Rymningsförsök

Den här artikeln borde egentligen ledsagas av en snygg bild på Lisa i mammas rabatter, men det fanns inte tid till att ta något sådant. Hur som helst tänkte vi idag att vi skulle låta Lisa sitta med ute vid fikabordet och njuta lite av solen. Det gick sådär får man nog säga.
Äventyret började med att jag försökte sätta selen på en rätt nyvaken Lisa. Återigen får man intrycket av att Lisa är en katt som har varit med förut: Redan vid åsynen av selen börjar Lisa springa. Jag får tag i henne och sätter på den främre delen av selen, sen tappar jag henne. Rätt målmedvetet ruschar Lisan in och lägger sig under nedersta trappsteget, en plats som är precis så hög att hon rymms där med ryggen tryckt mot taket. Där sitter hon, utom räckhåll för mig och utan någon möjlighet att ta på resten av selen. När hon kommer fram igen är det med magen noga tryckt mot marken så att det inte skall gå att lura på henne något.
Efter många om och men slutar det med att pappa går och tar av henne den del av selen som jag har fått på henne. (Pappa får göra det för Lisa pratar inte med mig vid det laget.) Vi resonerar och säger att eftersom hon är så försiktig, mest sitter på trappan och tvekar det mesta av tiden, så kan hon få komma ut i bara halsband. Märker vi att hon visar intresse för att komma längre ut i trädgården så får vi sätta på henne koppel eller ta in henne då. Sagt och gjort.
Lisa får komma med oss ut. Hon trevar sig försiktgt fram och vänder genast inåt igen om en ny av oss kommer ut eller vi rör oss för hastigt.
Tror vi.
Rätt som det är får Lisa syn på något flygfä (en mygga eller fluga antar vi). Hon springer längs rabbatterna och innan vi hinner reagera är hon inne i grannens trädgård. Trettio sekunder senare är pappa i samma trädgård framför busken som Lisa gömt sig i. Lisa smyger inuti busken mot husets framsida, men där kommer som tur är mamma. Jag står kvar i vår trädgård och kallar lite på henne. Till slut har mamma krånglat sig in i busken och fått fatt i katten innan hon smiter ut på framsidan mot gatan. Hon håller i halsbandet.
De som har mer katterfarenhet än jag kan nu räkna ut på 0,1 röda vad som händer härnäst. Det kan Lisa också: Hon krånglar av sig halsbandet och sticker. Denna gång något upprörd över all uppståendelse kring hennes utfärd och i behov av trygghet: I sporrsträck åt andra hållet, bort från pappa förbi mig. Som tur är rakt in genom altandörren och fram till klöspelaren. Läskigt värre.
Så nu är det beslutat att det får vara nog med friluftsäventyr för Lisa, inte minst som hon efteråt ägnade bortåt en timme åt att ligga vid balkongdörren och titta längtansfullt, eller på avstånd från dörren lagd i startgropar, beredd på en ny rush om någon skulle ge henne chansen att smita emellan när dörren öppnas.
Ett helt hus att ströva runt i får nog vara utökad frihet nog för Lisa under semestern, annars får jag nog samma problem som Hugos husse har med balkongdörren när vintern kommer och vi är tillbaka i lägenheten.