Jag börjar bli trött på att ha små rivmärken här och var. De dyker upp när Lisa tröttnat på att bli klappad och sparkar lite med bakfötterna för att göra sig fri. Och där sitter de - klorna - sylvassa och långa. Så idag på morgonen medan Lisan fortfarande var lite seg så lade jag en handduk i knät, lyfte upp Lisan och lade henne på rygg i mitt knä. Hon protesterade vilt först, med sparkar och pip, men när hon märkte att jag faktiskt tänkt hålla kvar henne där lugnade hon snabbt ner sig och lade huvudet mot min arm medan jag klappade henne på magen. Jojo, jag skall inte överdriva, hon spann väl inte precis, men hon låg i alla fall still, och lät mig ta tag i hennes baktassar som nu hängde fritt upp i luften. Och så klippte jag, klo för klo, utan slagsmål och motstånd. Och när de två tassarna var klara så släppte jag Lisa, som fick komma ner och snabbt markerade sitt missnöje med behandlingen genom att gå ut i köket och vara för sig själv en stund.
No comments:
Post a Comment