Oväntad action!

Vi hade just besök av grannens Leo. En svart-vit långhårskatt på sin ålders höst. Han hade efter mycket suktande hittat ett sätt att krypa förbi/under delningsväggen på balkongen. Jag reagerade för att Lisa morrade mycket längre och mer ihärdigt än hon brukar göra åt Stella, och när jag smög fram för att se vad Stella gjorde för att retas så upptäckte jag Leo ståendes med stora ögon i hallen. Han är rätt modig fastän han är rädd. När han såg att jag kom emot honom blev det desvärre vild flykt i stor hast. Jag närmade mig honom sakta, för först verkade han tro att han kommit genom räcket på balkongen. Jag skulle ju ogärna jaga ut stackarn i fria luften. Fast då fick jag i alla fall se hur lätt han kan krångla sig under balkongväggen. Det är bara en fråga om att ruska och åla. :)

Det finns i alla fall!

Många påstår att Lisa är den största katt de nånsin sett. Det är för att de inte känner Sune från Edsbyn!

De såtaste vänner...

Nu har jag varit usel på uppdateringar ett tag igen, men för er som undrar hur det går med lillen som trängt sig in i Lisas revir så kommer här några bilder. De får tala för sig själv. :)

Rädda fisken - död eller levande!

Idag roade jag Stella och mig genom att lägga det lilla durkslag (som en gång i tiden var fönstret på Lisas transportlåda) över Stellas tygfisk. Detta var oerhört spännande. Man kunde se Fisk, och till och med lyfta på den, utan att den kom loss. Stella provade allt, inklusive att stoppa in tassar så långt det gick mellan gallren och att lyfta Fisk i pälsen och bära runt den. Men hur hon än gjorde kom buren med. Mycket mysko. Och oroande för Fisk.

Vänskap råder, slick, slick, slack

Stella hade legat i min famn och börjat slappna av riktigt, så jag bar henne hopkurad, spinnande och klar till Lisa och lade henne tätt intill. Numera fattar Lisa galloppen: Stella är inget att fly ifrån utan nåt man får ta hand om lite. Så Lisa tvekade inte ett ögonblick utan började omedelbart tvätta Stella i nacken och över hela ryggen. När Stella så småningom vaknade till och började tvätta sin egen mage tyckte Lisa hon kunde göra detsamma. Tandemtvättning, med ett annat ord.

Lite fegspel med bilder

Har inte uppdaterat på ett tag, så nu jobbar jag ikapp genom att skriva en lång post baserad mest på de senaste dagarnas kort. Det går i alla fall mycket bättre på flera plan: Lisa och Stella kan då och då ses hälsa på varandra genom att slicka varandra på kinden istället för att slåss. Slåssning har å andra sidan blivit lite av en hobby för båda parter. Numera är det lika ofta Lisa, nåja... nästan lika ofta Lisa som står för någon lömsk plan som går ut på att starta lite bråk så man får springa runt och jaga i lägenheten. Mamma brukar undra om Lisa får någon vila alls, så jag tänkte börja med en bild som borde bringa ordning i den saken:
Ganska ofta blir man dock avbruten om man försöker slappa på sängen, och man får rikta en vakande blick mot minstingen:

...som också klättrat upp på sängen och vill vara med på bild.
Visst är hon snygg? :D

Vad händer med mitt revir!?

En tuff morgon för Lisa. Det är vacker sol, Lisa springer ut i köket, men ber att få komma direkt ut på balkongen och skippa frukosten. Jag smälter direkt, stänger dörren till Stella och vardagsrummet och öppnar balkongdörren. Lisa går ut, och jag börjar fixa lite frukost åt mig själv. Rätt som det är ser jag i ögonvrån hur Lisa gör en utfall. Hon försöker komma in med tassen under den gula avskiljaren som delar på min del av balkongen och grannenes. Sen fräser hon. Från andra sidan kommer en högljudd utdragen operajamning. Lisa har uppenbarligen, för första gången, sprungit ihop med grannens katt. Hon fräser. Katten drar en aria till. Lisa fräser. Katten jamar. Sådär håller de på tills Lisa försiktigt, försiktigt, med magen tryckt mot marken och ett steg var tionde sekund går tillbaka mot köksdörren och smyger in. När hon sätter sig här inne har hon dragit ihop håret på ryggen i en formidabel tuppkam som står rätt upp. Punklisa sätter sig sedan och spanar mot balkongen. Väl här inne är hon tydligen säker på att ingen rör henne. Ingen utom den nya katten förstås.

Nu med bättre taktik

Inatt provade jag en ny taktik, som i alla fall denna speceilla natt verkar ha funkat bra. När Stella kommer på natten för att krypa runt på mitt huvud, så tar jag helt försiktigt och skjuver henne på armlängsavstånd, puffar över henne på sidan och klappar henne. Handen som klappar håller också kvar henne liggande på sidan på armlängs avstånd, men det märker ju inte Stella. Så hon ligger nöjd och myser. Jag har försökt fundera ut vad som händer sen, om hon somnar så eller om hon går nånstans, men jag har faktiskt ingen aning: Jag somnar själv om nästan omedelbart. Låt oss nu hoppas att den här metoden lyckas förmedla att vi sover i lugn och ro på natten!

Det här känns förtvivlat...

Den som tror att rubriken nu handlar om att Stella och Lisa bråkat igen har fel. Kolla tidsstämpeln, och ni kan ana att det är jag som är förtvivlad. Stella är ju världens raraste katt som gärna vill kela när jag gått och lagt mig. När jag skriver detta ligger hon hoprullad på rygg med nacken vilande på baksidan av min handflata. Problemet är bara att jag skriver detta. Jag har blivit väckt för tredje gången hittils inatt, och både Stella och jag är nu för upprörda för att enkelt kunna sova om.
Såhär har det varit sedan Stella flyttade in: När jag väl har somnat och sovit en stund känner hon sig kelig och kommer fram och börjar slicka mig i örat, ansiktet, på munnen. Många skulle säkert tycka att det var mysigt, men Stella har en sträv tunga och jag kan helt enkelt inte sova när hon gör såhär. Skulle jag inte vakna av hennes slickningar och rycka mig undan av det klappar hon mig gärna lite med klorna också. Med tiden hade jag trott att hon skulle anpassa sig till mina tider, men just nu är det ju tvärtom hon som bestämmer när jag får sova, och jag börjar känna mig helt desperat.
Jag har provat att låta henne vara, men att tydligt säga NEJ varje gång hon petar mig i ansiktet, men Stella backar då och kommer tillbaka efter tio sekunder. Hon orkar den leken i lätta 45 minuter. Pedagogiskt sett är det en katastrof, eftersom hon då får stå ut med att bli avvisad av sin husse i bokstavligt talat en timme varje natt, vilket rimligen gör henne jättenervös. Tidigare har jag kunnat gömma mig lite under täcket, men de senaste dagarna har hon börjat gräva sig under och följa efter.
Som alternativ till skäll har jag först provat med att lyfta bort henne och lägga Stella vid mina fötter istället. Hon vandrar snabbt upp och slickar mig i ansiktet och gnider sig mot huvudet. Lägger jag upp händerna emellan så hittar hon ett sätt att gå runt mig och kliva över mig så att hon kommer åt ändå: det slutar gärna med att balanserar med baktassarna på kudden och framtassarna på min kind för att kunna sträcka sig fram och slicka mig på framsidan av ansiktet.
Jag har läst i en kattbok att om man inte vill ha en katt i sängen så skall man stänga ute den från sovrummet för katter klarar inte att bli avvisade av sin husse eller matte i ett kör, men det är ju svårt att tillämpa det rådet som jag bor. Idag har jag trots allt försökt att bära ut Stella i köket och stänga in henne där, men hon får totalpanik av den behandlingen, vilket förstås också är helt hjärtskärande. Hon flyr tillbaka in i vardagsrummet fortare än jag ens hinner sträcka ut handen efter dörrhantaget för att kanske stänga in henne i köket (det handlar ju mer om att spärra in Stella än att stänga henne ute Stella från rummet, och innerst inne tror jag inte det skulle funka även om jag kundet stänga dörren om henne).
Efter en sån vända sitter Stella nästan darrande mitt på golvet. Jag försöker använda situationen för att somna, men har vid det laget för dåligt samvete och är för ledsen för att somna om. Stella sitter länge mitt på golvet och verkar först bara skrämd, men tvättar sig sen noga. Efter det hoppar hon tillbaka upp i sängen, och nu gör hon precis det jag önskar att hon alltid skulle göra, hon lägger sig själv att sova tryckt på mot min rygg. Där ligger hon ungefär tio minuter. Sen börjar allt om.
Och här ligger jag nu, och skriver detta och vet inte vad jag skall göra. Och när jag närmar mig punkt så har Stella somnat på min arm, medan jag själv är vaken. Vet verkligen inte vad jag skall ta mig till.

Klart förbättrad stämning

Lisa och Stella kommer överens klart bättre nu. Det märks på flera sätt: Stella är så trygg att hon vågat komma fram och leka med pappa trots att hon bara träffat honom ett par timmar. Lisa och Stella hälsar med nosningar istället för fräsningar när de råkar träffa på varandra under sina respektive strövtåg i lägenheten. Lisa börjar mer och mer bli sitt gamla keliga själv, och vi kan klappa henne utan att Stella går till attack. Bilderna ovan talar väl sitt tydliga språk också: Stella är en tjej med fullt ös, Lisa är sitt vanliga lugnare jag, men de båda har hittat en fredlig samexistens. Faktum är att de till och med kan ligga och brottas korta stunder utan att någon av dem verkar särskilt arg.

Stor och liten äter

Inga jämförelser i övrigt.

Feliway är nog inte så dumt!

Förut idag köpte jag en Feliway doftspridare på Apoteket. Feliway är en produkt som avger ett slags doftämnen som skall likna de katter har runt sin nos, och som skall ha en lugnande effekt på katter som visats i närheten av doften. Effekten är omdebatterad och (förstås) svår att bevisa. När W&S var långsiktigt ovänner hävdar i alla fall deras matte och husse att det hjälpte tillsammans med mycket annat för att få lugn på dem, så jag tänkte att vi skulle testa.
Bara två timmar efter att jag pluggat in adaptern, kunde jag se hur Lisa gjorde sitt första försök att slicka Stella lite på ryggen när hon gick förbi. (Stella blev förtjust och försökte visa sin uppskattning genom att ta nacksving på Lisa, och sen var kriget igång igen.) Ytterligare ett par timmar senare, kanske 4-5 timmar efter att jag pluggade in adaptern kunde jag ta bilden ovan: Stella hoppade helt sonika upp och lade sig bredvid Lisa, som lyfte på huvudet och morrade fyra gånger, innan hon gav upp och lade ner huvudet på stolen igen.
Just nu jagar de varandra fram och tillbaka inspirerade av en papperspåse som Lisa hittat och lekte med. Så det ser väl ganska hoppfullt ut måste jag säga. Om det beror på Feliway, eller om det hade blivt såhär ändå? You tell me....

Två munnar, en skål

Nu på kvällen äter i alla fall Lisa och Stella samtidigt ur samma skål. Det är nog ett rätt stort steg att de grejar det utan fräs och morr. Under kvällen har de haft ett par uppgörelser: Stella kom fram och snodde ett snöre som jag hade fått Lisa att leka lite med. Lisa satte sig på baken och sträckte upp en näve i luften. Stella lade sig på rygg och vi ta emot ett par rappa slag utan klor (såg ut som att Lisa ansträngde sig för att inte träffa hårt). Sen flydde Stella in under sängen, och Lisa in under pallen vid fiskarna och såg ut som hon skämdes. Tog inte många minuter innan Stella återvänder, klättrar upp på akvariet och kastar sig ut mot Lisa och försöker slå klorna i henne ovanifrån. Lisa flyr ut i hallen. Stella efter, Lisa tillbaka, Stella kvar. Lisa lägger sig, nästan som provocerande föreställer jag mig, fullständigt avslappnad och sträcker ut sig på sidan mitt i rummet. Det går ganska långt tid, kanske tio-tjugo minuter, innan Stella kommer efter och attackerar Lisa igen. Lisa slår en gång med vänster tass åt Stellas håll. Stella välter omedelbart över på sidan, visar upp magen och gäspar stort. Lisa å sin sida rullar över på rygg och rullar lite medan hon håller ut tassarna åt Stellas håll. Sen går Lisa och lägger sig på soffan, och stannar där även om Stella går ett par varv runt henne på armstöd och ryggstöd. Den här gången avhåller sig dock Stella från att attackera på nytt. Kanske börjar de ha gjort upp?

Intressant om katters syn

Letar efter en bild på "tredje ögonlocket" åt mamma och råkar på en sida om kattögats anatomi hitta en rätt intressant jämförelse mellan katters och människors syn. Tydligen ser de bättre än oss, men bara om saker rör på sig:

Katter har till skillnad från oss människor en vävnad som förstärker ljuset i ögat (tapetum lucidum). Denna reflekterande vävnad ligger bakom näthinnan och fungerar som en reflekterande spegel. Katter ser inte bättre än oss i totalt mörker, men deras ögon är byggda för att kunna uppfatta minsta gnutta ljus. Denna förmåga har ett pris och katten ser inte detaljer lika tydligt som vi. När katten inte ser den lilla matbiten på mattan, är det alltså inte för att katten är dum, utan därför att detaljerna är suddiga. Så fort objektet rör sig, ser katten detta. Hornhinnan, pupillen och linsen är proportionellt större än hos oss. Kattens ögonglob är också rundare och kortare än vår, vilket ger en bredare synvinkel. En människas synfält är 210 grader, varav 120 med djupseende. Kattens synfält är 285 grader, varav 130 med djupseende. Djupseendet är viktigt för att kunna bedöma avstånd, vilket är helt nödvändigt för ett jagande djur. Enligt nyare rön är katter inte färgblinda, utan de kan skilja mellan olika färger och pigmentnyanser. (Källa: Dalhjelm, Erna: Ögonproblem hos katt.)