Lisa överväger en flytt

När Lisa verkligen vill ha upp mig på morgonen brukar hon trumma på garderobsdörrarna. De är inte helt perfekt vägda, så det finns ett litet glapp när de är stängda, vilket Lisa utnyttjar för att få två meter träskiva att slå på en annan träskiva. Med rätt takt på trummandet kommer dörren också i självsvängning, och det går att få upp ett muller av väldigt kraft som antagligen hörs in till grannarna. Jag brukar kunna få slut på det genom att ropa nej eller genom att, i svåra fall, gå upp och ställa mig och stirra på lisa samtidigt som jag säger att vi pratat om detta förr. När jag gör det senare så får jag normalt reda på vad hon egentligen vill: Det är vanligen att hon vill ha mat. Idag tog sig dock det hela en ny vändning när hon resolut gick iväg till ytterdörren, satte sig med nosen mot dörrkarmen och vände på huvudet och tittade på mig. Som för att säga "öppna". Undrar vart hon tänker att hon skall?

Liv och rörelse!

När natten (och mina effektiva rullgardiner) lagt sitt mörker över rummet igår, dröjde det inte många minuter innan jag, som somnat snabbt, väcktes av krafs från kattlådan. Tror att Lisa suttit kvar här och växelvis morrat och väst mot sängen, så kunde det vara Stella kanske? Plötsligt ändrades också riktningen för Lisas uppmärksamhet från sängen till soffan, och på det viset är Lisa till bra hjälp här. Hennes blick talar nästan oavbrutet om var Stella gömmer sig, även om jag har svårt att hålla reda på det. Efter en stund rasade också en hög tidningar som jag lagt på soffkanten ner helt av sig själv, och någon (som inte var Lisa) jamade förskräckt. Sen en lång stund av tystnad. Jag somnade om lite tror jag.
En stund senare vaknar jag igen och ser nu hur Stella är ute och går upptäcksfärd i rummet. Lisa sitter återigen och morrar och väser, men det bryr Stella sig inte nämnvärt om. Hon lägger sig på silkespappret som kommit med hemifrån en stund, men så fort jag lyftar på huvudet, så far hon som en skottspole in under soffan. Min blick är alltså mer skrämmande än en hotfull Lisa. Kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig att terrorbalansen skulle se ut här. :)
Nu är det ljust och Stella är gömd igen. Fast nu vet jag var, för det kommer små jamningar under sängen då och då. Maten som jag ställt in förblir dock orörd än så länge.

Trött och nyfiken

Lisan är vid det här laget så utsliten av att kolla sängen så man kan se henne ligga med ögon som klipper, dvs går ihop av sig själv, sedan öppnas med mycket vilja, bara för att återigen falla ihop. Fast hon har också börjat bli lite mer aktiv i sina observationer: hon morrar och väser lite, och går fram till sängen då och då. Två gånger har hon till och med försökt krypa in under sängen, men bestämt sig för att backa ut igen redan innan hela kroppen hunnit in. I Stella änden av den här leken har jag noterat att Stella smugit fram så pass mycket så att hon kan kika ut i rummet, men inte så mycket att hon syns om man inte håller specialkoll in under sängen. Två betenden som tycks förklara varandra, och två nyfikna individer som nog egentligen gärna vill säga hej. Förr eller senare blir väl Stella också törstig nog för att komma fram efter lite vatten. Maten som jag med lite bök lyckats peta in bakom sängen tycks i alla fall hittils orörd.

Klockan är 18 och allt är lugnt

Då har det snart gått ett dygn: Stella har en timme på sig om hon tänker komma fram nån gång under sitt första dygn här. Stackarn borde vara både trött, hungrig och kissnödig, men tidigare erfarenheter visar att hon klarar tre dygn i undanskymdhet så väntan kan bli lång än så länge. Jag har försökt sova bort lite förkylning under eftermiddagen och till slut verkar även lisa ha slappnat av. Hon ligger under min fåtölj, en lite mer defensiv position än den hon vanligtvis skulle välja, och med blicken fäst på sängen, men ändå mycket lugnare. Störst tålamod i leken verkar Stella ha. Jag har lyckats lokalisera henne, hon sitter inne under min säng, längs med väggen, och syns lite grand om man tittar ner i spalten mellan säng och vägg. När jag försökte prata med henne flyttade hon sig dock lite så att hon inte syntes alls. Jag har ställt in tonfisk och sån mat hon är van i hemifrån under sängen, men hon visar inget intresse för någotdera, även om maten står så att hon kan ta den utan att Lisa ser. Så försiktig är hon. Å andra sidan kan hon väl inte vara hur hungrig som helst när hon motstår doften av tonfisk mindre än en meter bort.

Mest spännande nånsin

Sängen sedd från hallen:

Och från soffkanten:

Lisa övervägde för ett slag att hoppa upp till mig i soffan och sitta i mitt knä. Det gick dock i stöpet, för om hon skall fram till min ände av soffan så måste hon låta TV-möbeln skymma sängen och släppa sängen med blicken. Och det går ju faktiskt inte.

Dags att vila upp sig

Det har varit en lång natt av vaka för Lisan. Nu när husse verkar ha vaknat till är det äntligen dags att vila upp sig.

Nattliv

Inatt vaknade jag mitt i natten, och det tog mig inte många minuter att förstå varför: Lisa hade lämnat min säng redan innan jag somnade, och nu låg hon på soffan och stirrade mot sängen, och.... morrade! Det var lite intressant för jag har ju aldrig hört henne morra förr, nu kom det mycket på en gång. Ljudet växlade: Moooooooooorrrrrrrrr. Frässssssssss. Moooooooooooooorrrrrrrrrrrrrrr. Frässsssssssssss. Fräsandet lät som det brukar låta när katter fräser, precis som en orm, men i ganska långa perioder. Jag tror att Lisa stod för båda ljuden från soffan, stirrandes in under sängen, men jag är inte helt säker. Vet inte riktigt vad som fick henne att göra detta, kanske tittade Stella fram under mig? Jag somnade om, och detta upprepades ett par gånger under natten. I övrigt inga spår av vår nya vän.

Detta var allt skumt, Lisa!

Så var det äntligen dags! Nästan prick klockan 19 plingade det på min dörr och katthemmets representant och Stellas akuthemsmatte stod där med en bur med en litenliten katt. Stella ville först inte komma ur buren, men blev försiktigt utlyft så att hon fick sitta i mattes knä ett tag innan hon gick och gömde sig på Lisans favoritplats under fåtöljen. Lisa själv låg i soffan och sov när vi fick gäster. (Jag hade dammsugit och det var förstås utmattande för Lisa som vanligt.) Lisa var först normalt kelig, låg kvar i soffan och hälsade på gästerna i den mån de kom fram. Jag satte mig sen bredvid henne och klappade henne på magen, och det dröjde ett bra tag innan det alls märktes på Lisa att det kommit hit en annan katt. (De flesta problem går ju bort om man ignorerar dem.). Fast efter ett tag gick det inte att blunda för det faktum att en liten svart filur kommit in i lägenheten och behövde iaktagas.
Van vid kontantlöshet som jag är fick jag följa med akuthemmets allitiallo till bankomaten och Lisa och Stella blev lämnade ensamna i tio minuter. När jag kom hem var Lisa kvar i soffan men Stella hade hittat bättre plats att gömma sig på. Oklart vart hon tagit vägen, men av Lisans blickar att döma så är det under min säng som nykomlingen finns. Lisa har varit fram ett par gånger och nosat lite på filt och tittat in under sängen, men närmre än en meter har hon inte gått. Det blir intressant att se hur hon hanterar det faktum att jag nu går och lägger mig. Normalt skulle hon ju komma upp i sängen och sova hos mig. Fast det märks att hon är lite spänd, så vi får väl se.
(Ursäkta bildkvaliteten, men jag tog mobilkameran utan blixt för att inte ställa till med för mycket läskigheter för min nykomling.)

Idag är det dags!

Idag är det dags! Vid 19-tiden dyker Stella upp. Nuvarande matte Hanna har varit snäll och skickat fler bilder. Filten längst ner är Lisans favorit som vi fick av Lena och Olle i somras! Stella vet med andra ord redan hur vi luktar. :)

Mjukvara för kattälskare

Lisa har alltid varit övermåttan snäll som katt: Hon ligger still, hon blir klappad, hon äter, och kan till äventyrs jaga en boll eller ett snöre lite grand. Typiska katthyss, som att äta blommor, riva ner saker och vandra runt på tangentbordet ägnar sig bara Lisa åt när vi är på besök hos andra. Men vem vet, nu när jag får killing så kanske jag får skaffa en sån här licens.

Kolla vilken sötnos!

Om en vecka är det dags: då kommer Lisans liv att förändras med stora mått när hon får denna söta låtsassyster. Har försökt prata med Lisa om detta, men hon verkar visar ett rätt måttligt intresse. Möjligen är förändringen för stor för att riktigt kunna greppas och förstås innan den händer. Stellas nuvarande akuthemsmatte är fotograf (som synes en duktig sån) och har varit snäll nog att skicka över ett par bilder på lilla svartingen!

Lite vardagsbilder

Lisa har som ni vet ett betydande fiskintresse, vilket numera underlättas av att det står en pall bredvid akvariet. Ovanstående och ett par andra bilder på Lisa som sover tupplur finns nu i flickr-galleriet, som ni som vanligt når via filmremsan i bloggens marginal.

Officiellt på väg...

Nu är Stella bokad och kan (om nuvarande akutmatte berättar det för henne) se fram emot att flytta till stan. Så här skriver katthemmet om Stellas historia:

"Stella kommer ifrån Jordbro där hon och systern Asta delade en smal skogsremsa mellan en järnväg och en stor väg med en räv. De var 6 st ungar från början men räven hade betat av dem. När vi tog in dem var de desperata av hunger. Vi fångade in en vuxen katt med ungarna, som hade varit den som senaste veckorna hade pysslat om kattungarna enligt mataren. Men det visade sig vara deras pappa och inte deras mamma som vi trodde först."

En lekkamrat till Lisan?

Idag har jag varit på spännande utflykt till Bagarmossen och spanat in Stella som bor i akuthem där. Stella letar som de flesta akuthemskatter nytt hem (även om jag inte är helt säker på att hon vet om det själv). För Lisa verkar Stella vara en lika stilig som livlig lekkamrat ifall jag lyckas få hit henne. De delar intresse för boll, och för att klättra på hussar/mattar som försöker sova. (Vilket inte precis gör dem unika som katter, visserligen... :) ). Lite skrajsen är Stella också, så rätt som det är kanske Lisa kan få sällskap inne under sängen när jag dammsuger. :)