Saturday, August 18

Hur mycket förstår hon?

Efter en rundresa i Norge och Göteborgsregionen har jag nu varit hemma hos katten ett par dagar. När jag är borta går allt bra och Lisan sover vid min mammas fötter istället för vid mina. När jag kom tillbaka flyttade hon tillbaka in på mitt rum. Överlag trivs hon bra här och blir bortskämd så det förslår. Hon är nu till exempel van i att någon sitter och pratar snällt med henne medan hon äter. (Vilket hon för all del verkligen verkar uppskatta och sätta värde på.) Idag är hon däremot inte riktigt sig lik. Hon går och stryker sig mot mig och jamar, hon letar efter någonting obestämt längs golv och dörrkarmar, hon lägger sig för att bli klappad men reser sig snabbt under protester efter någon halvminut. Kort sagt är hon rastlös och orolig. Jag undrar om hon på något vis har klurat ut att jag åker vidare mot Stockholm idag, medan hon blir kvar här ännu en vecka?

Wednesday, August 8

Vatten vid sidan av maten

Ett känt faktum som verkar stämma på de flesta av mina vänners katter är att de inte dricker vatten om vattnet står bredvid matskålen. Det här är något av ett mysterium: Ingen har någon rimlig förklaring till varför de gör på det viset och de flesta kattböcker rekommenderar att man ställer vattnet brevid maten. Faktum är att jag inte känner till någon katt som vill ha det på det viset. Hemma i Stockholm har vi en stor vattenskål stående bredvid TV:n, och en liten vattenskål vid maten som Lisa undantagsvis tar en eller tvä tungor av när hon ätit klart.
I Karlstad har Lisa flera olika vattenskålar att välja bland på lite olika ställen i huset. Hon har till slut ändå fastnat för den som står vid maten. Då tror man att hon skulle vara som boken säger, men icke. När hon ätit klart tar hon en lite sväng, ofta några steg runt matskålen och så i en cirkel mellan matskålen och väggen, förbi elementen, för att sedan återvända till matplatsen från ett annat håll: Nu vinkelrätt mot den plats hon sitter på när hon äter (vilket skulle vara med rumpan mot kameran på bilden ovan). På så vis kan Lisa ta emot vatten som står bredvid maten, men utan att dricka där hon äter. En rätt intressant lösning på törstdilemmat.
Återkom gärna med backlinks eller kommentarer om ni har något att säga i ämnet vatten separerat från mat, som hittils oförklarat för mig i mer vetenskapliga beteendetermer. Fast det kanske är så det skall vara med en katt... :)

Tuesday, August 7

Nya flyktplaner och fortsatt spaning

Imorse har Lisa gått upp när mamma gick upp. Tassade ut i hallen och konstaterade nog att badrumsdörren var stängd och att mamma var i duschen bara genom att titta ner för trappan, så hon gick tillbaka in till vårt rum. Efter en stund började jag fundera på vart hon tog vägen när hon inte kom upp i sängen. Inte på golvet. Hmmm... Så fick jag till min förskräckelse se var Lisa verkligen var: Hon hade gått upp på skrivbordet, över skrivbordet och upp på fönsterbläcket vid det öppna fönstret. När jag fick syn på henne stod hon med framtassarna på yttre fönsterbläcket och baktassarna på det inre. Lutade sig frammåt och såg ut som hon övervägde hoppet till klätterväxten på husgaveln och ställde det mot hoppet till garagetaket en våning ner. Hon kom inte tillbaka till sängen förräns jag gått och lagt mig i den, så länge jag stod vid fönstret studerade hon vidare flyktvägar och jag hade intrycket av att jag riskerade att provocera henne till ett hopp om jag fortsatte att gå vidare.
Väl inne igen låg hon i sängen ett tag, och jag gick upp och stängde fönstret. När jag till slut reste mig och gick upp hoppade Lisa över till skrivbordet och lade sig framför (det nu stängda) fönstret och spanade ut. Jag tror jag vet vad hon söker. Garageuppfarten är ett annat av Figaros stamställen.

Monday, August 6

På raggarstråt

Nyss satt Lisa på helspänn inne på matbordet. Tyvärr hade jag inte kamera till hands, men hon stängde helt och hållet ute mina och pappas intresserade röster. Porslinskatts-ställning. (För den som inte förstår vad jag menar med det finns det en bild om ni klickar här.) Blicken spänd utanför fönstret. Till slut upptäcker vi vad hon spanar på: Grannens svartvita hane, Figaro, smyger fram sitt vanliga stråk längs kanten på vår trädgård. Lisa rör sig på bordet för att se ut ur olika vinklar. Hur syns den snygga unga mannen bäst? När Figaro gått förbi satt Lisan länge kvar och väntade. Jag klappade henne lite, hon låtsades inte om det, varje muskel i kroppen spänd som en pianosträng. Öronen framåt, huvudet så högt som möjligt. Skulle han kanske komma tillbaka?

Sunday, August 5

Semesterproffs


Inga problem att få sällskap på en tupplur den här semestern. Lisan är varm som en kamin och är specialist på det här med att slappna av. Frågan är om man skulle kunna sälja lite kurser?

Saturday, August 4

Inlägg nummer 100 och lite om Lisans fans

Jag konstaterar i annat inlägg att det är många som bryr sig om Lisa och det är mer sant än man kanske kan tro. För två veckor sedan slog jag på lite mer avancerad statistik här på bloggen och kan konstatera att Lisa under de två veckorna haft 128 unika besökare på sin sida. 69 av dessa har varit återkommande, dvs besökt bloggen mer än en gång under de två veckorna. En normal dag har Lisakatten runt tio unika besökare. Det är inte illa för att vara en kattbloggare. Väldigt roligt hur som helst att så pass många bryr sig så pass mycket om Lisa.

Rymningsförsök

Den här artikeln borde egentligen ledsagas av en snygg bild på Lisa i mammas rabatter, men det fanns inte tid till att ta något sådant. Hur som helst tänkte vi idag att vi skulle låta Lisa sitta med ute vid fikabordet och njuta lite av solen. Det gick sådär får man nog säga.
Äventyret började med att jag försökte sätta selen på en rätt nyvaken Lisa. Återigen får man intrycket av att Lisa är en katt som har varit med förut: Redan vid åsynen av selen börjar Lisa springa. Jag får tag i henne och sätter på den främre delen av selen, sen tappar jag henne. Rätt målmedvetet ruschar Lisan in och lägger sig under nedersta trappsteget, en plats som är precis så hög att hon rymms där med ryggen tryckt mot taket. Där sitter hon, utom räckhåll för mig och utan någon möjlighet att ta på resten av selen. När hon kommer fram igen är det med magen noga tryckt mot marken så att det inte skall gå att lura på henne något.
Efter många om och men slutar det med att pappa går och tar av henne den del av selen som jag har fått på henne. (Pappa får göra det för Lisa pratar inte med mig vid det laget.) Vi resonerar och säger att eftersom hon är så försiktig, mest sitter på trappan och tvekar det mesta av tiden, så kan hon få komma ut i bara halsband. Märker vi att hon visar intresse för att komma längre ut i trädgården så får vi sätta på henne koppel eller ta in henne då. Sagt och gjort.
Lisa får komma med oss ut. Hon trevar sig försiktgt fram och vänder genast inåt igen om en ny av oss kommer ut eller vi rör oss för hastigt.
Tror vi.
Rätt som det är får Lisa syn på något flygfä (en mygga eller fluga antar vi). Hon springer längs rabbatterna och innan vi hinner reagera är hon inne i grannens trädgård. Trettio sekunder senare är pappa i samma trädgård framför busken som Lisa gömt sig i. Lisa smyger inuti busken mot husets framsida, men där kommer som tur är mamma. Jag står kvar i vår trädgård och kallar lite på henne. Till slut har mamma krånglat sig in i busken och fått fatt i katten innan hon smiter ut på framsidan mot gatan. Hon håller i halsbandet.
De som har mer katterfarenhet än jag kan nu räkna ut på 0,1 röda vad som händer härnäst. Det kan Lisa också: Hon krånglar av sig halsbandet och sticker. Denna gång något upprörd över all uppståendelse kring hennes utfärd och i behov av trygghet: I sporrsträck åt andra hållet, bort från pappa förbi mig. Som tur är rakt in genom altandörren och fram till klöspelaren. Läskigt värre.
Så nu är det beslutat att det får vara nog med friluftsäventyr för Lisa, inte minst som hon efteråt ägnade bortåt en timme åt att ligga vid balkongdörren och titta längtansfullt, eller på avstånd från dörren lagd i startgropar, beredd på en ny rush om någon skulle ge henne chansen att smita emellan när dörren öppnas.
Ett helt hus att ströva runt i får nog vara utökad frihet nog för Lisa under semestern, annars får jag nog samma problem som Hugos husse har med balkongdörren när vintern kommer och vi är tillbaka i lägenheten.

Friday, August 3

Storfrämmat för Lisa

Idag var Lisakattens gamla husse och matte här och hälsade på. De har inte träffat Lisa sedan hon flyttade i April och det var ett minst sagt kärt återseende. Lisa själv hade dock inte riktigt tid med sina gäster: hon hade sovit middag i fyra timmar och var inte riktigt färdig med det när gästerna kom.
Till nöds lyckades jag locka fram Lisa för lite välkomnande när gästerna kom, och hon hälsade artigt och visade upp magen för att få lite färsk tillrufsning av magpälsen. Det gäller ju att passa på. Men sen tog vardagsrutinen över för Lisa och hon gick tillbaka upp och lade sig sin grop i bäddsoffan. Man kan ju inte orka vara fin och social hur länge som helst och just när det passar besöket.
För oss människor blev det väldigt trevligt i alla fall: mycket pratat om allt från katter till trädgård och det verkar som att mina föräldrar och Lisans tidigare föräldrar nog tänker hålla lite kontakt med varandra framgent. Vi bevisade därmed det som som ex-husse Olle sade inledningsvis:"Det händer allt så mycket roligt runt en katt."
Man kan också konstatera att Lisa (även om det kanske inte alltid varit så) idag är en mycket lycklig katt, som har väldigt många beskyddare som följer hennes liv både genom hörsägen och den här webbplatsen. Jag tycker det är väldigt glädjande att så många är intresserade och vill passa på att rikta ett tack till alla som bryr sig om Lisan, men speciellt naturligtvis till Lisas tidigare hussar och matte som vågade släppa iväg Lisa till Stockholm och som tagit sig tid att åka den långa vägen hit bara för att titta till sin skyddsling och se att hon har det bra. Lisa hälsar och tackar lite extra för den väldigt fina filten hon fick!

Thursday, August 2

Trappträning för en anka

Lisa följer mig som en ankunge från rum till rum. Inte alltid hack i häl, men om jag går någonstans så kommer hon dit efter några minuter. Det gör också att hon får en hel del motion. Nyss var jag nere för att säga hejdå till mamma som åkte till jobbet. Lisa satt först vid toppen av trappan en stund, men när jag verkade stanna där nere mer än några minuter så kom hon efter. Sen åkte mamma och jag gick upp igen. Och Lisa kom efter. Mycket nyttigt detta.

Wednesday, August 1

Helt cool inflyttning

Igår kom vi till slut fram till föräldrarnas hus i Karlstad. Bilresan hade gått utmärkt, Lisa var väl inte förtjust över att vara instängd i buren men hon gillade läget och slöade/sov med huvudet lutat mot burdörren det mesta av tiden. (Man vill ju inte försova sig ifall dörren trots allt skulle öppnas.)
Väl framme i huset släppte jag ut Lisa väldigt nära lådan, mest för att hon skulle se vart den var nånstans. Hon brydde sig inte värst, slängde en blick på den och sprang ut på upptäcksfärd i huset. Det är verkligen fascinerande att se hur den ganska räddhågade katt som flyttade in till mig för ett par månader sedan helt plötsligt blivit en tämligen självständig upptäcksresande. Först ett varv runt nedervåningen för att kolla vilka rum som fanns, sen direkt efter det ett varv där hon mera noga kollade in varje rum och skrymslen. Därefter ett tredje varv där hon systematiskt klättrade upp på allt som kunde klättras på, och kröp in under och in i allt som kunde krypas in i eller under.
Sen satte familjen sig för att äta och Lisan passade på att springa upp för trappan och gå igenom övervåningen med samma metod. Ganska snabbt kom Lisa på (fråga mig inte hur) vilket rum som var gästrummet och vart jag skulle bo, och så lade hon sig att vänta in mig på sängen tills jag kom upp på övervånginen och lade mig också.
Efter denna utmattande resdag har Lisa idag sovit det mesta av dagen. På något vis har hon letat rätt på ett utrymme inuti den utfällda bäddsoffan vilket gör att hon inledningsvis kunde krypa in under soffan och fullständigt försvinna. Nu har vi kommit på vart det lilla förvaringsutrymmet inuti soffan finns, men lämnat henne i fred. Hon låg där från lunch till framåt femtiden på eftermiddag och sov, helt utan intresse för mina lockelser om att komma ut, oavset om de bestod av lockrop eller mat. Noggran rekognosering lönar sig med andra ord. Skall bli otroligt intresant att se hur hon utvecklas de närmaste dagarna. :)