En sån sötnos

Stella med nalle och med tomte. Den senare är kvar framme eftersom Lisa gillar den så mycket. Och att Stella ligger på soffan och sover är tydligen helt okej enligt Lisa.

Mer om plastsyskon

På kattforum skrivs en hel del om nyinflyttade katter och katter som inte kommer överens. Vad jag kan konstatera är att de fall där det går illa så går det riktigt illa, och det märker man. Undrar man hur det skall gå så kommer det bli bra. I annat fall håller katterna nämligen på att slå ihjäl varandra. Längst ner i den här tråden finns en bild på stor katt som är skeptisk till liten katt, och som påminner rätt mycket om Lisas förhållande till Stella just nu (även om Lisa inte släpper henne fullt så nära än), och i det fallet verkar det ha gått bra. Att lära känna varandra verkar ta allt mellan 2 dagar till en månad, i vissa fall mer (men då verkar det å andra sidan bli rätt komplicerat).

En pysslig dag...

Vi har en pysslig dag allihop här, utom möjligen Lisan som ligger still och sover ut efter nattens vaka. Stella för sin del har legat och sovit/spunnit på husses rygg, medan han fixat med blogg och dator, fast nu vill hon gärna markera sin tacksamhet. Om husse köper mindre schampo, blir det mer pengar till kattmat då?

En snyggare kurva

Google docs, som viktkurvan egentligen ligger i, har ju rätt begränsad diagramhantering. Då och då har jag ju publicerat lite mer avancerad bearbetning av viktkurvan baserad på insatser i Excel. Med Stella i huset och koständring på gång tyckte jag det var läge att göra en summering. Det är rätt intressant att se hur motionsmöjligheterna i villa med trappa mellan maten och sängen gjorde underverk för Lisa, och hur julens byte till rekorddyr mat från Specific inte alls hade någon positiv effekt på Lisans midjemått.

Lisans integritet är kränkt

Idag gjorde jag hennes viktkurva till en offentlig angelägenhet genom att ta upp frågan på kattforum. Där säger man både att det finns hopp för sällskap mellan Lisa och Stella, och att Lisan kommer att må bra av den övergång till Pussi kattmat som både Lisa och jag tycker verkar som ett smidigt alternativ just nu*. (Läs tråden här.)
(*För närvarande äter Lisa 25% fett i barnmaten, och Stella veterinärsförskriven bantingsmat utan fett. Vi har pratat om att detta inte är bra för någon av dem, men jag vinner inget gehör hos de inblandade parterna.)

Ett visst hopp

Kan man trots allt känna när man ser att det ser ut såhär. Alldeles nyss låg båda och sov, jag väckte dem när jag kom klampande med mobilkameran.

Obesvarad syskonkärlek

En vecka har nu gått sedan Stella flyttat in och hon har hittat sig tillrätta över all förväntan. Mamma har varit på besök de senaste dagarna och kollat katterna medan jag haft extra långa dagar på jobbet, och det tog bara en halv dag för Stella att acceptera mamma som en tänkbar lekkamrat.
Lisa har nu uppnåt status av halvgud i Stellas värld. En stor del av vaken tid går åt att försöka få Lisa att leka. Bland det raraste jag sett var igår kväll när jag lagt mig och Stella gick och hämtade sin blå fisk, en tygleksak som hon hade med sig och som är hennes älskade älskling. Stella gick fram mot Lisa som låg vid klöspelaren, lade sin älskling vid Lisas fötter och backade en bit för att lägga sig utsträckt med magen i vädret. Som för att säga "Titta syrran! Det är min bästa grej. Du får ha den!". Fast Lisa ligger still och stirrar, och kommer Stella närmare så blir det morr och fräs.
Helt konstigt är det kanske inte, för när Stella inte är rar och lägger fram leksaker till Lisa så ägnar hon mycket tid åt flyganfall. När Lisa ligger på soffan och vilar så tar Stella ett jätteskutt upp mot soffan och landar på Lisans rygg (vilket förstås slutar med rejäla fräs från båda parter), och när Lisa försöker lägga sig på mitt bröst för sin vanliga kvällsvila så dyker Stella gärna upp och nafsar henne i rumpan. Lägger sig Lisa vid klöspelaren så kommer Stella farande genom luften med TV-möbeln som startbana. :)
För Lisans del är detta dock betydligt mindre humoristiskt än det låter: Hon tillbringar numera merparten av nätterna på träpallen bredvid akvariet, där hon hänger med tassarna utanför den lilla pallen och ömsom sover, ömsom håller vakt. Hoppas verkligen det här blir bättre snart, för ur Lisans perspektiv är det här nya, än mer stillasittande livet en riktigt flopp.
Katthemmet sade att de kan vara ovänner i upp till två veckor, så än finns det väl hopp.

Riktigt goda nyheter!

Nu blev det tätt mellan uppdateringarna, men det här var så bra så det bara måste rapporteras. Stella springer runt här och hoppar på stolar och bord i största allmänhet. Men alldeles nyss hoppade hon upp på stolen bredvid den där Lisa ligger och iakttar henne, och gissa vad! Inget fräs och morr! Stella nosade Lisa i ansiktet, Lisa nosade tillbaka, och så hoppade Stella vidare i sin dans. Det finns hopp! :)

Stella retas?

Såg precis Stella komma ut från under sängen, målmedveten springa fram till stolen där Lisa ligger och sover, bara för att ställa sig upp på bakbenen och daska till Lisa i rumpan med tassen, och sen springa därifrån. Lisa är ju en mogen dam, som tydligen börjar vänja sig vid den lilla terroristen, för hon gjorde ingenting alls förrutom att vakna och börja tvätta sig.

Scooby Doo - jag vill va som dou!

Stella blir allt tuffare. Idag på morgonen ville hon vara med Lisa och äta och sprang fram gång på gång. Varje gång blir hon avsnäst av Lisa. Att jag ställt en skål med Stella-mat därifrån är inget roligt: det är med stora katten hon vill äta. Än så länge är Lisa den som vinner de här diskussionerna. Stella fick inte, trots att bilden antyder det, vara kvar och äta bredvid Lisa. Men hon försöker så mycket att jag tror att den gräns där Lisa tröttnar och bestämmer sig för att bara strunta i Stella inte kan vara långt borta.

Äntligen en första bild!

Svårare än jag trodde att fotografera en svart katt: den blir så gärna grå av blixten, eller så blir den helsvart, totalt utan kontrast. Att föremålet för uppmärksamheten helst springer oavbrutet gör inte uppgiften lättare. :)

Stella har kommit ut!

Stella är väldigt på eller av. Inatt började hon strosa runt lite i rummet. Jag vaknade vid 03 av att hon stod och skrek på soffan. Mjau, mjau, mjau, mjau, mjau i ett oavbrutet flöde.
- Hur är det Stella? Skall du komma hit?, sade jag, och Stella kom.
Sen spenderade hon resten av natten, mer eller mindre, åt att hoppa över mig, klättra bland kuddarna och kliva på mig. Hon spinner högt som en motorgräsklippare, och är riktigt underbart kramsjuk.
Lisa är fortfarande rätt skeptisk, men samtidigt mer utmattad. Stella behöver komma rätt nära (någon meter) för att Lisa skall orka yttra sig alls. I övrigt ligger Lisa mycket och lutar huvudet mot nåt och tittar med tom blick mot sängen eller någon annan plats där hon tror att Stella är. Jag gjorde en kort dag idag, och var hemma vid 13. Då låg Lisan och sov på riktigt, och det har hon gjort fler gånger under eftermiddagen. Stella å andra sidan har legat med huvudet på min arm och kroppen parallellt med tangentbordet. Mycket klapp och kel blev det mellan tangentbordsknackningarna på verksamhetsplanen. Stella hann till och med att yttra sig lite själv i en chat med Walter och Stinas matte. Fast än så länge kan hon bara skriva kfffff och KNNN. Det räckte dock för att göra sig förstådd och presenterad.
Nu har hon återgått till att vara av, och ligger åter gömd bakom sängen. Helt okej tycker Lisa.

Iaktagen

Under byrån ligger nu en liten svart katt som smugit sig ut från under sängen och stirrar på mig. Samma katt flydde för bara fem minuter sedan hals över huvud in under sängen efter en vattenpaus, bara för att jag rörde på mig lite. Men spänningen har tydligen blivit för stor och hon har letat sig fram igen för att kika lite mer. Stackars utmattade Lisa har därmed också blivit tvungen att sätta sig upp och försöka verka vaken. Hon morrade rätt mycket åt Stella förut när hon drack vatten ur det som Lisa nog betraktar som sin stora vattenskål. Stella struntade dock blankt i detta, eller tittade närmare nyfiket på Lisa där hon låg på soffan (på säkert avstånd från det okända) och morrade. Jag har en liten känsla av vem som kommer att bli den som bli den som bestämmer här, och det blir nog inte till Lisans fördel. Just för stunden har hon dock flyttat fram positionerna lite och lagt sig att sova bredvid vattenskålen. För säkerhets skull.

Det går framåt!

Stella börjar nu vara lite mer aktiv. Lisa är helt slut. Den senare fick nöja sig med en lång stund på balkongen istället för flytt. (Till Värmland?). Verkar som att Stella, precis som Lisa en gång, hellre kommer fram om jag går ut. Lisa väser gärna lite åt henne, men det bryr hon sig inte så värst om. Däremot är hon fortfarande rädd för mig. Hon låg under soffan när jag kom hem förut, men när jag satte mig där för att se på TV fick jag min första riktiga dagsljus-titt på Stella då hon sprang från sitt gömställe under soffan till sitt vanliga krypin under sängen. När jag senare lade mig att sova tupplur och lyssna på musik (ännu ett försök att kväsa min förkylning) kom Stella traskandes ut från under sängen, och hoppade upp på TV bänken och drack vatten som hon aldrig bott någon annastans. Sen gick hon tillbaka in under sängen, åt av den matskål med Stella-mat som jag ställt där, och när det var klart så gick hon ut för att dricka mer vatten. När hon satt vid vattenskålen och tittade åt mitt håll sade jag, utan att lyfta huvudet från kudden, "Hej Stella", med så vänlig röst jag kunde. Det blev dock för mycket för den lilla gynnaren som tvärvände, hoppade ner och sprang in under sängen igen. Men, men... babysteps som det heter i filmen. Det går i alla fall framåt, och med mat i magen blir hon säkert bättre till mods!