Idag såg jag Lisa göra något som jag aldrig sett en katt göra förut. Eller rättare sagt, jag har aldrig sett en katt likna en säl så mycket som Lisa gjorde idag. Det började som så ofta med att jag tog fram dammsugaren. Desperata lägen kräver desperat taktik. Lisa känner sig numera lite tryggare på sin dyna under stolen och sprang inte och gömde sig bara för att jag tog fram dammsugaren. Det visade sig dock ha en klar nackdel: När det visade sig att jag trots allt drog igång dammsugaren och inte bara tittade på den blev flyktvägarna desto färre. Sängen är numera uttjänt som dammsugartillflykt eftersom det visat sig att jag ganska ofta börjar med att dammsuga bakom den. Dammsugaren stod mellan Lisa och köket så det fick bli soffan. Detta har dock en klar nackdel.
Ända sedan sin första vandring runt huset har Lisa försökt komma in under soffan. Saken är dock den att soffans underkant är tio centimeter över marken, och Lisans mage är högre än så. Idag hade nöden dock ingen lag: Soffan var det sista stället att gömma sig under och Lisa skulle helt enkelt in där. Desperata lägen räver som sagt desperat taktik.
Lisan tryckte magen ner mot golvet så mycket hon kunde. Det krävde i sin tur att hon slog benen rakt ut åt sidan som vingar. Hon drog in magen och pressade huvudet mot soffan. Sen puffade hon på frammåt genom att ro med tassarna. Centimeter för centimeter. Det liknade en crawlande säl där hon puffade sig fram på magen, puff puff, spark spark. Snabba rörelser. Till slut släppte det och hon gled in under soffan, varifrån hon fick räddas av husse någon halvtimme efter dammsugningen. Utan adrenalinkick kom hon nämligen inte ut igen.
No comments:
Post a Comment