Vad händer med mitt revir!?

En tuff morgon för Lisa. Det är vacker sol, Lisa springer ut i köket, men ber att få komma direkt ut på balkongen och skippa frukosten. Jag smälter direkt, stänger dörren till Stella och vardagsrummet och öppnar balkongdörren. Lisa går ut, och jag börjar fixa lite frukost åt mig själv. Rätt som det är ser jag i ögonvrån hur Lisa gör en utfall. Hon försöker komma in med tassen under den gula avskiljaren som delar på min del av balkongen och grannenes. Sen fräser hon. Från andra sidan kommer en högljudd utdragen operajamning. Lisa har uppenbarligen, för första gången, sprungit ihop med grannens katt. Hon fräser. Katten drar en aria till. Lisa fräser. Katten jamar. Sådär håller de på tills Lisa försiktigt, försiktigt, med magen tryckt mot marken och ett steg var tionde sekund går tillbaka mot köksdörren och smyger in. När hon sätter sig här inne har hon dragit ihop håret på ryggen i en formidabel tuppkam som står rätt upp. Punklisa sätter sig sedan och spanar mot balkongen. Väl här inne är hon tydligen säker på att ingen rör henne. Ingen utom den nya katten förstås.

Nu med bättre taktik

Inatt provade jag en ny taktik, som i alla fall denna speceilla natt verkar ha funkat bra. När Stella kommer på natten för att krypa runt på mitt huvud, så tar jag helt försiktigt och skjuver henne på armlängsavstånd, puffar över henne på sidan och klappar henne. Handen som klappar håller också kvar henne liggande på sidan på armlängs avstånd, men det märker ju inte Stella. Så hon ligger nöjd och myser. Jag har försökt fundera ut vad som händer sen, om hon somnar så eller om hon går nånstans, men jag har faktiskt ingen aning: Jag somnar själv om nästan omedelbart. Låt oss nu hoppas att den här metoden lyckas förmedla att vi sover i lugn och ro på natten!

Det här känns förtvivlat...

Den som tror att rubriken nu handlar om att Stella och Lisa bråkat igen har fel. Kolla tidsstämpeln, och ni kan ana att det är jag som är förtvivlad. Stella är ju världens raraste katt som gärna vill kela när jag gått och lagt mig. När jag skriver detta ligger hon hoprullad på rygg med nacken vilande på baksidan av min handflata. Problemet är bara att jag skriver detta. Jag har blivit väckt för tredje gången hittils inatt, och både Stella och jag är nu för upprörda för att enkelt kunna sova om.
Såhär har det varit sedan Stella flyttade in: När jag väl har somnat och sovit en stund känner hon sig kelig och kommer fram och börjar slicka mig i örat, ansiktet, på munnen. Många skulle säkert tycka att det var mysigt, men Stella har en sträv tunga och jag kan helt enkelt inte sova när hon gör såhär. Skulle jag inte vakna av hennes slickningar och rycka mig undan av det klappar hon mig gärna lite med klorna också. Med tiden hade jag trott att hon skulle anpassa sig till mina tider, men just nu är det ju tvärtom hon som bestämmer när jag får sova, och jag börjar känna mig helt desperat.
Jag har provat att låta henne vara, men att tydligt säga NEJ varje gång hon petar mig i ansiktet, men Stella backar då och kommer tillbaka efter tio sekunder. Hon orkar den leken i lätta 45 minuter. Pedagogiskt sett är det en katastrof, eftersom hon då får stå ut med att bli avvisad av sin husse i bokstavligt talat en timme varje natt, vilket rimligen gör henne jättenervös. Tidigare har jag kunnat gömma mig lite under täcket, men de senaste dagarna har hon börjat gräva sig under och följa efter.
Som alternativ till skäll har jag först provat med att lyfta bort henne och lägga Stella vid mina fötter istället. Hon vandrar snabbt upp och slickar mig i ansiktet och gnider sig mot huvudet. Lägger jag upp händerna emellan så hittar hon ett sätt att gå runt mig och kliva över mig så att hon kommer åt ändå: det slutar gärna med att balanserar med baktassarna på kudden och framtassarna på min kind för att kunna sträcka sig fram och slicka mig på framsidan av ansiktet.
Jag har läst i en kattbok att om man inte vill ha en katt i sängen så skall man stänga ute den från sovrummet för katter klarar inte att bli avvisade av sin husse eller matte i ett kör, men det är ju svårt att tillämpa det rådet som jag bor. Idag har jag trots allt försökt att bära ut Stella i köket och stänga in henne där, men hon får totalpanik av den behandlingen, vilket förstås också är helt hjärtskärande. Hon flyr tillbaka in i vardagsrummet fortare än jag ens hinner sträcka ut handen efter dörrhantaget för att kanske stänga in henne i köket (det handlar ju mer om att spärra in Stella än att stänga henne ute Stella från rummet, och innerst inne tror jag inte det skulle funka även om jag kundet stänga dörren om henne).
Efter en sån vända sitter Stella nästan darrande mitt på golvet. Jag försöker använda situationen för att somna, men har vid det laget för dåligt samvete och är för ledsen för att somna om. Stella sitter länge mitt på golvet och verkar först bara skrämd, men tvättar sig sen noga. Efter det hoppar hon tillbaka upp i sängen, och nu gör hon precis det jag önskar att hon alltid skulle göra, hon lägger sig själv att sova tryckt på mot min rygg. Där ligger hon ungefär tio minuter. Sen börjar allt om.
Och här ligger jag nu, och skriver detta och vet inte vad jag skall göra. Och när jag närmar mig punkt så har Stella somnat på min arm, medan jag själv är vaken. Vet verkligen inte vad jag skall ta mig till.

Klart förbättrad stämning

Lisa och Stella kommer överens klart bättre nu. Det märks på flera sätt: Stella är så trygg att hon vågat komma fram och leka med pappa trots att hon bara träffat honom ett par timmar. Lisa och Stella hälsar med nosningar istället för fräsningar när de råkar träffa på varandra under sina respektive strövtåg i lägenheten. Lisa börjar mer och mer bli sitt gamla keliga själv, och vi kan klappa henne utan att Stella går till attack. Bilderna ovan talar väl sitt tydliga språk också: Stella är en tjej med fullt ös, Lisa är sitt vanliga lugnare jag, men de båda har hittat en fredlig samexistens. Faktum är att de till och med kan ligga och brottas korta stunder utan att någon av dem verkar särskilt arg.

Stor och liten äter

Inga jämförelser i övrigt.

Feliway är nog inte så dumt!

Förut idag köpte jag en Feliway doftspridare på Apoteket. Feliway är en produkt som avger ett slags doftämnen som skall likna de katter har runt sin nos, och som skall ha en lugnande effekt på katter som visats i närheten av doften. Effekten är omdebatterad och (förstås) svår att bevisa. När W&S var långsiktigt ovänner hävdar i alla fall deras matte och husse att det hjälpte tillsammans med mycket annat för att få lugn på dem, så jag tänkte att vi skulle testa.
Bara två timmar efter att jag pluggat in adaptern, kunde jag se hur Lisa gjorde sitt första försök att slicka Stella lite på ryggen när hon gick förbi. (Stella blev förtjust och försökte visa sin uppskattning genom att ta nacksving på Lisa, och sen var kriget igång igen.) Ytterligare ett par timmar senare, kanske 4-5 timmar efter att jag pluggade in adaptern kunde jag ta bilden ovan: Stella hoppade helt sonika upp och lade sig bredvid Lisa, som lyfte på huvudet och morrade fyra gånger, innan hon gav upp och lade ner huvudet på stolen igen.
Just nu jagar de varandra fram och tillbaka inspirerade av en papperspåse som Lisa hittat och lekte med. Så det ser väl ganska hoppfullt ut måste jag säga. Om det beror på Feliway, eller om det hade blivt såhär ändå? You tell me....

Två munnar, en skål

Nu på kvällen äter i alla fall Lisa och Stella samtidigt ur samma skål. Det är nog ett rätt stort steg att de grejar det utan fräs och morr. Under kvällen har de haft ett par uppgörelser: Stella kom fram och snodde ett snöre som jag hade fått Lisa att leka lite med. Lisa satte sig på baken och sträckte upp en näve i luften. Stella lade sig på rygg och vi ta emot ett par rappa slag utan klor (såg ut som att Lisa ansträngde sig för att inte träffa hårt). Sen flydde Stella in under sängen, och Lisa in under pallen vid fiskarna och såg ut som hon skämdes. Tog inte många minuter innan Stella återvänder, klättrar upp på akvariet och kastar sig ut mot Lisa och försöker slå klorna i henne ovanifrån. Lisa flyr ut i hallen. Stella efter, Lisa tillbaka, Stella kvar. Lisa lägger sig, nästan som provocerande föreställer jag mig, fullständigt avslappnad och sträcker ut sig på sidan mitt i rummet. Det går ganska långt tid, kanske tio-tjugo minuter, innan Stella kommer efter och attackerar Lisa igen. Lisa slår en gång med vänster tass åt Stellas håll. Stella välter omedelbart över på sidan, visar upp magen och gäspar stort. Lisa å sin sida rullar över på rygg och rullar lite medan hon håller ut tassarna åt Stellas håll. Sen går Lisa och lägger sig på soffan, och stannar där även om Stella går ett par varv runt henne på armstöd och ryggstöd. Den här gången avhåller sig dock Stella från att attackera på nytt. Kanske börjar de ha gjort upp?

Intressant om katters syn

Letar efter en bild på "tredje ögonlocket" åt mamma och råkar på en sida om kattögats anatomi hitta en rätt intressant jämförelse mellan katters och människors syn. Tydligen ser de bättre än oss, men bara om saker rör på sig:

Katter har till skillnad från oss människor en vävnad som förstärker ljuset i ögat (tapetum lucidum). Denna reflekterande vävnad ligger bakom näthinnan och fungerar som en reflekterande spegel. Katter ser inte bättre än oss i totalt mörker, men deras ögon är byggda för att kunna uppfatta minsta gnutta ljus. Denna förmåga har ett pris och katten ser inte detaljer lika tydligt som vi. När katten inte ser den lilla matbiten på mattan, är det alltså inte för att katten är dum, utan därför att detaljerna är suddiga. Så fort objektet rör sig, ser katten detta. Hornhinnan, pupillen och linsen är proportionellt större än hos oss. Kattens ögonglob är också rundare och kortare än vår, vilket ger en bredare synvinkel. En människas synfält är 210 grader, varav 120 med djupseende. Kattens synfält är 285 grader, varav 130 med djupseende. Djupseendet är viktigt för att kunna bedöma avstånd, vilket är helt nödvändigt för ett jagande djur. Enligt nyare rön är katter inte färgblinda, utan de kan skilja mellan olika färger och pigmentnyanser. (Källa: Dalhjelm, Erna: Ögonproblem hos katt.)

En sån sötnos

Stella med nalle och med tomte. Den senare är kvar framme eftersom Lisa gillar den så mycket. Och att Stella ligger på soffan och sover är tydligen helt okej enligt Lisa.

Mer om plastsyskon

På kattforum skrivs en hel del om nyinflyttade katter och katter som inte kommer överens. Vad jag kan konstatera är att de fall där det går illa så går det riktigt illa, och det märker man. Undrar man hur det skall gå så kommer det bli bra. I annat fall håller katterna nämligen på att slå ihjäl varandra. Längst ner i den här tråden finns en bild på stor katt som är skeptisk till liten katt, och som påminner rätt mycket om Lisas förhållande till Stella just nu (även om Lisa inte släpper henne fullt så nära än), och i det fallet verkar det ha gått bra. Att lära känna varandra verkar ta allt mellan 2 dagar till en månad, i vissa fall mer (men då verkar det å andra sidan bli rätt komplicerat).

En pysslig dag...

Vi har en pysslig dag allihop här, utom möjligen Lisan som ligger still och sover ut efter nattens vaka. Stella för sin del har legat och sovit/spunnit på husses rygg, medan han fixat med blogg och dator, fast nu vill hon gärna markera sin tacksamhet. Om husse köper mindre schampo, blir det mer pengar till kattmat då?

En snyggare kurva

Google docs, som viktkurvan egentligen ligger i, har ju rätt begränsad diagramhantering. Då och då har jag ju publicerat lite mer avancerad bearbetning av viktkurvan baserad på insatser i Excel. Med Stella i huset och koständring på gång tyckte jag det var läge att göra en summering. Det är rätt intressant att se hur motionsmöjligheterna i villa med trappa mellan maten och sängen gjorde underverk för Lisa, och hur julens byte till rekorddyr mat från Specific inte alls hade någon positiv effekt på Lisans midjemått.

Lisans integritet är kränkt

Idag gjorde jag hennes viktkurva till en offentlig angelägenhet genom att ta upp frågan på kattforum. Där säger man både att det finns hopp för sällskap mellan Lisa och Stella, och att Lisan kommer att må bra av den övergång till Pussi kattmat som både Lisa och jag tycker verkar som ett smidigt alternativ just nu*. (Läs tråden här.)
(*För närvarande äter Lisa 25% fett i barnmaten, och Stella veterinärsförskriven bantingsmat utan fett. Vi har pratat om att detta inte är bra för någon av dem, men jag vinner inget gehör hos de inblandade parterna.)

Ett visst hopp

Kan man trots allt känna när man ser att det ser ut såhär. Alldeles nyss låg båda och sov, jag väckte dem när jag kom klampande med mobilkameran.

Obesvarad syskonkärlek

En vecka har nu gått sedan Stella flyttat in och hon har hittat sig tillrätta över all förväntan. Mamma har varit på besök de senaste dagarna och kollat katterna medan jag haft extra långa dagar på jobbet, och det tog bara en halv dag för Stella att acceptera mamma som en tänkbar lekkamrat.
Lisa har nu uppnåt status av halvgud i Stellas värld. En stor del av vaken tid går åt att försöka få Lisa att leka. Bland det raraste jag sett var igår kväll när jag lagt mig och Stella gick och hämtade sin blå fisk, en tygleksak som hon hade med sig och som är hennes älskade älskling. Stella gick fram mot Lisa som låg vid klöspelaren, lade sin älskling vid Lisas fötter och backade en bit för att lägga sig utsträckt med magen i vädret. Som för att säga "Titta syrran! Det är min bästa grej. Du får ha den!". Fast Lisa ligger still och stirrar, och kommer Stella närmare så blir det morr och fräs.
Helt konstigt är det kanske inte, för när Stella inte är rar och lägger fram leksaker till Lisa så ägnar hon mycket tid åt flyganfall. När Lisa ligger på soffan och vilar så tar Stella ett jätteskutt upp mot soffan och landar på Lisans rygg (vilket förstås slutar med rejäla fräs från båda parter), och när Lisa försöker lägga sig på mitt bröst för sin vanliga kvällsvila så dyker Stella gärna upp och nafsar henne i rumpan. Lägger sig Lisa vid klöspelaren så kommer Stella farande genom luften med TV-möbeln som startbana. :)
För Lisans del är detta dock betydligt mindre humoristiskt än det låter: Hon tillbringar numera merparten av nätterna på träpallen bredvid akvariet, där hon hänger med tassarna utanför den lilla pallen och ömsom sover, ömsom håller vakt. Hoppas verkligen det här blir bättre snart, för ur Lisans perspektiv är det här nya, än mer stillasittande livet en riktigt flopp.
Katthemmet sade att de kan vara ovänner i upp till två veckor, så än finns det väl hopp.

Riktigt goda nyheter!

Nu blev det tätt mellan uppdateringarna, men det här var så bra så det bara måste rapporteras. Stella springer runt här och hoppar på stolar och bord i största allmänhet. Men alldeles nyss hoppade hon upp på stolen bredvid den där Lisa ligger och iakttar henne, och gissa vad! Inget fräs och morr! Stella nosade Lisa i ansiktet, Lisa nosade tillbaka, och så hoppade Stella vidare i sin dans. Det finns hopp! :)

Stella retas?

Såg precis Stella komma ut från under sängen, målmedveten springa fram till stolen där Lisa ligger och sover, bara för att ställa sig upp på bakbenen och daska till Lisa i rumpan med tassen, och sen springa därifrån. Lisa är ju en mogen dam, som tydligen börjar vänja sig vid den lilla terroristen, för hon gjorde ingenting alls förrutom att vakna och börja tvätta sig.

Scooby Doo - jag vill va som dou!

Stella blir allt tuffare. Idag på morgonen ville hon vara med Lisa och äta och sprang fram gång på gång. Varje gång blir hon avsnäst av Lisa. Att jag ställt en skål med Stella-mat därifrån är inget roligt: det är med stora katten hon vill äta. Än så länge är Lisa den som vinner de här diskussionerna. Stella fick inte, trots att bilden antyder det, vara kvar och äta bredvid Lisa. Men hon försöker så mycket att jag tror att den gräns där Lisa tröttnar och bestämmer sig för att bara strunta i Stella inte kan vara långt borta.

Äntligen en första bild!

Svårare än jag trodde att fotografera en svart katt: den blir så gärna grå av blixten, eller så blir den helsvart, totalt utan kontrast. Att föremålet för uppmärksamheten helst springer oavbrutet gör inte uppgiften lättare. :)

Stella har kommit ut!

Stella är väldigt på eller av. Inatt började hon strosa runt lite i rummet. Jag vaknade vid 03 av att hon stod och skrek på soffan. Mjau, mjau, mjau, mjau, mjau i ett oavbrutet flöde.
- Hur är det Stella? Skall du komma hit?, sade jag, och Stella kom.
Sen spenderade hon resten av natten, mer eller mindre, åt att hoppa över mig, klättra bland kuddarna och kliva på mig. Hon spinner högt som en motorgräsklippare, och är riktigt underbart kramsjuk.
Lisa är fortfarande rätt skeptisk, men samtidigt mer utmattad. Stella behöver komma rätt nära (någon meter) för att Lisa skall orka yttra sig alls. I övrigt ligger Lisa mycket och lutar huvudet mot nåt och tittar med tom blick mot sängen eller någon annan plats där hon tror att Stella är. Jag gjorde en kort dag idag, och var hemma vid 13. Då låg Lisan och sov på riktigt, och det har hon gjort fler gånger under eftermiddagen. Stella å andra sidan har legat med huvudet på min arm och kroppen parallellt med tangentbordet. Mycket klapp och kel blev det mellan tangentbordsknackningarna på verksamhetsplanen. Stella hann till och med att yttra sig lite själv i en chat med Walter och Stinas matte. Fast än så länge kan hon bara skriva kfffff och KNNN. Det räckte dock för att göra sig förstådd och presenterad.
Nu har hon återgått till att vara av, och ligger åter gömd bakom sängen. Helt okej tycker Lisa.

Iaktagen

Under byrån ligger nu en liten svart katt som smugit sig ut från under sängen och stirrar på mig. Samma katt flydde för bara fem minuter sedan hals över huvud in under sängen efter en vattenpaus, bara för att jag rörde på mig lite. Men spänningen har tydligen blivit för stor och hon har letat sig fram igen för att kika lite mer. Stackars utmattade Lisa har därmed också blivit tvungen att sätta sig upp och försöka verka vaken. Hon morrade rätt mycket åt Stella förut när hon drack vatten ur det som Lisa nog betraktar som sin stora vattenskål. Stella struntade dock blankt i detta, eller tittade närmare nyfiket på Lisa där hon låg på soffan (på säkert avstånd från det okända) och morrade. Jag har en liten känsla av vem som kommer att bli den som bli den som bestämmer här, och det blir nog inte till Lisans fördel. Just för stunden har hon dock flyttat fram positionerna lite och lagt sig att sova bredvid vattenskålen. För säkerhets skull.

Det går framåt!

Stella börjar nu vara lite mer aktiv. Lisa är helt slut. Den senare fick nöja sig med en lång stund på balkongen istället för flytt. (Till Värmland?). Verkar som att Stella, precis som Lisa en gång, hellre kommer fram om jag går ut. Lisa väser gärna lite åt henne, men det bryr hon sig inte så värst om. Däremot är hon fortfarande rädd för mig. Hon låg under soffan när jag kom hem förut, men när jag satte mig där för att se på TV fick jag min första riktiga dagsljus-titt på Stella då hon sprang från sitt gömställe under soffan till sitt vanliga krypin under sängen. När jag senare lade mig att sova tupplur och lyssna på musik (ännu ett försök att kväsa min förkylning) kom Stella traskandes ut från under sängen, och hoppade upp på TV bänken och drack vatten som hon aldrig bott någon annastans. Sen gick hon tillbaka in under sängen, åt av den matskål med Stella-mat som jag ställt där, och när det var klart så gick hon ut för att dricka mer vatten. När hon satt vid vattenskålen och tittade åt mitt håll sade jag, utan att lyfta huvudet från kudden, "Hej Stella", med så vänlig röst jag kunde. Det blev dock för mycket för den lilla gynnaren som tvärvände, hoppade ner och sprang in under sängen igen. Men, men... babysteps som det heter i filmen. Det går i alla fall framåt, och med mat i magen blir hon säkert bättre till mods!

Lisa överväger en flytt

När Lisa verkligen vill ha upp mig på morgonen brukar hon trumma på garderobsdörrarna. De är inte helt perfekt vägda, så det finns ett litet glapp när de är stängda, vilket Lisa utnyttjar för att få två meter träskiva att slå på en annan träskiva. Med rätt takt på trummandet kommer dörren också i självsvängning, och det går att få upp ett muller av väldigt kraft som antagligen hörs in till grannarna. Jag brukar kunna få slut på det genom att ropa nej eller genom att, i svåra fall, gå upp och ställa mig och stirra på lisa samtidigt som jag säger att vi pratat om detta förr. När jag gör det senare så får jag normalt reda på vad hon egentligen vill: Det är vanligen att hon vill ha mat. Idag tog sig dock det hela en ny vändning när hon resolut gick iväg till ytterdörren, satte sig med nosen mot dörrkarmen och vände på huvudet och tittade på mig. Som för att säga "öppna". Undrar vart hon tänker att hon skall?

Liv och rörelse!

När natten (och mina effektiva rullgardiner) lagt sitt mörker över rummet igår, dröjde det inte många minuter innan jag, som somnat snabbt, väcktes av krafs från kattlådan. Tror att Lisa suttit kvar här och växelvis morrat och väst mot sängen, så kunde det vara Stella kanske? Plötsligt ändrades också riktningen för Lisas uppmärksamhet från sängen till soffan, och på det viset är Lisa till bra hjälp här. Hennes blick talar nästan oavbrutet om var Stella gömmer sig, även om jag har svårt att hålla reda på det. Efter en stund rasade också en hög tidningar som jag lagt på soffkanten ner helt av sig själv, och någon (som inte var Lisa) jamade förskräckt. Sen en lång stund av tystnad. Jag somnade om lite tror jag.
En stund senare vaknar jag igen och ser nu hur Stella är ute och går upptäcksfärd i rummet. Lisa sitter återigen och morrar och väser, men det bryr Stella sig inte nämnvärt om. Hon lägger sig på silkespappret som kommit med hemifrån en stund, men så fort jag lyftar på huvudet, så far hon som en skottspole in under soffan. Min blick är alltså mer skrämmande än en hotfull Lisa. Kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig att terrorbalansen skulle se ut här. :)
Nu är det ljust och Stella är gömd igen. Fast nu vet jag var, för det kommer små jamningar under sängen då och då. Maten som jag ställt in förblir dock orörd än så länge.

Trött och nyfiken

Lisan är vid det här laget så utsliten av att kolla sängen så man kan se henne ligga med ögon som klipper, dvs går ihop av sig själv, sedan öppnas med mycket vilja, bara för att återigen falla ihop. Fast hon har också börjat bli lite mer aktiv i sina observationer: hon morrar och väser lite, och går fram till sängen då och då. Två gånger har hon till och med försökt krypa in under sängen, men bestämt sig för att backa ut igen redan innan hela kroppen hunnit in. I Stella änden av den här leken har jag noterat att Stella smugit fram så pass mycket så att hon kan kika ut i rummet, men inte så mycket att hon syns om man inte håller specialkoll in under sängen. Två betenden som tycks förklara varandra, och två nyfikna individer som nog egentligen gärna vill säga hej. Förr eller senare blir väl Stella också törstig nog för att komma fram efter lite vatten. Maten som jag med lite bök lyckats peta in bakom sängen tycks i alla fall hittils orörd.

Klockan är 18 och allt är lugnt

Då har det snart gått ett dygn: Stella har en timme på sig om hon tänker komma fram nån gång under sitt första dygn här. Stackarn borde vara både trött, hungrig och kissnödig, men tidigare erfarenheter visar att hon klarar tre dygn i undanskymdhet så väntan kan bli lång än så länge. Jag har försökt sova bort lite förkylning under eftermiddagen och till slut verkar även lisa ha slappnat av. Hon ligger under min fåtölj, en lite mer defensiv position än den hon vanligtvis skulle välja, och med blicken fäst på sängen, men ändå mycket lugnare. Störst tålamod i leken verkar Stella ha. Jag har lyckats lokalisera henne, hon sitter inne under min säng, längs med väggen, och syns lite grand om man tittar ner i spalten mellan säng och vägg. När jag försökte prata med henne flyttade hon sig dock lite så att hon inte syntes alls. Jag har ställt in tonfisk och sån mat hon är van i hemifrån under sängen, men hon visar inget intresse för någotdera, även om maten står så att hon kan ta den utan att Lisa ser. Så försiktig är hon. Å andra sidan kan hon väl inte vara hur hungrig som helst när hon motstår doften av tonfisk mindre än en meter bort.

Mest spännande nånsin

Sängen sedd från hallen:

Och från soffkanten:

Lisa övervägde för ett slag att hoppa upp till mig i soffan och sitta i mitt knä. Det gick dock i stöpet, för om hon skall fram till min ände av soffan så måste hon låta TV-möbeln skymma sängen och släppa sängen med blicken. Och det går ju faktiskt inte.

Dags att vila upp sig

Det har varit en lång natt av vaka för Lisan. Nu när husse verkar ha vaknat till är det äntligen dags att vila upp sig.

Nattliv

Inatt vaknade jag mitt i natten, och det tog mig inte många minuter att förstå varför: Lisa hade lämnat min säng redan innan jag somnade, och nu låg hon på soffan och stirrade mot sängen, och.... morrade! Det var lite intressant för jag har ju aldrig hört henne morra förr, nu kom det mycket på en gång. Ljudet växlade: Moooooooooorrrrrrrrr. Frässssssssss. Moooooooooooooorrrrrrrrrrrrrrr. Frässsssssssssss. Fräsandet lät som det brukar låta när katter fräser, precis som en orm, men i ganska långa perioder. Jag tror att Lisa stod för båda ljuden från soffan, stirrandes in under sängen, men jag är inte helt säker. Vet inte riktigt vad som fick henne att göra detta, kanske tittade Stella fram under mig? Jag somnade om, och detta upprepades ett par gånger under natten. I övrigt inga spår av vår nya vän.

Detta var allt skumt, Lisa!

Så var det äntligen dags! Nästan prick klockan 19 plingade det på min dörr och katthemmets representant och Stellas akuthemsmatte stod där med en bur med en litenliten katt. Stella ville först inte komma ur buren, men blev försiktigt utlyft så att hon fick sitta i mattes knä ett tag innan hon gick och gömde sig på Lisans favoritplats under fåtöljen. Lisa själv låg i soffan och sov när vi fick gäster. (Jag hade dammsugit och det var förstås utmattande för Lisa som vanligt.) Lisa var först normalt kelig, låg kvar i soffan och hälsade på gästerna i den mån de kom fram. Jag satte mig sen bredvid henne och klappade henne på magen, och det dröjde ett bra tag innan det alls märktes på Lisa att det kommit hit en annan katt. (De flesta problem går ju bort om man ignorerar dem.). Fast efter ett tag gick det inte att blunda för det faktum att en liten svart filur kommit in i lägenheten och behövde iaktagas.
Van vid kontantlöshet som jag är fick jag följa med akuthemmets allitiallo till bankomaten och Lisa och Stella blev lämnade ensamna i tio minuter. När jag kom hem var Lisa kvar i soffan men Stella hade hittat bättre plats att gömma sig på. Oklart vart hon tagit vägen, men av Lisans blickar att döma så är det under min säng som nykomlingen finns. Lisa har varit fram ett par gånger och nosat lite på filt och tittat in under sängen, men närmre än en meter har hon inte gått. Det blir intressant att se hur hon hanterar det faktum att jag nu går och lägger mig. Normalt skulle hon ju komma upp i sängen och sova hos mig. Fast det märks att hon är lite spänd, så vi får väl se.
(Ursäkta bildkvaliteten, men jag tog mobilkameran utan blixt för att inte ställa till med för mycket läskigheter för min nykomling.)

Idag är det dags!

Idag är det dags! Vid 19-tiden dyker Stella upp. Nuvarande matte Hanna har varit snäll och skickat fler bilder. Filten längst ner är Lisans favorit som vi fick av Lena och Olle i somras! Stella vet med andra ord redan hur vi luktar. :)

Mjukvara för kattälskare

Lisa har alltid varit övermåttan snäll som katt: Hon ligger still, hon blir klappad, hon äter, och kan till äventyrs jaga en boll eller ett snöre lite grand. Typiska katthyss, som att äta blommor, riva ner saker och vandra runt på tangentbordet ägnar sig bara Lisa åt när vi är på besök hos andra. Men vem vet, nu när jag får killing så kanske jag får skaffa en sån här licens.

Kolla vilken sötnos!

Om en vecka är det dags: då kommer Lisans liv att förändras med stora mått när hon får denna söta låtsassyster. Har försökt prata med Lisa om detta, men hon verkar visar ett rätt måttligt intresse. Möjligen är förändringen för stor för att riktigt kunna greppas och förstås innan den händer. Stellas nuvarande akuthemsmatte är fotograf (som synes en duktig sån) och har varit snäll nog att skicka över ett par bilder på lilla svartingen!