Grattis Lisan!

Idag har Lisa sin officiella födelsedag enligt försäkringsbeviset och enligt mina överläggningar med D om lämplig födelsedag i samband med att hon flyttade in hos mig. Det skulle innebära att Lisa fyller (cirka) tre år idag, vilket vi firat med princesstårta från Café Royal. Jag hade sån tur att mamma och pappa hade besök av grannarna när jag kom hemdragandes med tårtan, så istället för att bli hejdlöst mycket över så blev det en riktigt trevlig födelsedagsfika för fem. Marsipan och tårta är inget för Lisa, som istället kunnat glädja sig åt sex nya pingisbollar och en speciell stålnäts-boll med en mindre boll liggandes mitt i. Det är inte dumt att fylla år ens när man är katt, och imorgon kommer tomten! Det är spännande dagar för Lisa som förresten ägnat merparten av idag åt att ligga utslagen på min säng. Att träffa granen idag var det mest spännande som hänt sedan hon träffade en massa hundar igår. Och innan det får man väl nästan backa till sommarens semester och upptäckten av huset...

Nästan som när Lisa var barn?

Nu ikväll struttade Lisa hastigt ner för trapporna, på väg ut i köket för att få kvällsmat. Men längs vägen blev det en rätt stor omväg, eftersom granen hade kommit in. Otroligt intressant tyckte Lisa, som glömde allt hon varit på väg att göra och istället blev som uppslukad av granen. Lätt hukad gick hon sakta, sakta runt under granen. Varje gren i nedre grenlagret skulle kollas och smakas på. Det tog tio minuter minst att gå ett varv och under tiden var hon så uppslukad att hon inte ens stördes av att hela övriga familjen blivit hennes publik. Efter ett varv under granen tog hon ett halvt varv där hon ställde sig på bakbenen och smakade på grenarna en bit upp. Där hittade hon också en liten tomte av tyg som hon försiktigt provade att dra i, fast den gav inte efter. Det skall bli intressant att följa Lisas och granens fortsatta bekantskap. Det ser nästan ut som att hon planerar för att området under granen är ett bra ställe att ligga på.

En spänningens dag

På den allra senaste tiden har jag fått lite ordning på Lisans mattider, hon äter på kvällen och på morgonen, och den av veterinären föreskrivna mängden mat tar slut däremellan. Därmed har vi också fått en allt mer fast morgonrutin: Jag vaknar, tänder lampan, Lisa (som ofta spenderar nattens sista timmar borta i stolen) springer över och lägger sig på mitt bröst. Jag klappar henne en stund, och när hon tycker att det är klart hoppar hon ner och sätter sig på golvet i riktning mot köket. Jag följer efter, hon springer före och väntar vid matskålen.
Idag var det dock inte svårt att sätta en liten tankebubbla över Lisas huvud när hon skulle fram till maten. Hon sprang fram emot matskålen, stannade mitt i steget och stirrade. "Är det allt jag får?".
Lisa har nämligen fått halv dos mat idag. Hon skall helst inte vilja på toaletten efter lunch, så hon får bara det hon orkar äta såhär på förmiddagen. För första gången skall vi nämligen ut och åka tåg. Det är rätt spännande för oss båda, även om Lisa inte vet om att det är spännande än. I förebyggande syfte klippte jag igår alla hennes klor. Det krävdes milt våld, men är inget mot den strid jag räknar med skall uppstå när jag senare idag sätter på henne selen. Jag tänkte ha både hängslen och livrem, dvs sele och bur.

En hälsning från regissörn...

Lisa har spenderat det mesta av eftermiddagen i min regissörs-stol från Ikea. Där ligger den handduk som hon fått av mamma i somras och som blivit lite av en favorit. Det har blivit mer fart på Lisa de senaste veckorna. Kanske för att hon hela tiden blir mer artikulerad i allmänhet (hon pratar en hel del nu), men kanske också för att hon fått bollar. Olika nyanser och storlekar dök upp här när mamma och pappa var här sist, och de mest färglada små bollarna har snabbt blivit Lisans favoriter. Man kan stå och passa en boll, fram och tillbaka, mellan sig själv och Lisan, och hon har en... nåja.. hyfsad koll på i vilken riktning hon sparkar tillbaka bollen. Om inte jag hjälper till så kan Lisa gärna själv ta en boll och jaga den fram och tillbaka en vända eller två i rummet. (Sällan tre eller fyra dock, man skall ju inte överanstränga sig. Dessutom brukar bollarna rulla in under något som Lisa inte kan rulla in under, soffan t ex.)
När det gäller bantning så händer inte mycket, vilket borde framgå av diagrammet nedan.


Skall man dra någon slags slutsats av kurvan, så är det väl att Hills r/d åtminstone initalt gav effekt efter att vi började den 26 juli, och att livet i hus med all den rörelse det innebar under augusti gjorde underverk. På det viset tycker jag det blir intressant att se både vad jul i värmland och ny attityd till bollar kan göra. Under julsemestern skall Lisa också träffa veterinär i Karlstad för lite blodprovstagning (koll av sköldkörtel). Där har de tydligen mycket tips och det är bara att tacka mamma som ordnat en tid åt oss medan vi ändå har tillgång till bil och allt sånt.

Kramsjukhetsrekord!

Idag har Lisa slagit alla rekord i kramsjukhet. Sen jag kom hem har hon svassat runt mina ben och följt mig för att hålla koll på vad jag gör. En mycket märklig sak hände när jag höll på att laga mat: lisa kom fram och jamade och gnällde. Jag provade med allt vanligt, mat, klappning, lek.. ingenting var bra. Inte förräns jag lyfte upp Lisa blev det lugnt och tyst. Hon stod still och väntade på att bli upplyft, och låg sedan lugnt i min famn och såg sig om medan jag fick bära henne tre varv runt hela lägenheten. Vardagsrum, fönster, spegel, hall, kök.... allt som verkar läskigt i vanliga fall iakttogs nu tyst från min arm där hon låg still, helt och hållet avslappnad. För övrigt rapporterar jag att inga framsteg görs med vikten. 6,4-6,8 kg verkar vara hennes mycket statiska vikt.

Snö - nej tack!

Tittar just nu på en Lisa med öron på helspänn. Utanför röjer en traktor fram och tillbaka för att skopa undan snön. Ett oväntat ljud verkar Lisa tycka, men inte otäckt. Åtminstone inte tillräckligt för att flytta på sig. Jag erbjöd henne en tur ut i snön på balkongen, i förtjust förväntan på reaktionen. Lisan var dock inte så lättlurad utan stannade på tröskeln och tittade ut därifrån ett litet tag innan hon gick in i värmen igen. Ingen snö på tassarna.
Jag vägde för övrigt Lisan idag. Inga framsteg alls på viktfronten. Börjar snart bli dags att ta henne till veterinär och en Lisakompis ligger nog bra till som uveckling av hushållet under våren.

Minustest under kontroll

Nu har det blivit minusgrader här. Själv har jag tagit på mig mössan. Lisa går fortfarande gärna ut på balkongen i bara pälsen. Hon bara ruskar till när hon känner kylan, och sprätter lite med fötterna när de tar de första stegen på den kalla balkongen. Sen är allt som vanligt.

Det är ingen popularitetstävling

Ibland på jobbet brukar vi chefer emellan påminna varandra om att vi inte är där för att vara populära och att ledarskap inte alltid är en tävling i att vara omtyckt. Samma sak gäller uppenbarligen kattägande. Lisa har varit ovanligt kelig och slö idag, så efter rätt mycket klappande tog jag till slut upp Lisa och lade henne i mitt knä. Inget ovanligt med det, men den här gången fick hon ligga på rygg. Inte populärt, hon kvider till lite kort när man lägger henne så. Sen inträder en liten fight. Jag tar fram klosaxen. Det är inga större problem. Men när hon känner bladet från saxen nudda toppen av klon, då rycker hon åt sig tassen, och jag får med milt våld hålla emot. Och medan jag koncentrerar mig på att klippa precis lagom mycket så brukar lisa vrida lite på huvudet och därmed påbörja en liten rörelse som är tänkt att sluta med att hon glider ur knät. Efter mycket balanserande och en hel del förhandling - "Du är så duktigt Lisa, ja, jätteduktig, slappna av bara" - så är alla framklorna nu klippta. Baktassarna räckte inte Lisas tålamod till för, men de är ganksa väl klippta sedan tidigare. Och nu ligger kissemissen mitt på vardagsrumsgolvet och slickar sig om framtassarna. Som tur är finns där inga sår. Och förhoppningsvis är det även här som på jobbet: om man tar sitt ansvar så vinner man i längden.

Fri som fågeln vid fönsterrutan?

Vi fortsätter lite med gå ut följetången. Idag är det riktigt kallt och för egen del har jag börjat leta upp vinterkläder. Dagstemperaturen har varierat mellan noll och plus fem grader. Kylan som sådan bekommer inte Lisa, och idag har jag suttit rätt mycket vid köksbordet och fixat med min hem-pc som snart skall återlämnas. Det har fått Lisa också att hänga i köket och utöver att hon bokstavligt talat hängt i bordsduken och försökt dra ner allt på golvet (eller dra upp sig själv, jag är inte riktigt säker), bortsett från att hon gjort det så har hon också tjatat till sig ett par extra vändor på balkongen. Tyvärr är det ju riktigt kallt, så jag provade att dra igen dörren lite medan hon var ute. Hon blev faktiskt inte rädd, och jag ansträngde mig för att hålla lite koll. Tänkte att hon skulle smyga fram till dörren och sätta sig, och kanske jama lite när hon ville in, så det borde ha funkat. Men så plötsligt, när jag tittade bort för ett ögonblick hör jag en smäll från balkongdörren. BONK! Lisan har bestämt sig för att hon vill in igen och, om det nu var ouppmärksahet eller dunklet, eller mina otroligt välputsade balkongdörrar: BONK! Lisan hade påbörjat sin resa in och sprungit rakt in i glasdörren som en fågel som flyger mot fönstret. Som tur var klarade Lisan sig betydligt bättre än fåglar brukar göra i det läget, och när jag fattat vinken och öppnat dörren försökte hon låtsas som ingenting och käka lite mat istället. Fast några riktigt arga blickar riktade mot dörren antydde att hon trots allt var lite bitter över vad som hänt där borta. Sablans dörr.

Rusk, sade Lisan

Efter frukosten igår vill Lisa gärna genomföra sin dagliga rutin och bli utsläppt på balkongen. Jag öppnade dörren. Det ösregnade. Lisa ställde sig på behörigt avstånd från tröskeln, sådär en dryg meter och tittade. Hon rös till.
- Det är regn och rusk, sade Stefan
- Rusk var ordet, sade Lisan
Sen vände hon snabbt på klacken och spatserade stolt in i rummet. Skall det vara ösregn kan det kvitta. Iskyla däremot, verkar inte vara några problem, för på kvällen igår var regnet över, balkongen hade torkat och kallnat. Fast då ville Lisa ut. Och stirra ut i tomheten över gården. Jag undrar vad hon ser.

Regn och vinterpäls

Lisa är tämligen konsekvent med sitt begär efter frisk luft. Numera inte bara efter middag, utan efter varje måltid där jag närvarar (dvs vanligen middag och frukost) går Lisa fram till balkongendörren och väntar på att få den öppnad. Väder spelar nästan ingen roll. Idag vräker regnet ner, balkongen är en blöt kall yta. Lisa vill ut. Jag öppnar dörren och hon sitter länge i dörröppningen. Det är inte utan att hon tvekar inför blötan. Sen tar hon, efter flera minuters eftertanke och försök att stirra sig två meter frammåt, till slut några trevande steg ut på balkongen. Det går inte fort, man ser på henne att det är kallt och lite obehagligt, men ut skall hon. Hon går en meter, känner lite på en balkongstol som fortfarande står därute. Vänder sedan och går in igen, och när hon kommer in så ger hon ifrån sig ett hjärtskärande pip, som för att säga "Kunde du inte ha sagt nåt!?".
I övrigt börjar Lisa anta en betydligt mera tovig och svårkammad päls. Den är tjockare och grövre nu än den var i somras, så jag tror att den gamla utekatten trots sitt inneliv håller årstiderna i schack på det biologiska planet. Jag tycker det skall bli oerhört spännande att se hur hon reagerar när det kommer snö!

Favoritkatt hos favorithusse

Efter middag hos en kollega kommer jag hem till Lisan, som inte låter vänta på sig och vill vara med och mysa framför datorn. :) Den här ställningen, på min bröstkorg med ansiktet bara en halv decimeter från mitt är det bästa sättet att bli kliad om Lisa själv får välja: metodiskt bakom öron, under hakan, i nacken och (efter fuktning medelst slickning) över näsryggen och upp i pannan.

Flyglarm - ta skydd

Igår morse fick Lisa en spark i sidan när jag vaknade av väckarklockan som låg ovanligt lågt från sängen. Jag svängde ner benen rätt fort och noterade inte Lisan som fick en liten knuff åt sidan där hon sov. Ingen hård smäll, men ändå nog för att hon skulle visa att det var rätt obehagligt. Hade börjat oroa mig för hur jag skall undvika att göra henne illa halvt i sömnen,  fast uppenbarligen helt i onödan: Imorse hade Lisa lärt av erfarenheten klättrade snabbt åt sidan så fort väckarklockan började ringa. Rätt smart katt det där.

Tiggande taxkatt

Lisa är sådär måttligt förtjust i maten tror jag. Hon åt den visserligen i somras, men det senaste dygnet här har hon ätit ungefär hälften av vad hon skall. Jag är lite oroligt för det, speciellt som hon vid sidan av torrfodret visar ett allt större intresse för annan mat. IDag värmde jag en färdigpack risgrynsgröt i micron och när jag tog ut tallriken kom Lisa fram och tiggde som en hund. Upp på bakbenen och med framtassarna hängande vinklade i brösthöjd. Precis som en tax. När jag väl erbjöd henne lite, lite gröt på en tallrik var det inte längre intressant. Men själva tiggarövningen var imponerande graciös för en katt av hennes storlek. :)