Hårda tag med kammen

Dagens övningar som temporärhusse stodför var inte så populära hos Lisan, men blir nog bra om ett litet tag. Försökte kamma bort den sista taltbiten på pälsen och den är nog i stort sett försvunnen nu. Lisan tyckte inte det var alldeles behagligt i slutet men det gick förvånansvärt bra. Sista draget var dock nog så därefter parkerade Lisan sig under sängen.

 

I morgon blir det försiktigare kamning.

Allt lugnt hemma hos Lisan

Den temporäre helghussen besökte Lisan över lunchen. Damen i fråga låg och vilade upp sig inför kvällen. Frisyren har blivit avsevärt bättre nu efter Lisan flyttat in på det gamla nedlagda kattpensionatet istället för att behöva bo i pannrummet på Hästhaget.

 

Akvariet är lika med TV eller är det TV som är lika med akvariet? Intressant är det iallafall att på fiskarna visade det sig. 

 

Nästa besök blir i morgon!  

Lyx att vara välkommen!

Idag blev jag hälsad i dörren!

Nåja, det kanske är en optimistisk tolkning, men när jag väl klivit in
igenom dörren (och hunnit konstatera att lukten av lådan känns som
vanligt numera) så kom min nya sambo försiktigt gående. Jag böjde mig
ner och kliade, hon vek försiktigt undan, jag klappade henne över
ryggen och det rös till i henne som det gör när det är skönt.

Sen lade hon sig vid klöspelaren, som hon nästan skruvat loss under
dagen. På armstödet på soffan låg plastkammen som jag utsett till
lisans katt framlagd, efter att ha varit försvunnen ett antal dagar.
Jag tog kammen och kammade igenom pälsen, det gick bra. En omgång
grovt. En omgång finkammat. En omgång till. När jag övervägde att ta
fram saxen för den där stora tovan hon har sedan skogen fick hon dock
nog. Halvt spinnande sprang hon ut i köket till en tom matskål som
snabbt fylldes. Nu har hon parkterat sig framför akvariet som vanligt.

Det är roligt att hon trivs och trivs allt bättre. Det är lite synd
att doften av töre försvunnit. Det var rätt mysigt att gosa med en
katt som luktade tallbarr. :)

Klart tjejen skall ha en keps!

Lisa blir allt mer benägen att leta runt lite och hitta saker som behöver dras i eller slås på. Bland prylarna hittar hon ibland saker som hon bestämmer sig för att ta hand om. Nokiakepsen på bilden tror jag att jag fick när jag flög ballong för länge sen, men nu har Lisa bestämt att det är hennes. När hon inte ligger på den bär hon gärna den med sig på sina promenader i lägenheten.

Wow! Ett fotbollsproffs!

Kvar sen Walter och Stina finns en boll som jag köpte åt dem men som de aldrig brydde sig om. Nu har Lisa hittat den och hör och hör och häpna: Hon kan dribbla. Hon springer fram och tillbaka i vardagsrummet och spelar den fram och tillbaka mellan höger och vänster tass samtidigt som hon springer genom rummet. Otroligt coolt!

Mera matfunderingar

Lisa åt ju halva portionen förut. När jag nu påminde henne om resten vågade hon sig först inte fram till skålen. Jag sköt den mot henne och sade till henne att det var hennes. Då åt hon lite en stund. Sen tittade hon upp och tog tre steg bakåt och tittade på mig. Verkar helt klart som att hon liksom kollar och funderar på om jag kanske vill äta så att jag förväntar mig att hon lämnar hälften till mig. Helt i enighet med böckerna ägnade jag mig då åt att tala snällt med henne och berömma henne när hon åt vidare... Som sagt, det är väl inte rätt att tjat i henne mat, men det är ju roligt om hon förstår att man gärna får äta mat ur skålar som ställs på golvet.

Där satt den!

(Först för alla som undrar: Lisa kom fram ganska snabbt efter att dammsugaren väl försvunnit. Jag undrar lite var hon var bara... :) ) Idag gjorde vi dock ett riktigt framsteg. Medan jag skriver sitter Lisa på golvet under datorpallen och äter lax. Man kan ju raljera med hennes vikt och säga att det är onödigt, men en halv burk gourmet gold på fredag kväll blir hon inte tjock av. Däremot är det ur trygghetsperspektiv ett bra tecken: Hittils har hon ju ratat både tonfisk och oxkött och jag har en känsla av att det varit mycket för att hon känt sig osäker. Nu åt hon en bra stund, fast jag kan rätta en halv burk till en kvarts. Ändå. Hon fick lite fredagsgodis. Det var hon säkert värd efter de senaste veckornas äventyr.

Prövningens tider

Just nu är Lisa helt försvunnen. Jag antar att hon ligger och trycker inne under sängen, men hon sticker inte alls fram på baksidan som hon brukar. Faktum är att någonstans mellan det att jag började flytta undan möbler som stod i vägen längs väggarna och det att jag slog på strömmen till dammsugaren smög hon genom rummet helt utan att synas. Eller så gjorde hon inte det utan hittade på ett nytt gömställe som jag inte vet vart det är. Nu är hon i alla fall puts väck. Vi får se om hon vågar sig fram mer idag.

Äntligen en lek!

Jag har noterat att Lisa oftar tittar spänt på den gröna plastringen som sitter i ena änden av hennes pälsleksak. Den sitter överst på klöspelaren i vanliga fall, där jag snurrat fast resorbandet så att pälsbollen hänger längs pelaren. Alltså tog jag loss den och viftade lite med den och vips hade jag hittat den första lek där Lisa faktiskt lämnade pelarens trygghet och jagade något som rörde sig fritt över golvet. Hons tack inte för långt ifrån pelaren, men ändå! En lek som involverar mig!

Två steg fram, ett steg bak

Idag låg Lisa åter och tryckte, gömd under fåtöljen, när jag klev in genom dörren. Det tog ett tag för mig att lokalisera henne och så gick jag och ropade på henne ett bra tag innan hon tittade fram. När det väl hände blev det å andra sidan en väldig fart. Hon sprang fram till mig och nästan hoppade runt mig ett par varv innan hon lade sig med magen i vädret och ville bli kelad med. (Beteendetipset att katter visar magen och att det inte betyder att man får klappa dem på magen varje gång är ett av de bästa tipsen jag läst. Annars skulle jag tyckt att hon var helt schizo.)

Förändringens tider

Lisas liv här utvecklas lite hela tiden. Precis som Walter och Stina brukar bli lite rastlösa efter två veckor här börjar Lisa nu bete sig som att hon är mera hemma här. Alldeles bortsett från nya ovanor som att väcka mig genom att spela trumma med tassarna på garderoben varje natt så gör hon lite nya saker. Idag när jag kom hem från jobbet tog hon några steg emot mig när jag kom in i rummet. Visserligen utan att lämna sängen, men ändå. Och förut hoppade hon upp i fönstret och satte sig att titta ut (ny grej). Dessutom verkar hon sova mer och mer i fåtöljen, vilket nog är ett trygghetstecken. Eller så är det resultatet av att jag också vänjer mig och sover utan att tänka på att jag inte skall röra benen och störa katten. Jag misstänker att jag efter att jag vant mig i mycket större utsträckning plötlsigt drar undan kudden (dvs mitt ben) som Lisa lutar sig emot, eller knuffar till henne med någon oförsiktig rörelse. Utöver dessa störningar så brukar Lisan vara sjukt morgontrött och lyfter nästan inte ens på huvudet för att hälsa. Utom idag. Då sprang hon runt på mig en halvtimme innan klockan ringde. Kanske hon börjar vänja sig vid mitt dygn? Just nu kopierar hon i alla fall mig. Jag tittar på min TV, hon tittar på sin. Och fiskarna verkar inte bry sig nämnvärt. De verkade mer rädda för Stina. Fast hon satt förstås ovanpå akvariet. Det har i alla fall Lisa inte kommit på än.

Orosnatt....

Imorse var första gången Lisan vaknade någon annanstans än i min säng sedan hon flyttat in och vågat sig upp från under sängen. Idag låg hon i fåtöljen efter att ha haft en rätt orolig natt. Jag kom hem sent, först brydde sig Lisan inte alls om att jag gick och lade mig utan skulle jaga fisk och dra i klöspelaren. Sen kom hon och lade sig, först på ena sidan, sen på andra sidan, sen vid huvudet, vid fötterna, framlänges och baklänges. Jag vet inte hur hon till slut bestämde sig för att gå ner från sängen, men jag vaknade av en trummvirvel mot garderobsdörren, där Lisan stod klockan fyra på morgonen och försökte antingen slå sig igenom dörren eller bara väcka mig. Ett kort "Nej!" fick henne dock att återgå till fiskjakt. Sen till slut vaknade hon alltså i fåtöljen istället för hos mig, med 30 centimeter gånger en meter sandmatta utbredd på golvet framför kattlådan. Det är inte utan att jag tycker lite synd om henne för denna oroliga natt. Samtidigt är det med viss avundsjuka jag ser min kompis katt gå på lådan ikväll. Han stannar nämligen för att borsta in eventuella utspillda sandkorn som hamnat på golvet. In under lådan med dem, innan han slutgiltigt kliver ut och anser sig klar. Mycket sympatiskt vana. Vi får öva på den. :)

Invägd

Nu har jag vägt Lisa. Lyfte upp henne under vaga protester, vägde oss båda, vägde sen mig och drog av min egen vikt. Med den metoden blev nu Lisan invägd, och hennes startvikt är 6,8 kg. Enligt matpaketet borde Lisa kunna äta 80g torrfoder per dag och ändå förlora vikt, så hennes nuvarande diet med 50g torrfoder per dygn borde vara rena raketbantningen. Skall bli intressant att se hur det utvecklas.

Ovanlig artighet

En intressant detalj med Lisa är att hon (än så länge) inte ger sig upp i sängen objuden. Om hon inte redan ligger där när jag kommer väntar hon på lov. Imorse hoppade hon ner från sängen, drack vatten och kom sen tillbaka. När hon återvänder så sätter hon sig på golvet vid sängkanten och tittar upp längtansfullt. Där sitter hon tills jag säger nåt i stil med "Kom då Lisa" eller tills jag klappar på madrassen och visar att jag tycker hon skall hoppa upp. Lite rart. Vi får se hur länge artigheten står sig.