Vi hade just besök av grannens Leo. En svart-vit långhårskatt på sin ålders höst. Han hade efter mycket suktande hittat ett sätt att krypa förbi/under delningsväggen på balkongen. Jag reagerade för att Lisa morrade mycket längre och mer ihärdigt än hon brukar göra åt Stella, och när jag smög fram för att se vad Stella gjorde för att retas så upptäckte jag Leo ståendes med stora ögon i hallen. Han är rätt modig fastän han är rädd. När han såg att jag kom emot honom blev det desvärre vild flykt i stor hast. Jag närmade mig honom sakta, för först verkade han tro att han kommit genom räcket på balkongen. Jag skulle ju ogärna jaga ut stackarn i fria luften. Fast då fick jag i alla fall se hur lätt han kan krångla sig under balkongväggen. Det är bara en fråga om att ruska och åla. :)
No comments:
Post a Comment