gym. Undrar om de också hellre skulle vilja ha nåt high tech?

En bild på Stella...

2010-02-16T07:07:00.004+01:00

Klicka för full upplösning.

Levande i minnet

2010-01-29T11:08:00.001+01:00

Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara det för Stella. Hon börjar varje dag med att springa ut på balkongen och kika in bakom planket till grannens halva av balkongen. Där letar hon efter sin buskamrat Leon. Han har inte synts ute så mycket nu på vintern men hon ger inte upp hoppet. Varje morgon får han en ny chans. Fast igår fick jag höra dåliga nyheter: Leon, som var 15 år, hade fått någon form av problem som gjorde att han slutade kissa och äta. Efter en vecka utan att ha varit på lådan fick han komma till veterinären, och därifrån kom han inte hem. Så Stella väntar nu förgäves på sin kompis, som jag imorse lite försiktigt försökte förklara antagligen inte kommer ut och bråkar nåt mer.

Blandrasbondkattshund?

2009-11-27T00:11:00.001+01:00

Att Lisa är en åttondel eller femtedel norsk skogskatt har jag ofta funderat på. Det kan man ju inte veta så noga, men hon är ju stor och har liknande ränder även om hon inte är långhår. Numera har jag allt oftare funderat på om hon kanske också kan vara en sjättedels hund också. Lisa är så otroligt envis. Just nu gäller det att få gå ut i trapphuset. Hon sitter och skrapar på ytterdörren en kvart varje kväll, och när jag lyfter bort henne från dörren och bär in henne och lägger henne bredvid mig på sängen, så reser hon sig så sakterliga. Hon hoppar sedna ned på golvet och går med lugna, men fasta, bestämda, steg tillbaka ut i hallen. Sätter sig vid dörren och skrapar. Och den ende som jag vet som haft motsvarigheten till envetenhet, det var just en tax. När han var envis så hette det att han ju var tax, och att taxar var envetna. Så nu underar jag om Lisa kan ha det. Drag av tax alltså.

Vanekatt utan motstycke

2009-11-15T08:47:00.001+01:00

Vi har en morgonrutin. Katterna (någon av dem eller båda) hoppar upp i sängen och trampar och spinner. Jag klappar dem en stund, tills jag gör en ansats av att gå upp. Då hoppar väckarkatten snabbt ner på golvet, där den andre redan sitter och väntar med stora ögon. Vi går tillsammans ut i köket allihop, och vid bra väder sitter de ute på balkongen medan jag diskar matskålar och öser upp mat. Vid sämre väder, som när det ösregnar, springer Stella fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket medan Lisa häckar under matbordet i köket och håller koll.
Idag bröst dock rutinen: Lisa väckte mig, Stella väntade, jag tog ett djupt andetag efter en stund med Lisa på mitt bröst och hon hoppade ner på golvet. Sen dröjde jag lite för länge med att faktiskt kliva upp, så Lisan tröttnade på att vänta och lade sig att vila under laminofåtöljen. När hon väl har lagt sig där reser hon sig inte i första taget, så jag han både diska och servera maten innan Lisa reste sig. När hon så kommer ut i köket har Stella redan börjat äta.
Döm min förvåning när Lisa då efter en stund uppfattat matdoften, kommer springande ut i köket för att äta, men sätter sig bakom Stella och väntar. Den vänstra matskålen är visserligen full med mat och helt ledig. Men den äter inte Lisa ur. Hon vill äta sin mat ur den högra skålen. Det har hon alltid gjort förut. Varför skulle vi ändra den vanan idag?

Dags att vaccinera sig...

2009-11-04T23:56:00.001+01:00

..och införa besöksförbud? Eller tror ni att Lisa och Stella kan få mina doser istället?

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3753333.svd

Lite nya kort!

2009-05-27T22:53:00.003+01:00

Äntligen har jag lagt upp lite nya kort i lisakattens flickr-album, så att ni får se lite av de båda katternas vår-liv. Lisa i randigt, Stella klädd i svart. Resten torde förklara sig självt. Se de nya bilderna här: album på flickr.

Två år med Lisan

2009-04-03T06:37:00.002+01:00

Idag är det två år sedan Lisans tidigare hussar kom åkandes med henne i en stor kartong. Sedan följde en tid av oro för Lisa tills hon hade spanat in nya husse och nya bostaden, men ganksa snabbt blev hon tuff. Idag är det osäkert hur mycket hon minns av att någonsin ha bott någon annanstans.
Det är lite roligt att gå tillbaka och läsa rapporterna från den första månaden i bloggarkivet. Det var långt innan jag var kattvan, och det var mycket som fascinerade mig då. Att väcka Lisa på morgonen var svårt, och att hon vill ha regelbundna mattider även på helgerna var tydligen en överraskning: http://lisakatten.blogspot.com/2007_04_01_archive.html.

Lite nya kort!

2009-03-05T22:08:00.004+01:00

Idag har Stella blivit lite firad, för extramatte mailade och grattade Stella på hemkomstdagen, dvs årsdagen av att hon flyttade in här. Men det verkar inte stämma för när jag kollar historiken på bloggen så är det först den 7e mars (på lördag) som det är dags! Men det gjorde ingen skada - katterna har fått tonfiskmousse och var mycket nöjda med det. Verkar som lisa blev pigg av det för sen har hon gått runt här och lekt med bollar. Hur som helst är det dags för lite nya bilder, så här kommer en serie porträtt på Stella.

Årets i särklass bästa julklapp var fyra skumgummi-bollar från moster i Danmark.

Efter många om och men har Lisa och Stella återigen slutit fred. Det har varit lite kinkigt efter Stellas sterilisering, men den senaste veckan har det börjat funka igen. Och det är klart att det hjälper säkert när man kan samlas runt gemensamma intressen. Som att spana på omgivningarna. Vem vet vilken yttre fiende som smyger runt där nere idag. Kanske det är råttan? Eller hunden?

En annan succe med balkongen är att Stella härom dagen upptäckte att pudersnö kan krafsas i. Det var väldigt spännande, nästan som sand, men ändå inte sand. Rädlsan för det kalla vita var som bortblåst, medan husse blev lite oroligt att det som liknar sand också skulle komma att användas som sand...
När jag mailade före detta akuthemsmatte med lite kort runt jul, så skrev hon att hon saknar Stellas livliga person. Det är verkligen en bra beskrivning av det här lilla vilddjuret. :)
Fast ibland måste alla vila. Till och med en kattunge som äger fyra skumgummibollar.

Man känner sig fånig...

2008-12-12T13:45:00.002+01:00

Man känner sig så fånig med en strut över huvudet. Är man katt så kan man till och med vara rädd. När man smyger framåt så fastnar struten i marknen, och rät som det är står man med ansiktet rakt ner i marken, fasttryckt i en kon.
Fast efter ett stökigt första dygn har Stella nu kommit fram och ligger vid änden på min egen sjuksoffa och tittar på medan jag bloggar. Lite tonfisk och en hel del vatten har hon fått i sig. Desvärre spyr hon varje gång hon ätit eller druckit, men jag tror ändå att det går plus. Inte konstigt att hon mår lite illa, med ett sår över i princip hela magen och inga som helst bedövningspiller med sig hem måste hon ha vansinnigt ont...

Bara inte med mig...

2008-10-22T05:29:00.001+01:00

Igår ansträngde jag mig riktigt för att få Lisa att leka. Jag viftade med fjädervippa (den bryr hon sig aldrig om), jag rullade bollar (dem tittar hon på), jag kastade hennes favorit, den röda rasselmusen som hon fick i julklapp förra året. Ingenting hjälpte. Det orsakade knappt ens en huvudrörelse hos Lisa, som bara satt nedanför soffan och stirrade förvänansfullt på mig. Upp i soffan ville hon inte heller komma. Till slut gav jag upp och gick och satte mig framför dator. DÅ ville Lisa leka. Hon rullade iväg bollen, sprang efter den, sparkade runt den ett varv i rummet, tog musen som hon inte tittat åt, lade upp den mitt på golvet, gömde sig själv under fåtöljen i anfallsställning och gjorde en överaskningsattack mot den lilla musen. Gömde sig igen, ny överraskningsattack och sen bar hon runt den och upprepade detta. När musen kom i närheten av mig tog jag upp den och slängde den till andra sidan rummet. Ingen reaktion. Hon vill leka. Bara inte om jag skall vara med. När boll-lekarna avslutats så lade sig Stella i och de båda jagade varandra fram och tillbaka. Till slut gjorde Lisa något som jag aldrig sett en katt göra förut: Hon satte sig (med all sin vikt, betänk det) med bakbenen gränsle över lilla Stella och höll ner henne med sin rumpas vikt mot golvet. Sen slog Lisa henne med framstassarna som hon nu frigjort eftersom hon satt upprätt på bakänden. Klorna indragna förvisso, så det var på lek, men det såg rätt roligt ut. Lisa har äntligen kommit på hur hon skall dra nytta av sin vikt? :)

Hemmdag för husse

2008-10-11T12:52:00.001+01:00

Efter mycket stoj och glam ett tag är jag äntligen hemma hos katterna i helgen. Lisa uppskattar det och visar det tydligt, hon följer mig genom lägenheten och ställer sig på bakbenen med framtassarna mot mitt lår då och då för att liksom sträcka sig upp och påminna om att hon är där och skulle kunna bli klappad. Hon har till och med jagat bollar och möss som jag kastat, och råkade i ivern nästan fastna under soffan när hon slängde sig in under kanten för att jaga en mus. Tyvärr fastnade hon när rumpan skulle in och hon fick backa ut och låta husse ta hand om musen. Stella är också med och vill gärna hänga där lisa är om jag klappar lisa. Resten av tiden gör hon sitt, och spenderar oväntat mycket tid på balkongen trots att det är både ganska kallt och ganska blött där. Katterna är överlag goda vänner numera, och bortser man från lite jakt på lek så är det inte mycket bråk alls. När jag kammade Lisa förut kom Stella fram och ville bli kammad hon också. När jag gjorde det låg Lisa kvar och spann. Hela flocken samlad, alla är vänner. Lisa kan ta det med ro. Precis så vill hon ha det.

Betydligt bättre sämja!

2008-08-07T18:28:00.004+01:00

Efter ett antal dagar i huset börjar Lisa och Stella enligt rapporter därifrån komma allt bättre överens. Att Stella skulle ligga på rygg och bli tvättad av Lisa verkade milt sagt avlägset så sent som i tisdags när jag lämnade katterna och rullade ut på lite turné runt landet i bil.

Den förhatliga Andra Katten

2008-07-28T07:21:00.001+01:00

Så har vi gjort biltrippen från Stockholm till Karlstad med katter i box för första gången sedan Stella kom. Stella låg i den gamla lilla buren, så pass ihoprullad att hon rymdes liggande på tvären längs burens inre kortsida. Lisa åkte ståndsmässigt i den nya buren som egentligen är tänkt att rymma båda katterna, och verkade trivas hyfsat med det även om hon då och då försökte övertala mig både om att hon skulle svälta ihjäl och att jag måste öppna buren så att hon kunde ta en promenad.
Väl här öppnade vi buren i badrummet bredvid kattlådan (alltid bra info för nya katter att se var den är). Lisa traskade ut i huset, gick raka vägen till platsen i köket där matskålarna brukar stå och fick mat av mamma. Sen gick hon vidare in i vardagsrummet, rullade sig på mattan och blev klappad och klappad och klappad, innan hon gick vidare in under soffbordet där det som vanligt står vatten och Lisa drack. Vart hon sedan gick under sin upptäcksfärd så drog hon sidan av nosen mot hörn och dörrkarmar, och märkte helt klart upp huset som sitt.
Stella låg under tiden intryckt under biden, och kom först efter någon halvtimme fram alls, nosade noga på kattlådan, och började sedan en promenad runt i huset. Hon var nöjd, sprang runt och undersökte. Allt gick jättebra, tills Lisa plötsligt fick syn på Stella.
Lisa blev i den stunden alldeles stel. Gick bort från mig och satte sig under vardagsrumsbordet. Morrade. Morrade mer men ännu mer dovt. Fräste. Morrade.
Sedan dess har det hållit på så: Lisa har morrat och fräst så fort Stella är i samma rum, och är världens keligaste katt däremellan. Stella vill också gärna få komma till husse, så effekten inatt har varit att ingen av katterna har sovit i samma rum som jag eftersom de hamnat i omedelbart gräl med varandra när de kommer för nära, och då båda gått härifrån. Nu på morgonen kom lisa för att säga godmorgon, vilket gick bra ända tills Stella vågade sig fram. Nu har Lisa legat vid mina fötter och morrat oavbrutet i en kvart, medan Stella undersökt skrivbordet och klättrat i fönstret. Hon är skenbart obekymrad över att Lisa morrar, men vågar å andra sidan inte heller komma för nära.

Shoppingmani på Zoomarkaden

2008-07-25T14:50:00.004+01:00

Var förbi Bromma Zoomarknad förut. Viktigaste uppdraget var att köpa en bur som var stor nog för Lisa, alternativt båda katterna. Det fick vi med oss. Vi köpte också höstens förbrukning av kattsand när vi ändå hade bil: Fyra stora Everclean gav två små (12 kg) på köpet. Alldeles utmärkt. Därtill hörsammade jag Ratherbeens bön för mina katters underhållning och slängde ner en klösmöbel i vagnen. Den är dock hittils outnyttjad, eftersom Lisa sover och Stella har flyttat in under sängen för gott efter att hon blev iväglurad till veterinär och chipmärkt förut idag.

Mästerkatten på fiskarna

2008-07-19T08:28:00.003+01:00

Nya smala Lisa har upptäckt att hon har nya förmågor! Stella är lite fundersam över detta, eftersom hon brukar ha monopol både på fisk och på att ligga på högsta platsen. Fast när Lisa har ockuperat den platsen så är det inget annat att göra än att stanna nedanför och se på.

Det är för övrigt väldigt bra att sitta på akvariet. Det är (1) varmt om rumpan på grund av lysrören, (2) spännande fiskar att titta på, (3) nära till fiskmaten (godare än fisk faktiskt!) och (4) man står nästan i ansiktshöjd med husse och kan bli klappad mycket mera jämlikt.

Tack för den, Leo!

2008-07-15T13:41:00.002+01:00

Jag sitter på balkongen med vår mobila bredbandslösning och sköter avdelningens ekonomi. Grannens katt, Leo, står som vanligt vid mittdelaren och suktar efter söta smala Stella som struttar runt här och ser om jag kanske äter nåt, eller skall äta nåt, eller åtminstone tänker tappa nåt gott. Inte så mycket till kattmat, min lunch är makaroner. Men jag erbjuder Leo (som skall vara mycket folkskygg) en makaron. Leo backar inte som han gjorde när jag var kattvakt hemama hos honom. Han slår till mig istället. Med utfällda, grova, vassa klor. Hans husse tror uppenbarligen inte på manikyr. I ett enda slag lyckades han slå upp två hål i min hand som var tillräckligt stora för att jag skulle få hämta plåster för att inte bloda ner både mat och dator. Värre än Dolce Blanca i Värmland, värst hittils faktiskt, när det gäller kloattack.

Lite berättande i bilder

2008-06-21T21:53:00.003+01:00

Tog en bild och fick med lite gamla bilder som låg på minneskortet. På sätt och vis sammanfattar väl de här bilderna katternas liv just nu rätt bra:

Lisa blir mer och mer sitt gamla jag allt eftersom att hon vant sig vid Stellas närvaro. Det betyder att hon sover hos mig på nätterna och att hon återgått till att spendera en hel del tid framför akvariet. Fast lite annorlunda är det, för rätt som det är kommer Stella-liten och biter Lisa i svansen. Har man tråkigt kan man ju alltid ställa till med lite bråk. :)

Fast även Stella har sina lugnare ögonblick, och då kan husse till och med lyckas få till ett porträtt om man har lite tur. Såhär ser hon alltså ut: Kan ju vara roligt att se för alla er som bara anat henne under sängen.

En stor del av tiden är det dock inte alls lugnt. Har Stella tråkigt kan Lisa räkna med bråk. Styrkeläget varierar. Ibland lyckas Lisa ta grepp på den lille gynnaren....

...men lika ofta som snabbt kan matchen vända och Lisa får dra öronen åt sig. Vilket hon också gör rätt markerat.

Oväntad action!

2008-06-20T09:13:00.001+01:00

Vi hade just besök av grannens Leo. En svart-vit långhårskatt på sin ålders höst. Han hade efter mycket suktande hittat ett sätt att krypa förbi/under delningsväggen på balkongen. Jag reagerade för att Lisa morrade mycket längre och mer ihärdigt än hon brukar göra åt Stella, och när jag smög fram för att se vad Stella gjorde för att retas så upptäckte jag Leo ståendes med stora ögon i hallen. Han är rätt modig fastän han är rädd. När han såg att jag kom emot honom blev det desvärre vild flykt i stor hast. Jag närmade mig honom sakta, för först verkade han tro att han kommit genom räcket på balkongen. Jag skulle ju ogärna jaga ut stackarn i fria luften. Fast då fick jag i alla fall se hur lätt han kan krångla sig under balkongväggen. Det är bara en fråga om att ruska och åla. :)

Det finns i alla fall!

2008-06-14T13:21:00.001+01:00

Många påstår att Lisa är den största katt de nånsin sett. Det är för att de inte känner Sune från Edsbyn!

De såtaste vänner...

2008-05-14T07:02:00.003+01:00

Nu har jag varit usel på uppdateringar ett tag igen, men för er som undrar hur det går med lillen som trängt sig in i Lisas revir så kommer här några bilder. De får tala för sig själv. :)

Rädda fisken - död eller levande!

2008-04-07T23:59:00.003+01:00

Idag roade jag Stella och mig genom att lägga det lilla durkslag (som en gång i tiden var fönstret på Lisas transportlåda) över Stellas tygfisk. Detta var oerhört spännande. Man kunde se Fisk, och till och med lyfta på den, utan att den kom loss. Stella provade allt, inklusive att stoppa in tassar så långt det gick mellan gallren och att lyfta Fisk i pälsen och bära runt den. Men hur hon än gjorde kom buren med. Mycket mysko. Och oroande för Fisk.

Vänskap råder, slick, slick, slack

2008-04-07T23:56:00.004+01:00

Stella hade legat i min famn och börjat slappna av riktigt, så jag bar henne hopkurad, spinnande och klar till Lisa och lade henne tätt intill. Numera fattar Lisa galloppen: Stella är inget att fly ifrån utan nåt man får ta hand om lite. Så Lisa tvekade inte ett ögonblick utan började omedelbart tvätta Stella i nacken och över hela ryggen. När Stella så småningom vaknade till och började tvätta sin egen mage tyckte Lisa hon kunde göra detsamma. Tandemtvättning, med ett annat ord.

Lite fegspel med bilder

2008-04-07T23:49:00.003+01:00

Har inte uppdaterat på ett tag, så nu jobbar jag ikapp genom att skriva en lång post baserad mest på de senaste dagarnas kort. Det går i alla fall mycket bättre på flera plan: Lisa och Stella kan då och då ses hälsa på varandra genom att slicka varandra på kinden istället för att slåss. Slåssning har å andra sidan blivit lite av en hobby för båda parter. Numera är det lika ofta Lisa, nåja... nästan lika ofta Lisa som står för någon lömsk plan som går ut på att starta lite bråk så man får springa runt och jaga i lägenheten. Mamma brukar undra om Lisa får någon vila alls, så jag tänkte börja med en bild som borde bringa ordning i den saken:
Ganska ofta blir man dock avbruten om man försöker slappa på sängen, och man får rikta en vakande blick mot minstingen:

...som också klättrat upp på sängen och vill vara med på bild.
Visst är hon snygg? :D

Vad händer med mitt revir!?

2008-03-29T09:47:00.001+01:00

En tuff morgon för Lisa. Det är vacker sol, Lisa springer ut i köket, men ber att få komma direkt ut på balkongen och skippa frukosten. Jag smälter direkt, stänger dörren till Stella och vardagsrummet och öppnar balkongdörren. Lisa går ut, och jag börjar fixa lite frukost åt mig själv. Rätt som det är ser jag i ögonvrån hur Lisa gör en utfall. Hon försöker komma in med tassen under den gula avskiljaren som delar på min del av balkongen och grannenes. Sen fräser hon. Från andra sidan kommer en högljudd utdragen operajamning. Lisa har uppenbarligen, för första gången, sprungit ihop med grannens katt. Hon fräser. Katten drar en aria till. Lisa fräser. Katten jamar. Sådär håller de på tills Lisa försiktigt, försiktigt, med magen tryckt mot marken och ett steg var tionde sekund går tillbaka mot köksdörren och smyger in. När hon sätter sig här inne har hon dragit ihop håret på ryggen i en formidabel tuppkam som står rätt upp. Punklisa sätter sig sedan och spanar mot balkongen. Väl här inne är hon tydligen säker på att ingen rör henne. Ingen utom den nya katten förstås.

Nu med bättre taktik

2008-03-29T09:35:00.001+01:00

Inatt provade jag en ny taktik, som i alla fall denna speceilla natt verkar ha funkat bra. När Stella kommer på natten för att krypa runt på mitt huvud, så tar jag helt försiktigt och skjuver henne på armlängsavstånd, puffar över henne på sidan och klappar henne. Handen som klappar håller också kvar henne liggande på sidan på armlängs avstånd, men det märker ju inte Stella. Så hon ligger nöjd och myser. Jag har försökt fundera ut vad som händer sen, om hon somnar så eller om hon går nånstans, men jag har faktiskt ingen aning: Jag somnar själv om nästan omedelbart. Låt oss nu hoppas att den här metoden lyckas förmedla att vi sover i lugn och ro på natten!

Det här känns förtvivlat...

2008-03-28T03:12:00.003+01:00

Den som tror att rubriken nu handlar om att Stella och Lisa bråkat igen har fel. Kolla tidsstämpeln, och ni kan ana att det är jag som är förtvivlad. Stella är ju världens raraste katt som gärna vill kela när jag gått och lagt mig. När jag skriver detta ligger hon hoprullad på rygg med nacken vilande på baksidan av min handflata. Problemet är bara att jag skriver detta. Jag har blivit väckt för tredje gången hittils inatt, och både Stella och jag är nu för upprörda för att enkelt kunna sova om.
Såhär har det varit sedan Stella flyttade in: När jag väl har somnat och sovit en stund känner hon sig kelig och kommer fram och börjar slicka mig i örat, ansiktet, på munnen. Många skulle säkert tycka att det var mysigt, men Stella har en sträv tunga och jag kan helt enkelt inte sova när hon gör såhär. Skulle jag inte vakna av hennes slickningar och rycka mig undan av det klappar hon mig gärna lite med klorna också. Med tiden hade jag trott att hon skulle anpassa sig till mina tider, men just nu är det ju tvärtom hon som bestämmer när jag får sova, och jag börjar känna mig helt desperat.
Jag har provat att låta henne vara, men att tydligt säga NEJ varje gång hon petar mig i ansiktet, men Stella backar då och kommer tillbaka efter tio sekunder. Hon orkar den leken i lätta 45 minuter. Pedagogiskt sett är det en katastrof, eftersom hon då får stå ut med att bli avvisad av sin husse i bokstavligt talat en timme varje natt, vilket rimligen gör henne jättenervös. Tidigare har jag kunnat gömma mig lite under täcket, men de senaste dagarna har hon börjat gräva sig under och följa efter.
Som alternativ till skäll har jag först provat med att lyfta bort henne och lägga Stella vid mina fötter istället. Hon vandrar snabbt upp och slickar mig i ansiktet och gnider sig mot huvudet. Lägger jag upp händerna emellan så hittar hon ett sätt att gå runt mig och kliva över mig så att hon kommer åt ändå: det slutar gärna med att balanserar med baktassarna på kudden och framtassarna på min kind för att kunna sträcka sig fram och slicka mig på framsidan av ansiktet.
Jag har läst i en kattbok att om man inte vill ha en katt i sängen så skall man stänga ute den från sovrummet för katter klarar inte att bli avvisade av sin husse eller matte i ett kör, men det är ju svårt att tillämpa det rådet som jag bor. Idag har jag trots allt försökt att bära ut Stella i köket och stänga in henne där, men hon får totalpanik av den behandlingen, vilket förstås också är helt hjärtskärande. Hon flyr tillbaka in i vardagsrummet fortare än jag ens hinner sträcka ut handen efter dörrhantaget för att kanske stänga in henne i köket (det handlar ju mer om att spärra in Stella än att stänga henne ute Stella från rummet, och innerst inne tror jag inte det skulle funka även om jag kundet stänga dörren om henne).
Efter en sån vända sitter Stella nästan darrande mitt på golvet. Jag försöker använda situationen för att somna, men har vid det laget för dåligt samvete och är för ledsen för att somna om. Stella sitter länge mitt på golvet och verkar först bara skrämd, men tvättar sig sen noga. Efter det hoppar hon tillbaka upp i sängen, och nu gör hon precis det jag önskar att hon alltid skulle göra, hon lägger sig själv att sova tryckt på mot min rygg. Där ligger hon ungefär tio minuter. Sen börjar allt om.
Och här ligger jag nu, och skriver detta och vet inte vad jag skall göra. Och när jag närmar mig punkt så har Stella somnat på min arm, medan jag själv är vaken. Vet verkligen inte vad jag skall ta mig till.

Klart förbättrad stämning

2008-03-21T19:35:00.002+01:00

Lisa och Stella kommer överens klart bättre nu. Det märks på flera sätt: Stella är så trygg att hon vågat komma fram och leka med pappa trots att hon bara träffat honom ett par timmar. Lisa och Stella hälsar med nosningar istället för fräsningar när de råkar träffa på varandra under sina respektive strövtåg i lägenheten. Lisa börjar mer och mer bli sitt gamla keliga själv, och vi kan klappa henne utan att Stella går till attack. Bilderna ovan talar väl sitt tydliga språk också: Stella är en tjej med fullt ös, Lisa är sitt vanliga lugnare jag, men de båda har hittat en fredlig samexistens. Faktum är att de till och med kan ligga och brottas korta stunder utan att någon av dem verkar särskilt arg.

Stor och liten äter

2008-03-18T19:31:00.002+01:00

Inga jämförelser i övrigt.

Feliway är nog inte så dumt!

2008-03-16T21:33:00.003+01:00

Förut idag köpte jag en Feliway doftspridare på Apoteket. Feliway är en produkt som avger ett slags doftämnen som skall likna de katter har runt sin nos, och som skall ha en lugnande effekt på katter som visats i närheten av doften. Effekten är omdebatterad och (förstås) svår att bevisa. När W&S var långsiktigt ovänner hävdar i alla fall deras matte och husse att det hjälpte tillsammans med mycket annat för att få lugn på dem, så jag tänkte att vi skulle testa.
Bara två timmar efter att jag pluggat in adaptern, kunde jag se hur Lisa gjorde sitt första försök att slicka Stella lite på ryggen när hon gick förbi. (Stella blev förtjust och försökte visa sin uppskattning genom att ta nacksving på Lisa, och sen var kriget igång igen.) Ytterligare ett par timmar senare, kanske 4-5 timmar efter att jag pluggade in adaptern kunde jag ta bilden ovan: Stella hoppade helt sonika upp och lade sig bredvid Lisa, som lyfte på huvudet och morrade fyra gånger, innan hon gav upp och lade ner huvudet på stolen igen.
Just nu jagar de varandra fram och tillbaka inspirerade av en papperspåse som Lisa hittat och lekte med. Så det ser väl ganska hoppfullt ut måste jag säga. Om det beror på Feliway, eller om det hade blivt såhär ändå? You tell me....

Två munnar, en skål

2008-03-15T22:20:00.001+01:00

Nu på kvällen äter i alla fall Lisa och Stella samtidigt ur samma skål. Det är nog ett rätt stort steg att de grejar det utan fräs och morr. Under kvällen har de haft ett par uppgörelser: Stella kom fram och snodde ett snöre som jag hade fått Lisa att leka lite med. Lisa satte sig på baken och sträckte upp en näve i luften. Stella lade sig på rygg och vi ta emot ett par rappa slag utan klor (såg ut som att Lisa ansträngde sig för att inte träffa hårt). Sen flydde Stella in under sängen, och Lisa in under pallen vid fiskarna och såg ut som hon skämdes. Tog inte många minuter innan Stella återvänder, klättrar upp på akvariet och kastar sig ut mot Lisa och försöker slå klorna i henne ovanifrån. Lisa flyr ut i hallen. Stella efter, Lisa tillbaka, Stella kvar. Lisa lägger sig, nästan som provocerande föreställer jag mig, fullständigt avslappnad och sträcker ut sig på sidan mitt i rummet. Det går ganska långt tid, kanske tio-tjugo minuter, innan Stella kommer efter och attackerar Lisa igen. Lisa slår en gång med vänster tass åt Stellas håll. Stella välter omedelbart över på sidan, visar upp magen och gäspar stort. Lisa å sin sida rullar över på rygg och rullar lite medan hon håller ut tassarna åt Stellas håll. Sen går Lisa och lägger sig på soffan, och stannar där även om Stella går ett par varv runt henne på armstöd och ryggstöd. Den här gången avhåller sig dock Stella från att attackera på nytt. Kanske börjar de ha gjort upp?

Intressant om katters syn

2008-03-15T21:09:00.000+01:00

Letar efter en bild på "tredje ögonlocket" åt mamma och råkar på en sida om kattögats anatomi hitta en rätt intressant jämförelse mellan katters och människors syn. Tydligen ser de bättre än oss, men bara om saker rör på sig:

Katter har till skillnad från oss människor en vävnad som förstärker ljuset i ögat (tapetum lucidum). Denna reflekterande vävnad ligger bakom näthinnan och fungerar som en reflekterande spegel. Katter ser inte bättre än oss i totalt mörker, men deras ögon är byggda för att kunna uppfatta minsta gnutta ljus. Denna förmåga har ett pris och katten ser inte detaljer lika tydligt som vi. När katten inte ser den lilla matbiten på mattan, är det alltså inte för att katten är dum, utan därför att detaljerna är suddiga. Så fort objektet rör sig, ser katten detta. Hornhinnan, pupillen och linsen är proportionellt större än hos oss. Kattens ögonglob är också rundare och kortare än vår, vilket ger en bredare synvinkel. En människas synfält är 210 grader, varav 120 med djupseende. Kattens synfält är 285 grader, varav 130 med djupseende. Djupseendet är viktigt för att kunna bedöma avstånd, vilket är helt nödvändigt för ett jagande djur. Enligt nyare rön är katter inte färgblinda, utan de kan skilja mellan olika färger och pigmentnyanser. (Källa: Dalhjelm, Erna: Ögonproblem hos katt.)

En sån sötnos

2008-03-15T17:13:00.001+01:00

Stella med nalle och med tomte. Den senare är kvar framme eftersom Lisa gillar den så mycket. Och att Stella ligger på soffan och sover är tydligen helt okej enligt Lisa.

Mer om plastsyskon

2008-03-15T16:44:00.003+01:00

På kattforum skrivs en hel del om nyinflyttade katter och katter som inte kommer överens. Vad jag kan konstatera är att de fall där det går illa så går det riktigt illa, och det märker man. Undrar man hur det skall gå så kommer det bli bra. I annat fall håller katterna nämligen på att slå ihjäl varandra. Längst ner i den här tråden finns en bild på stor katt som är skeptisk till liten katt, och som påminner rätt mycket om Lisas förhållande till Stella just nu (även om Lisa inte släpper henne fullt så nära än), och i det fallet verkar det ha gått bra. Att lära känna varandra verkar ta allt mellan 2 dagar till en månad, i vissa fall mer (men då verkar det å andra sidan bli rätt komplicerat).

En pysslig dag...

2008-03-15T16:19:00.003+01:00

Vi har en pysslig dag allihop här, utom möjligen Lisan som ligger still och sover ut efter nattens vaka. Stella för sin del har legat och sovit/spunnit på husses rygg, medan han fixat med blogg och dator, fast nu vill hon gärna markera sin tacksamhet. Om husse köper mindre schampo, blir det mer pengar till kattmat då?

En snyggare kurva

2008-03-15T16:06:00.002+01:00

Google docs, som viktkurvan egentligen ligger i, har ju rätt begränsad diagramhantering. Då och då har jag ju publicerat lite mer avancerad bearbetning av viktkurvan baserad på insatser i Excel. Med Stella i huset och koständring på gång tyckte jag det var läge att göra en summering. Det är rätt intressant att se hur motionsmöjligheterna i villa med trappa mellan maten och sängen gjorde underverk för Lisa, och hur julens byte till rekorddyr mat från Specific inte alls hade någon positiv effekt på Lisans midjemått.

Lisans integritet är kränkt

2008-03-15T14:58:00.003+01:00

Idag gjorde jag hennes viktkurva till en offentlig angelägenhet genom att ta upp frågan på kattforum. Där säger man både att det finns hopp för sällskap mellan Lisa och Stella, och att Lisan kommer att må bra av den övergång till Pussi kattmat som både Lisa och jag tycker verkar som ett smidigt alternativ just nu*. (Läs tråden här.)
(*För närvarande äter Lisa 25% fett i barnmaten, och Stella veterinärsförskriven bantingsmat utan fett. Vi har pratat om att detta inte är bra för någon av dem, men jag vinner inget gehör hos de inblandade parterna.)

Ett visst hopp

2008-03-15T12:33:00.002+01:00

Kan man trots allt känna när man ser att det ser ut såhär. Alldeles nyss låg båda och sov, jag väckte dem när jag kom klampande med mobilkameran.

Obesvarad syskonkärlek

2008-03-15T09:16:00.004+01:00

En vecka har nu gått sedan Stella flyttat in och hon har hittat sig tillrätta över all förväntan. Mamma har varit på besök de senaste dagarna och kollat katterna medan jag haft extra långa dagar på jobbet, och det tog bara en halv dag för Stella att acceptera mamma som en tänkbar lekkamrat.
Lisa har nu uppnåt status av halvgud i Stellas värld. En stor del av vaken tid går åt att försöka få Lisa att leka. Bland det raraste jag sett var igår kväll när jag lagt mig och Stella gick och hämtade sin blå fisk, en tygleksak som hon hade med sig och som är hennes älskade älskling. Stella gick fram mot Lisa som låg vid klöspelaren, lade sin älskling vid Lisas fötter och backade en bit för att lägga sig utsträckt med magen i vädret. Som för att säga "Titta syrran! Det är min bästa grej. Du får ha den!". Fast Lisa ligger still och stirrar, och kommer Stella närmare så blir det morr och fräs.
Helt konstigt är det kanske inte, för när Stella inte är rar och lägger fram leksaker till Lisa så ägnar hon mycket tid åt flyganfall. När Lisa ligger på soffan och vilar så tar Stella ett jätteskutt upp mot soffan och landar på Lisans rygg (vilket förstås slutar med rejäla fräs från båda parter), och när Lisa försöker lägga sig på mitt bröst för sin vanliga kvällsvila så dyker Stella gärna upp och nafsar henne i rumpan. Lägger sig Lisa vid klöspelaren så kommer Stella farande genom luften med TV-möbeln som startbana. :)
För Lisans del är detta dock betydligt mindre humoristiskt än det låter: Hon tillbringar numera merparten av nätterna på träpallen bredvid akvariet, där hon hänger med tassarna utanför den lilla pallen och ömsom sover, ömsom håller vakt. Hoppas verkligen det här blir bättre snart, för ur Lisans perspektiv är det här nya, än mer stillasittande livet en riktigt flopp.
Katthemmet sade att de kan vara ovänner i upp till två veckor, så än finns det väl hopp.

Riktigt goda nyheter!

2008-03-11T20:48:00.001+01:00

Nu blev det tätt mellan uppdateringarna, men det här var så bra så det bara måste rapporteras. Stella springer runt här och hoppar på stolar och bord i största allmänhet. Men alldeles nyss hoppade hon upp på stolen bredvid den där Lisa ligger och iakttar henne, och gissa vad! Inget fräs och morr! Stella nosade Lisa i ansiktet, Lisa nosade tillbaka, och så hoppade Stella vidare i sin dans. Det finns hopp! :)

Stella retas?

2008-03-11T20:39:00.001+01:00

Såg precis Stella komma ut från under sängen, målmedveten springa fram till stolen där Lisa ligger och sover, bara för att ställa sig upp på bakbenen och daska till Lisa i rumpan med tassen, och sen springa därifrån. Lisa är ju en mogen dam, som tydligen börjar vänja sig vid den lilla terroristen, för hon gjorde ingenting alls förrutom att vakna och börja tvätta sig.

Scooby Doo - jag vill va som dou!

2008-03-11T06:59:00.004+01:00

Stella blir allt tuffare. Idag på morgonen ville hon vara med Lisa och äta och sprang fram gång på gång. Varje gång blir hon avsnäst av Lisa. Att jag ställt en skål med Stella-mat därifrån är inget roligt: det är med stora katten hon vill äta. Än så länge är Lisa den som vinner de här diskussionerna. Stella fick inte, trots att bilden antyder det, vara kvar och äta bredvid Lisa. Men hon försöker så mycket att jag tror att den gräns där Lisa tröttnar och bestämmer sig för att bara strunta i Stella inte kan vara långt borta.

Äntligen en första bild!

2008-03-10T22:46:00.003+01:00

Svårare än jag trodde att fotografera en svart katt: den blir så gärna grå av blixten, eller så blir den helsvart, totalt utan kontrast. Att föremålet för uppmärksamheten helst springer oavbrutet gör inte uppgiften lättare. :)

Stella har kommit ut!

2008-03-10T19:34:00.003+01:00

Stella är väldigt på eller av. Inatt började hon strosa runt lite i rummet. Jag vaknade vid 03 av att hon stod och skrek på soffan. Mjau, mjau, mjau, mjau, mjau i ett oavbrutet flöde.
- Hur är det Stella? Skall du komma hit?, sade jag, och Stella kom.
Sen spenderade hon resten av natten, mer eller mindre, åt att hoppa över mig, klättra bland kuddarna och kliva på mig. Hon spinner högt som en motorgräsklippare, och är riktigt underbart kramsjuk.
Lisa är fortfarande rätt skeptisk, men samtidigt mer utmattad. Stella behöver komma rätt nära (någon meter) för att Lisa skall orka yttra sig alls. I övrigt ligger Lisa mycket och lutar huvudet mot nåt och tittar med tom blick mot sängen eller någon annan plats där hon tror att Stella är. Jag gjorde en kort dag idag, och var hemma vid 13. Då låg Lisan och sov på riktigt, och det har hon gjort fler gånger under eftermiddagen. Stella å andra sidan har legat med huvudet på min arm och kroppen parallellt med tangentbordet. Mycket klapp och kel blev det mellan tangentbordsknackningarna på verksamhetsplanen. Stella hann till och med att yttra sig lite själv i en chat med Walter och Stinas matte. Fast än så länge kan hon bara skriva kfffff och KNNN. Det räckte dock för att göra sig förstådd och presenterad.
Nu har hon återgått till att vara av, och ligger åter gömd bakom sängen. Helt okej tycker Lisa.

Iaktagen

2008-03-09T21:03:00.001+01:00

Under byrån ligger nu en liten svart katt som smugit sig ut från under sängen och stirrar på mig. Samma katt flydde för bara fem minuter sedan hals över huvud in under sängen efter en vattenpaus, bara för att jag rörde på mig lite. Men spänningen har tydligen blivit för stor och hon har letat sig fram igen för att kika lite mer. Stackars utmattade Lisa har därmed också blivit tvungen att sätta sig upp och försöka verka vaken. Hon morrade rätt mycket åt Stella förut när hon drack vatten ur det som Lisa nog betraktar som sin stora vattenskål. Stella struntade dock blankt i detta, eller tittade närmare nyfiket på Lisa där hon låg på soffan (på säkert avstånd från det okända) och morrade. Jag har en liten känsla av vem som kommer att bli den som bli den som bestämmer här, och det blir nog inte till Lisans fördel. Just för stunden har hon dock flyttat fram positionerna lite och lagt sig att sova bredvid vattenskålen. För säkerhets skull.

Det går framåt!

2008-03-09T18:02:00.001+01:00

Stella börjar nu vara lite mer aktiv. Lisa är helt slut. Den senare fick nöja sig med en lång stund på balkongen istället för flytt. (Till Värmland?). Verkar som att Stella, precis som Lisa en gång, hellre kommer fram om jag går ut. Lisa väser gärna lite åt henne, men det bryr hon sig inte så värst om. Däremot är hon fortfarande rädd för mig. Hon låg under soffan när jag kom hem förut, men när jag satte mig där för att se på TV fick jag min första riktiga dagsljus-titt på Stella då hon sprang från sitt gömställe under soffan till sitt vanliga krypin under sängen. När jag senare lade mig att sova tupplur och lyssna på musik (ännu ett försök att kväsa min förkylning) kom Stella traskandes ut från under sängen, och hoppade upp på TV bänken och drack vatten som hon aldrig bott någon annastans. Sen gick hon tillbaka in under sängen, åt av den matskål med Stella-mat som jag ställt där, och när det var klart så gick hon ut för att dricka mer vatten. När hon satt vid vattenskålen och tittade åt mitt håll sade jag, utan att lyfta huvudet från kudden, "Hej Stella", med så vänlig röst jag kunde. Det blev dock för mycket för den lilla gynnaren som tvärvände, hoppade ner och sprang in under sängen igen. Men, men... babysteps som det heter i filmen. Det går i alla fall framåt, och med mat i magen blir hon säkert bättre till mods!

Lisa överväger en flytt

2008-03-09T09:22:00.001+01:00

När Lisa verkligen vill ha upp mig på morgonen brukar hon trumma på garderobsdörrarna. De är inte helt perfekt vägda, så det finns ett litet glapp när de är stängda, vilket Lisa utnyttjar för att få två meter träskiva att slå på en annan träskiva. Med rätt takt på trummandet kommer dörren också i självsvängning, och det går att få upp ett muller av väldigt kraft som antagligen hörs in till grannarna. Jag brukar kunna få slut på det genom att ropa nej eller genom att, i svåra fall, gå upp och ställa mig och stirra på lisa samtidigt som jag säger att vi pratat om detta förr. När jag gör det senare så får jag normalt reda på vad hon egentligen vill: Det är vanligen att hon vill ha mat. Idag tog sig dock det hela en ny vändning när hon resolut gick iväg till ytterdörren, satte sig med nosen mot dörrkarmen och vände på huvudet och tittade på mig. Som för att säga "öppna". Undrar vart hon tänker att hon skall?

Liv och rörelse!

2008-03-09T08:34:00.001+01:00

När natten (och mina effektiva rullgardiner) lagt sitt mörker över rummet igår, dröjde det inte många minuter innan jag, som somnat snabbt, väcktes av krafs från kattlådan. Tror att Lisa suttit kvar här och växelvis morrat och väst mot sängen, så kunde det vara Stella kanske? Plötsligt ändrades också riktningen för Lisas uppmärksamhet från sängen till soffan, och på det viset är Lisa till bra hjälp här. Hennes blick talar nästan oavbrutet om var Stella gömmer sig, även om jag har svårt att hålla reda på det. Efter en stund rasade också en hög tidningar som jag lagt på soffkanten ner helt av sig själv, och någon (som inte var Lisa) jamade förskräckt. Sen en lång stund av tystnad. Jag somnade om lite tror jag.
En stund senare vaknar jag igen och ser nu hur Stella är ute och går upptäcksfärd i rummet. Lisa sitter återigen och morrar och väser, men det bryr Stella sig inte nämnvärt om. Hon lägger sig på silkespappret som kommit med hemifrån en stund, men så fort jag lyftar på huvudet, så far hon som en skottspole in under soffan. Min blick är alltså mer skrämmande än en hotfull Lisa. Kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig att terrorbalansen skulle se ut här. :)
Nu är det ljust och Stella är gömd igen. Fast nu vet jag var, för det kommer små jamningar under sängen då och då. Maten som jag ställt in förblir dock orörd än så länge.

Trött och nyfiken

2008-03-08T23:08:00.001+01:00

Lisan är vid det här laget så utsliten av att kolla sängen så man kan se henne ligga med ögon som klipper, dvs går ihop av sig själv, sedan öppnas med mycket vilja, bara för att återigen falla ihop. Fast hon har också börjat bli lite mer aktiv i sina observationer: hon morrar och väser lite, och går fram till sängen då och då. Två gånger har hon till och med försökt krypa in under sängen, men bestämt sig för att backa ut igen redan innan hela kroppen hunnit in. I Stella änden av den här leken har jag noterat att Stella smugit fram så pass mycket så att hon kan kika ut i rummet, men inte så mycket att hon syns om man inte håller specialkoll in under sängen. Två betenden som tycks förklara varandra, och två nyfikna individer som nog egentligen gärna vill säga hej. Förr eller senare blir väl Stella också törstig nog för att komma fram efter lite vatten. Maten som jag med lite bök lyckats peta in bakom sängen tycks i alla fall hittils orörd.

Klockan är 18 och allt är lugnt

2008-03-08T18:08:00.001+01:00

Då har det snart gått ett dygn: Stella har en timme på sig om hon tänker komma fram nån gång under sitt första dygn här. Stackarn borde vara både trött, hungrig och kissnödig, men tidigare erfarenheter visar att hon klarar tre dygn i undanskymdhet så väntan kan bli lång än så länge. Jag har försökt sova bort lite förkylning under eftermiddagen och till slut verkar även lisa ha slappnat av. Hon ligger under min fåtölj, en lite mer defensiv position än den hon vanligtvis skulle välja, och med blicken fäst på sängen, men ändå mycket lugnare. Störst tålamod i leken verkar Stella ha. Jag har lyckats lokalisera henne, hon sitter inne under min säng, längs med väggen, och syns lite grand om man tittar ner i spalten mellan säng och vägg. När jag försökte prata med henne flyttade hon sig dock lite så att hon inte syntes alls. Jag har ställt in tonfisk och sån mat hon är van i hemifrån under sängen, men hon visar inget intresse för någotdera, även om maten står så att hon kan ta den utan att Lisa ser. Så försiktig är hon. Å andra sidan kan hon väl inte vara hur hungrig som helst när hon motstår doften av tonfisk mindre än en meter bort.

Mest spännande nånsin

2008-03-08T10:50:00.003+01:00

Sängen sedd från hallen:

Och från soffkanten:

Lisa övervägde för ett slag att hoppa upp till mig i soffan och sitta i mitt knä. Det gick dock i stöpet, för om hon skall fram till min ände av soffan så måste hon låta TV-möbeln skymma sängen och släppa sängen med blicken. Och det går ju faktiskt inte.

Dags att vila upp sig

2008-03-08T09:17:00.002+01:00

Det har varit en lång natt av vaka för Lisan. Nu när husse verkar ha vaknat till är det äntligen dags att vila upp sig.

Nattliv

2008-03-08T06:32:00.002+01:00

Inatt vaknade jag mitt i natten, och det tog mig inte många minuter att förstå varför: Lisa hade lämnat min säng redan innan jag somnade, och nu låg hon på soffan och stirrade mot sängen, och.... morrade! Det var lite intressant för jag har ju aldrig hört henne morra förr, nu kom det mycket på en gång. Ljudet växlade: Moooooooooorrrrrrrrr. Frässssssssss. Moooooooooooooorrrrrrrrrrrrrrr. Frässsssssssssss. Fräsandet lät som det brukar låta när katter fräser, precis som en orm, men i ganska långa perioder. Jag tror att Lisa stod för båda ljuden från soffan, stirrandes in under sängen, men jag är inte helt säker. Vet inte riktigt vad som fick henne att göra detta, kanske tittade Stella fram under mig? Jag somnade om, och detta upprepades ett par gånger under natten. I övrigt inga spår av vår nya vän.

Detta var allt skumt, Lisa!

2008-03-07T21:35:00.003+01:00

Så var det äntligen dags! Nästan prick klockan 19 plingade det på min dörr och katthemmets representant och Stellas akuthemsmatte stod där med en bur med en litenliten katt. Stella ville först inte komma ur buren, men blev försiktigt utlyft så att hon fick sitta i mattes knä ett tag innan hon gick och gömde sig på Lisans favoritplats under fåtöljen. Lisa själv låg i soffan och sov när vi fick gäster. (Jag hade dammsugit och det var förstås utmattande för Lisa som vanligt.) Lisa var först normalt kelig, låg kvar i soffan och hälsade på gästerna i den mån de kom fram. Jag satte mig sen bredvid henne och klappade henne på magen, och det dröjde ett bra tag innan det alls märktes på Lisa att det kommit hit en annan katt. (De flesta problem går ju bort om man ignorerar dem.). Fast efter ett tag gick det inte att blunda för det faktum att en liten svart filur kommit in i lägenheten och behövde iaktagas.
Van vid kontantlöshet som jag är fick jag följa med akuthemmets allitiallo till bankomaten och Lisa och Stella blev lämnade ensamna i tio minuter. När jag kom hem var Lisa kvar i soffan men Stella hade hittat bättre plats att gömma sig på. Oklart vart hon tagit vägen, men av Lisans blickar att döma så är det under min säng som nykomlingen finns. Lisa har varit fram ett par gånger och nosat lite på filt och tittat in under sängen, men närmre än en meter har hon inte gått. Det blir intressant att se hur hon hanterar det faktum att jag nu går och lägger mig. Normalt skulle hon ju komma upp i sängen och sova hos mig. Fast det märks att hon är lite spänd, så vi får väl se.
(Ursäkta bildkvaliteten, men jag tog mobilkameran utan blixt för att inte ställa till med för mycket läskigheter för min nykomling.)

Idag är det dags!

2008-03-07T07:28:00.000+01:00

Idag är det dags! Vid 19-tiden dyker Stella upp. Nuvarande matte Hanna har varit snäll och skickat fler bilder. Filten längst ner är Lisans favorit som vi fick av Lena och Olle i somras! Stella vet med andra ord redan hur vi luktar. :)

Mjukvara för kattälskare

2008-03-06T21:25:00.000+01:00

Lisa har alltid varit övermåttan snäll som katt: Hon ligger still, hon blir klappad, hon äter, och kan till äventyrs jaga en boll eller ett snöre lite grand. Typiska katthyss, som att äta blommor, riva ner saker och vandra runt på tangentbordet ägnar sig bara Lisa åt när vi är på besök hos andra. Men vem vet, nu när jag får killing så kanske jag får skaffa en sån här licens.

Kolla vilken sötnos!

2008-03-01T10:19:00.004+01:00

Om en vecka är det dags: då kommer Lisans liv att förändras med stora mått när hon får denna söta låtsassyster. Har försökt prata med Lisa om detta, men hon verkar visar ett rätt måttligt intresse. Möjligen är förändringen för stor för att riktigt kunna greppas och förstås innan den händer. Stellas nuvarande akuthemsmatte är fotograf (som synes en duktig sån) och har varit snäll nog att skicka över ett par bilder på lilla svartingen!

Lite vardagsbilder

2008-02-24T12:10:00.003+01:00

Lisa har som ni vet ett betydande fiskintresse, vilket numera underlättas av att det står en pall bredvid akvariet. Ovanstående och ett par andra bilder på Lisa som sover tupplur finns nu i flickr-galleriet, som ni som vanligt når via filmremsan i bloggens marginal.

Officiellt på väg...

2008-02-18T20:01:00.002+01:00

Nu är Stella bokad och kan (om nuvarande akutmatte berättar det för henne) se fram emot att flytta till stan. Så här skriver katthemmet om Stellas historia:

"Stella kommer ifrån Jordbro där hon och systern Asta delade en smal skogsremsa mellan en järnväg och en stor väg med en räv. De var 6 st ungar från början men räven hade betat av dem. När vi tog in dem var de desperata av hunger. Vi fångade in en vuxen katt med ungarna, som hade varit den som senaste veckorna hade pysslat om kattungarna enligt mataren. Men det visade sig vara deras pappa och inte deras mamma som vi trodde först."

En lekkamrat till Lisan?

2008-02-14T22:29:00.001+01:00

Idag har jag varit på spännande utflykt till Bagarmossen och spanat in Stella som bor i akuthem där. Stella letar som de flesta akuthemskatter nytt hem (även om jag inte är helt säker på att hon vet om det själv). För Lisa verkar Stella vara en lika stilig som livlig lekkamrat ifall jag lyckas få hit henne. De delar intresse för boll, och för att klättra på hussar/mattar som försöker sova. (Vilket inte precis gör dem unika som katter, visserligen... :) ). Lite skrajsen är Stella också, så rätt som det är kanske Lisa kan få sällskap inne under sängen när jag dammsuger. :)

Inte fullt så punktlig

2008-01-21T22:47:00.001+01:00

Inatt ville väl Lisa leva upp till sitt goda, numera på internet berömda, rykte som väckarklocka. Tyvärr valde hon dock att helgardera och hoppade upp och ner mellan golvet och sängen från 0520 och framåt. Fast det var väl bara vad jag förtjänade när jag själv sedan bröt alla normer och kom hem till en riktigt utsvulten katt först klockan 21 på kvällen. För första gången stod hon bokstavligt talat i dörren och väntade när jag låste upp. Fast så fort hon såg mig blev det den vanliga vändan till klöspelaren innan hon sprang ut i köket och satte sig att stirra längtansfullt på husse som tog av sig jackan.

Fortsatt knepigt med vikten

2008-01-20T20:14:00.000+01:00

Har uppdaterat viktdagboken och det ser knepigt ut för Lisa. Visserligen är hon piggare på den nya maten, men de första mätningarna pekar mot att hon också går upp i vikt av den. Jag har fortfarande inte lyckats få till telefonrådgivningen med veterinären i Karlstad, men nu börjar det verkligen bli dags. Fördelen med det är att jag kan ta upp och ge återkoppling på den nya maten. Undrar hur vi skall lösa detta... (sade Husse bekymrat...).

Är katter klockor?

2008-01-20T18:53:00.001+01:00

Med den nya maten har Lisa blivit lite mer noga med tiderna, och hon väntar varje vardagsmorgon på att klockan blir 0615, så att klockan ringer och hon kan springa över från sin sovstol till mitt bröst och bli kliad och klappad en stund innan jag vaknat till och går upp för att ge henne mat. Så skedde dock inte idag, eftersom det är söndag och jag räknar med lite sovmorgon. Trist, tycker Lisa, som ändå sover det mesta av dagen, så när magen kurrar och klockan inte ringer så springer hon ändå glatt över golvet, hoppar upp i sängen och börjar dra lite i min kind med tassen. Funkar det inte så kan hon alltid slicka mig på munnen, då vet hon att jag vaknar och protesterar. Idag kollade jag på klockan vid tidpunkten för hennes tilltag: 0619. Hon har alltså missat ordinarie väckarklocketid med fyra minuter (vilket mycket väl kan ha varit den tid det tog för henne att väcka mig och få mig att kolla på klockan). Hur kan hon ha sån koll? Och så alldeles nyss, 30 sekunder INNAN timern på fiskmatnings-automaten börjar vrida runt automaten så att det ramlar ner i akvariet, då reser sig Lisan plötsligt från sin vila och stirrar på akvariet. Visste hon återigen att klockan var 30 sekunder i 1845? Det verkar ju nästan inte bättre. Men väldigt skumt?

Äntligen lite kort!

2008-01-08T23:51:00.001+01:00

Har nu laddat upp en batch med nya bilder på lisan från vår julsemester hos mor och far! Du hittar bilderna med filmremsan till höger, eller så kan du gå direkt till julbilderna genom att klicka här .

Grattis Lisan!

2007-12-23T23:23:00.001+01:00

Idag har Lisa sin officiella födelsedag enligt försäkringsbeviset och enligt mina överläggningar med D om lämplig födelsedag i samband med att hon flyttade in hos mig. Det skulle innebära att Lisa fyller (cirka) tre år idag, vilket vi firat med princesstårta från Café Royal. Jag hade sån tur att mamma och pappa hade besök av grannarna när jag kom hemdragandes med tårtan, så istället för att bli hejdlöst mycket över så blev det en riktigt trevlig födelsedagsfika för fem. Marsipan och tårta är inget för Lisa, som istället kunnat glädja sig åt sex nya pingisbollar och en speciell stålnäts-boll med en mindre boll liggandes mitt i. Det är inte dumt att fylla år ens när man är katt, och imorgon kommer tomten! Det är spännande dagar för Lisa som förresten ägnat merparten av idag åt att ligga utslagen på min säng. Att träffa granen idag var det mest spännande som hänt sedan hon träffade en massa hundar igår. Och innan det får man väl nästan backa till sommarens semester och upptäckten av huset...

Nästan som när Lisa var barn?

2007-12-23T23:19:00.001+01:00

Nu ikväll struttade Lisa hastigt ner för trapporna, på väg ut i köket för att få kvällsmat. Men längs vägen blev det en rätt stor omväg, eftersom granen hade kommit in. Otroligt intressant tyckte Lisa, som glömde allt hon varit på väg att göra och istället blev som uppslukad av granen. Lätt hukad gick hon sakta, sakta runt under granen. Varje gren i nedre grenlagret skulle kollas och smakas på. Det tog tio minuter minst att gå ett varv och under tiden var hon så uppslukad att hon inte ens stördes av att hela övriga familjen blivit hennes publik. Efter ett varv under granen tog hon ett halvt varv där hon ställde sig på bakbenen och smakade på grenarna en bit upp. Där hittade hon också en liten tomte av tyg som hon försiktigt provade att dra i, fast den gav inte efter. Det skall bli intressant att följa Lisas och granens fortsatta bekantskap. Det ser nästan ut som att hon planerar för att området under granen är ett bra ställe att ligga på.

En spänningens dag

2007-12-22T08:55:00.001+01:00

På den allra senaste tiden har jag fått lite ordning på Lisans mattider, hon äter på kvällen och på morgonen, och den av veterinären föreskrivna mängden mat tar slut däremellan. Därmed har vi också fått en allt mer fast morgonrutin: Jag vaknar, tänder lampan, Lisa (som ofta spenderar nattens sista timmar borta i stolen) springer över och lägger sig på mitt bröst. Jag klappar henne en stund, och när hon tycker att det är klart hoppar hon ner och sätter sig på golvet i riktning mot köket. Jag följer efter, hon springer före och väntar vid matskålen.
Idag var det dock inte svårt att sätta en liten tankebubbla över Lisas huvud när hon skulle fram till maten. Hon sprang fram emot matskålen, stannade mitt i steget och stirrade. "Är det allt jag får?".
Lisa har nämligen fått halv dos mat idag. Hon skall helst inte vilja på toaletten efter lunch, så hon får bara det hon orkar äta såhär på förmiddagen. För första gången skall vi nämligen ut och åka tåg. Det är rätt spännande för oss båda, även om Lisa inte vet om att det är spännande än. I förebyggande syfte klippte jag igår alla hennes klor. Det krävdes milt våld, men är inget mot den strid jag räknar med skall uppstå när jag senare idag sätter på henne selen. Jag tänkte ha både hängslen och livrem, dvs sele och bur.

En hälsning från regissörn...

2007-12-15T22:32:00.000+01:00

Lisa har spenderat det mesta av eftermiddagen i min regissörs-stol från Ikea. Där ligger den handduk som hon fått av mamma i somras och som blivit lite av en favorit. Det har blivit mer fart på Lisa de senaste veckorna. Kanske för att hon hela tiden blir mer artikulerad i allmänhet (hon pratar en hel del nu), men kanske också för att hon fått bollar. Olika nyanser och storlekar dök upp här när mamma och pappa var här sist, och de mest färglada små bollarna har snabbt blivit Lisans favoriter. Man kan stå och passa en boll, fram och tillbaka, mellan sig själv och Lisan, och hon har en... nåja.. hyfsad koll på i vilken riktning hon sparkar tillbaka bollen. Om inte jag hjälper till så kan Lisa gärna själv ta en boll och jaga den fram och tillbaka en vända eller två i rummet. (Sällan tre eller fyra dock, man skall ju inte överanstränga sig. Dessutom brukar bollarna rulla in under något som Lisa inte kan rulla in under, soffan t ex.)
När det gäller bantning så händer inte mycket, vilket borde framgå av diagrammet nedan.

Skall man dra någon slags slutsats av kurvan, så är det väl att Hills r/d åtminstone initalt gav effekt efter att vi började den 26 juli, och att livet i hus med all den rörelse det innebar under augusti gjorde underverk. På det viset tycker jag det blir intressant att se både vad jul i värmland och ny attityd till bollar kan göra. Under julsemestern skall Lisa också träffa veterinär i Karlstad för lite blodprovstagning (koll av sköldkörtel). Där har de tydligen mycket tips och det är bara att tacka mamma som ordnat en tid åt oss medan vi ändå har tillgång till bil och allt sånt.

Kramsjukhetsrekord!

2007-11-28T23:34:00.001+01:00

Idag har Lisa slagit alla rekord i kramsjukhet. Sen jag kom hem har hon svassat runt mina ben och följt mig för att hålla koll på vad jag gör. En mycket märklig sak hände när jag höll på att laga mat: lisa kom fram och jamade och gnällde. Jag provade med allt vanligt, mat, klappning, lek.. ingenting var bra. Inte förräns jag lyfte upp Lisa blev det lugnt och tyst. Hon stod still och väntade på att bli upplyft, och låg sedan lugnt i min famn och såg sig om medan jag fick bära henne tre varv runt hela lägenheten. Vardagsrum, fönster, spegel, hall, kök.... allt som verkar läskigt i vanliga fall iakttogs nu tyst från min arm där hon låg still, helt och hållet avslappnad. För övrigt rapporterar jag att inga framsteg görs med vikten. 6,4-6,8 kg verkar vara hennes mycket statiska vikt.

Snö - nej tack!

2007-11-14T00:43:00.001+01:00

Tittar just nu på en Lisa med öron på helspänn. Utanför röjer en traktor fram och tillbaka för att skopa undan snön. Ett oväntat ljud verkar Lisa tycka, men inte otäckt. Åtminstone inte tillräckligt för att flytta på sig. Jag erbjöd henne en tur ut i snön på balkongen, i förtjust förväntan på reaktionen. Lisan var dock inte så lättlurad utan stannade på tröskeln och tittade ut därifrån ett litet tag innan hon gick in i värmen igen. Ingen snö på tassarna.
Jag vägde för övrigt Lisan idag. Inga framsteg alls på viktfronten. Börjar snart bli dags att ta henne till veterinär och en Lisakompis ligger nog bra till som uveckling av hushållet under våren.

Minustest under kontroll

2007-11-10T22:23:00.001+01:00

Nu har det blivit minusgrader här. Själv har jag tagit på mig mössan. Lisa går fortfarande gärna ut på balkongen i bara pälsen. Hon bara ruskar till när hon känner kylan, och sprätter lite med fötterna när de tar de första stegen på den kalla balkongen. Sen är allt som vanligt.

Det är ingen popularitetstävling

2007-11-06T18:29:00.001+01:00

Ibland på jobbet brukar vi chefer emellan påminna varandra om att vi inte är där för att vara populära och att ledarskap inte alltid är en tävling i att vara omtyckt. Samma sak gäller uppenbarligen kattägande. Lisa har varit ovanligt kelig och slö idag, så efter rätt mycket klappande tog jag till slut upp Lisa och lade henne i mitt knä. Inget ovanligt med det, men den här gången fick hon ligga på rygg. Inte populärt, hon kvider till lite kort när man lägger henne så. Sen inträder en liten fight. Jag tar fram klosaxen. Det är inga större problem. Men när hon känner bladet från saxen nudda toppen av klon, då rycker hon åt sig tassen, och jag får med milt våld hålla emot. Och medan jag koncentrerar mig på att klippa precis lagom mycket så brukar lisa vrida lite på huvudet och därmed påbörja en liten rörelse som är tänkt att sluta med att hon glider ur knät. Efter mycket balanserande och en hel del förhandling - "Du är så duktigt Lisa, ja, jätteduktig, slappna av bara" - så är alla framklorna nu klippta. Baktassarna räckte inte Lisas tålamod till för, men de är ganksa väl klippta sedan tidigare. Och nu ligger kissemissen mitt på vardagsrumsgolvet och slickar sig om framtassarna. Som tur är finns där inga sår. Och förhoppningsvis är det även här som på jobbet: om man tar sitt ansvar så vinner man i längden.

Fri som fågeln vid fönsterrutan?

2007-11-05T22:27:00.001+01:00

Vi fortsätter lite med gå ut följetången. Idag är det riktigt kallt och för egen del har jag börjat leta upp vinterkläder. Dagstemperaturen har varierat mellan noll och plus fem grader. Kylan som sådan bekommer inte Lisa, och idag har jag suttit rätt mycket vid köksbordet och fixat med min hem-pc som snart skall återlämnas. Det har fått Lisa också att hänga i köket och utöver att hon bokstavligt talat hängt i bordsduken och försökt dra ner allt på golvet (eller dra upp sig själv, jag är inte riktigt säker), bortsett från att hon gjort det så har hon också tjatat till sig ett par extra vändor på balkongen. Tyvärr är det ju riktigt kallt, så jag provade att dra igen dörren lite medan hon var ute. Hon blev faktiskt inte rädd, och jag ansträngde mig för att hålla lite koll. Tänkte att hon skulle smyga fram till dörren och sätta sig, och kanske jama lite när hon ville in, så det borde ha funkat. Men så plötsligt, när jag tittade bort för ett ögonblick hör jag en smäll från balkongdörren. BONK! Lisan har bestämt sig för att hon vill in igen och, om det nu var ouppmärksahet eller dunklet, eller mina otroligt välputsade balkongdörrar: BONK! Lisan hade påbörjat sin resa in och sprungit rakt in i glasdörren som en fågel som flyger mot fönstret. Som tur var klarade Lisan sig betydligt bättre än fåglar brukar göra i det läget, och när jag fattat vinken och öppnat dörren försökte hon låtsas som ingenting och käka lite mat istället. Fast några riktigt arga blickar riktade mot dörren antydde att hon trots allt var lite bitter över vad som hänt där borta. Sablans dörr.

Rusk, sade Lisan

2007-11-04T23:02:00.001+01:00

Efter frukosten igår vill Lisa gärna genomföra sin dagliga rutin och bli utsläppt på balkongen. Jag öppnade dörren. Det ösregnade. Lisa ställde sig på behörigt avstånd från tröskeln, sådär en dryg meter och tittade. Hon rös till.
- Det är regn och rusk, sade Stefan
- Rusk var ordet, sade Lisan
Sen vände hon snabbt på klacken och spatserade stolt in i rummet. Skall det vara ösregn kan det kvitta. Iskyla däremot, verkar inte vara några problem, för på kvällen igår var regnet över, balkongen hade torkat och kallnat. Fast då ville Lisa ut. Och stirra ut i tomheten över gården. Jag undrar vad hon ser.

Regn och vinterpäls

2007-10-30T06:59:00.001+01:00

Lisa är tämligen konsekvent med sitt begär efter frisk luft. Numera inte bara efter middag, utan efter varje måltid där jag närvarar (dvs vanligen middag och frukost) går Lisa fram till balkongendörren och väntar på att få den öppnad. Väder spelar nästan ingen roll. Idag vräker regnet ner, balkongen är en blöt kall yta. Lisa vill ut. Jag öppnar dörren och hon sitter länge i dörröppningen. Det är inte utan att hon tvekar inför blötan. Sen tar hon, efter flera minuters eftertanke och försök att stirra sig två meter frammåt, till slut några trevande steg ut på balkongen. Det går inte fort, man ser på henne att det är kallt och lite obehagligt, men ut skall hon. Hon går en meter, känner lite på en balkongstol som fortfarande står därute. Vänder sedan och går in igen, och när hon kommer in så ger hon ifrån sig ett hjärtskärande pip, som för att säga "Kunde du inte ha sagt nåt!?".
I övrigt börjar Lisa anta en betydligt mera tovig och svårkammad päls. Den är tjockare och grövre nu än den var i somras, så jag tror att den gamla utekatten trots sitt inneliv håller årstiderna i schack på det biologiska planet. Jag tycker det skall bli oerhört spännande att se hur hon reagerar när det kommer snö!

Favoritkatt hos favorithusse

2007-10-16T23:31:00.000+01:00

Efter middag hos en kollega kommer jag hem till Lisan, som inte låter vänta på sig och vill vara med och mysa framför datorn. :) Den här ställningen, på min bröstkorg med ansiktet bara en halv decimeter från mitt är det bästa sättet att bli kliad om Lisa själv får välja: metodiskt bakom öron, under hakan, i nacken och (efter fuktning medelst slickning) över näsryggen och upp i pannan.

Flyglarm - ta skydd

2007-10-09T12:40:00.001+01:00

Igår morse fick Lisa en spark i sidan när jag vaknade av väckarklockan som låg ovanligt lågt från sängen. Jag svängde ner benen rätt fort och noterade inte Lisan som fick en liten knuff åt sidan där hon sov. Ingen hård smäll, men ändå nog för att hon skulle visa att det var rätt obehagligt. Hade börjat oroa mig för hur jag skall undvika att göra henne illa halvt i sömnen, fast uppenbarligen helt i onödan: Imorse hade Lisa lärt av erfarenheten klättrade snabbt åt sidan så fort väckarklockan började ringa. Rätt smart katt det där.

Tiggande taxkatt

2007-10-08T22:01:00.001+01:00

Lisa är sådär måttligt förtjust i maten tror jag. Hon åt den visserligen i somras, men det senaste dygnet här har hon ätit ungefär hälften av vad hon skall. Jag är lite oroligt för det, speciellt som hon vid sidan av torrfodret visar ett allt större intresse för annan mat. IDag värmde jag en färdigpack risgrynsgröt i micron och när jag tog ut tallriken kom Lisa fram och tiggde som en hund. Upp på bakbenen och med framtassarna hängande vinklade i brösthöjd. Precis som en tax. När jag väl erbjöd henne lite, lite gröt på en tallrik var det inte längre intressant. Men själva tiggarövningen var imponerande graciös för en katt av hennes storlek. :)

För stort fodral

2007-10-06T20:44:00.001+01:00

Ett ganska tydligt tecken på att någonting händer med Lisans vikt är hur hennes hud känns. Jag har mellan de varv där hon gömt sig under dammsugaren klappat Lisa ganksa mycket idag, och när man försiktigt drar handen över pälsen så fastnar man då och då i päls och hud som åker med och bildar en liten ficka. Antingen är det bara inbillning, eller så är det faktiskt så att hon minskar i vikt tillräckligt fort för att kroppen inte riktigt skall hinna anpassa sig. Det känns väldigt mycket så.

En katt med sina vanor

2007-10-06T20:07:00.001+01:00

Jag skrev härom dagen att vi fastnat i en grå rutin med våra vanor. Dessa förtjänar förstås sin beskrivning. Bland de mer intressanta riter som Lisa inrättat i sitt liv är middagsrutinen. Jag var precis ute i köket, och Lisa kommer efter dit ut. Trots att det finns mat kvar rör hon den inte. Det skall till ny mat på kvällen. När hon ätit lite av maten går hon fram till balkongdörren och tittar ut genom glaset. Jag förstår signalen (as every day, James) och låter Lisa gå ut. Lisans äventyr på balkongen avbryts bara av svårt regn, och idag är det kallt men uppehåll. Lisa går ut på balkongen, sätter sig vid räcket och stirrar ut i mörkret, över gården. Hon sitter där i ungefär fem minuter, ibland närmare tio, sen kommer hon in och är frusen.

Lite våld och klippta klor

2007-10-06T10:01:00.001+01:00

Jag börjar bli trött på att ha små rivmärken här och var. De dyker upp när Lisa tröttnat på att bli klappad och sparkar lite med bakfötterna för att göra sig fri. Och där sitter de - klorna - sylvassa och långa. Så idag på morgonen medan Lisan fortfarande var lite seg så lade jag en handduk i knät, lyfte upp Lisan och lade henne på rygg i mitt knä. Hon protesterade vilt först, med sparkar och pip, men när hon märkte att jag faktiskt tänkt hålla kvar henne där lugnade hon snabbt ner sig och lade huvudet mot min arm medan jag klappade henne på magen. Jojo, jag skall inte överdriva, hon spann väl inte precis, men hon låg i alla fall still, och lät mig ta tag i hennes baktassar som nu hängde fritt upp i luften. Och så klippte jag, klo för klo, utan slagsmål och motstånd. Och när de två tassarna var klara så släppte jag Lisa, som fick komma ner och snabbt markerade sitt missnöje med behandlingen genom att gå ut i köket och vara för sig själv en stund.

Efterlängtade nyheter?

2007-10-05T18:35:00.000+01:00

De senaste dagarna har jag fått flera klagomål på nyhetsbrist när det gäller Lisa. Måste erkänna att vi fastnat i lite grå vardag, där det mesta känns igen. De som frågat har varit särskilt intresserade av Lisans vikt. Såhär ser kurvan ut just nu:
Vi kämpar på med bantningen, men det stora språnget neråt kom ju i somras: Vi inledde samtidigt diet och flyttade hem till mamma och pappa ett tag. Lisan var ju där fyra veckor, och det gjorde henne uppenbarligen gott att ha ett helt hus att springa i. Här hemma är det lite knepigare: från att ha varit uppe i hela veterinärens rekommenderade dagsdos har Lisa återgått till att äta 40-45 gram mat per dag (istället för 60 som hos mina föräldrar). Gillar hon inte maten frågar en del. Fast det verkar inte vara någon förklaring för det är samma mat som hon åt i somras.
Däremot blir hon hård i magen av bantningsmaten, vilket nu kureras med små doser parafinolja. Lisa älskar oljan, speciellt om hon får slicka den i sig ur min hand. Lite märkligt kan jag tycka, men allt hon får äta som hon gillar är väl på sätt och vis bra. Jag önskar bara att jag kunde komma på ett sätt att få henne att röra sig lite mer. Det finns väl kattgym?

En dam som vet vad hon vill

2007-09-03T22:52:00.001+01:00

Idag hamnade jag lite i onåd hos Lisan en kort stund. Förvisso välförtjänt: Jag kom hem först vid 21:30 och det är ett problem för Lisa som nu lärt sig hålla ganksa bestämda mat-tider och att äta upp föregående måltid inför varje måltid. Så när maten dröjde från 19:30 till 21:30 han Lisakatten bli rätt hungrig och stod bokstavligt talat i dörren och väntade på mig när jag kom hem. Efter att ha serverat mat, och därefter satt mig på golvet och bett vederbörligt och utförligt om ursäkt för att jag inte planerat bättre och ställt fram extra mat, gav Lisa efter stor tvekan efter och slutade vifta på svansen och blev social. Och vad jag skulle göra för bot för att återigen komma i hennes nåd rådde det ingen tvekan om: När jag varit ute i köket och kokat te och återvände till vardagsrummet hade Lisan tagit sin svarta kam, släpat ut den mitt på vardagsrumsgolvet och sedan satt sig själv bredvid den, stirrandes på husse. Kamma mig. Därmed basta.

Hur mycket förstår hon?

2007-08-18T13:06:00.001+01:00

Efter en rundresa i Norge och Göteborgsregionen har jag nu varit hemma hos katten ett par dagar. När jag är borta går allt bra och Lisan sover vid min mammas fötter istället för vid mina. När jag kom tillbaka flyttade hon tillbaka in på mitt rum. Överlag trivs hon bra här och blir bortskämd så det förslår. Hon är nu till exempel van i att någon sitter och pratar snällt med henne medan hon äter. (Vilket hon för all del verkligen verkar uppskatta och sätta värde på.) Idag är hon däremot inte riktigt sig lik. Hon går och stryker sig mot mig och jamar, hon letar efter någonting obestämt längs golv och dörrkarmar, hon lägger sig för att bli klappad men reser sig snabbt under protester efter någon halvminut. Kort sagt är hon rastlös och orolig. Jag undrar om hon på något vis har klurat ut att jag åker vidare mot Stockholm idag, medan hon blir kvar här ännu en vecka?

Vatten vid sidan av maten

2007-08-08T14:30:00.000+01:00

Ett känt faktum som verkar stämma på de flesta av mina vänners katter är att de inte dricker vatten om vattnet står bredvid matskålen. Det här är något av ett mysterium: Ingen har någon rimlig förklaring till varför de gör på det viset och de flesta kattböcker rekommenderar att man ställer vattnet brevid maten. Faktum är att jag inte känner till någon katt som vill ha det på det viset. Hemma i Stockholm har vi en stor vattenskål stående bredvid TV:n, och en liten vattenskål vid maten som Lisa undantagsvis tar en eller tvä tungor av när hon ätit klart.
I Karlstad har Lisa flera olika vattenskålar att välja bland på lite olika ställen i huset. Hon har till slut ändå fastnat för den som står vid maten. Då tror man att hon skulle vara som boken säger, men icke. När hon ätit klart tar hon en lite sväng, ofta några steg runt matskålen och så i en cirkel mellan matskålen och väggen, förbi elementen, för att sedan återvända till matplatsen från ett annat håll: Nu vinkelrätt mot den plats hon sitter på när hon äter (vilket skulle vara med rumpan mot kameran på bilden ovan). På så vis kan Lisa ta emot vatten som står bredvid maten, men utan att dricka där hon äter. En rätt intressant lösning på törstdilemmat.
Återkom gärna med backlinks eller kommentarer om ni har något att säga i ämnet vatten separerat från mat, som hittils oförklarat för mig i mer vetenskapliga beteendetermer. Fast det kanske är så det skall vara med en katt... :)

Nya flyktplaner och fortsatt spaning

2007-08-07T08:51:00.002+01:00

Imorse har Lisa gått upp när mamma gick upp. Tassade ut i hallen och konstaterade nog att badrumsdörren var stängd och att mamma var i duschen bara genom att titta ner för trappan, så hon gick tillbaka in till vårt rum. Efter en stund började jag fundera på vart hon tog vägen när hon inte kom upp i sängen. Inte på golvet. Hmmm... Så fick jag till min förskräckelse se var Lisa verkligen var: Hon hade gått upp på skrivbordet, över skrivbordet och upp på fönsterbläcket vid det öppna fönstret. När jag fick syn på henne stod hon med framtassarna på yttre fönsterbläcket och baktassarna på det inre. Lutade sig frammåt och såg ut som hon övervägde hoppet till klätterväxten på husgaveln och ställde det mot hoppet till garagetaket en våning ner. Hon kom inte tillbaka till sängen förräns jag gått och lagt mig i den, så länge jag stod vid fönstret studerade hon vidare flyktvägar och jag hade intrycket av att jag riskerade att provocera henne till ett hopp om jag fortsatte att gå vidare.
Väl inne igen låg hon i sängen ett tag, och jag gick upp och stängde fönstret. När jag till slut reste mig och gick upp hoppade Lisa över till skrivbordet och lade sig framför (det nu stängda) fönstret och spanade ut. Jag tror jag vet vad hon söker. Garageuppfarten är ett annat av Figaros stamställen.

På raggarstråt

2007-08-06T20:51:00.000+01:00

Nyss satt Lisa på helspänn inne på matbordet. Tyvärr hade jag inte kamera till hands, men hon stängde helt och hållet ute mina och pappas intresserade röster. Porslinskatts-ställning. (För den som inte förstår vad jag menar med det finns det en bild om ni klickar här.) Blicken spänd utanför fönstret. Till slut upptäcker vi vad hon spanar på: Grannens svartvita hane, Figaro, smyger fram sitt vanliga stråk längs kanten på vår trädgård. Lisa rör sig på bordet för att se ut ur olika vinklar. Hur syns den snygga unga mannen bäst? När Figaro gått förbi satt Lisan länge kvar och väntade. Jag klappade henne lite, hon låtsades inte om det, varje muskel i kroppen spänd som en pianosträng. Öronen framåt, huvudet så högt som möjligt. Skulle han kanske komma tillbaka?

Semesterproffs

2007-08-05T15:46:00.001+01:00

Inga problem att få sällskap på en tupplur den här semestern. Lisan är varm som en kamin och är specialist på det här med att slappna av. Frågan är om man skulle kunna sälja lite kurser?