Monday, July 28

Den förhatliga Andra Katten

Så har vi gjort biltrippen från Stockholm till Karlstad med katter i box för första gången sedan Stella kom. Stella låg i den gamla lilla buren, så pass ihoprullad att hon rymdes liggande på tvären längs burens inre kortsida. Lisa åkte ståndsmässigt i den nya buren som egentligen är tänkt att rymma båda katterna, och verkade trivas hyfsat med det även om hon då och då försökte övertala mig både om att hon skulle svälta ihjäl och att jag måste öppna buren så att hon kunde ta en promenad.
Väl här öppnade vi buren i badrummet bredvid kattlådan (alltid bra info för nya katter att se var den är). Lisa traskade ut i huset, gick raka vägen till platsen i köket där matskålarna brukar stå och fick mat av mamma. Sen gick hon vidare in i vardagsrummet, rullade sig på mattan och blev klappad och klappad och klappad, innan hon gick vidare in under soffbordet där det som vanligt står vatten och Lisa drack. Vart hon sedan gick under sin upptäcksfärd så drog hon sidan av nosen mot hörn och dörrkarmar, och märkte helt klart upp huset som sitt.
Stella låg under tiden intryckt under biden, och kom först efter någon halvtimme fram alls, nosade noga på kattlådan, och började sedan en promenad runt i huset. Hon var nöjd, sprang runt och undersökte. Allt gick jättebra, tills Lisa plötsligt fick syn på Stella.
Lisa blev i den stunden alldeles stel. Gick bort från mig och satte sig under vardagsrumsbordet. Morrade. Morrade mer men ännu mer dovt. Fräste. Morrade.
Sedan dess har det hållit på så: Lisa har morrat och fräst så fort Stella är i samma rum, och är världens keligaste katt däremellan. Stella vill också gärna få komma till husse, så effekten inatt har varit att ingen av katterna har sovit i samma rum som jag eftersom de hamnat i omedelbart gräl med varandra när de kommer för nära, och då båda gått härifrån. Nu på morgonen kom lisa för att säga godmorgon, vilket gick bra ända tills Stella vågade sig fram. Nu har Lisa legat vid mina fötter och morrat oavbrutet i en kvart, medan Stella undersökt skrivbordet och klättrat i fönstret. Hon är skenbart obekymrad över att Lisa morrar, men vågar å andra sidan inte heller komma för nära.

Friday, July 25

Shoppingmani på Zoomarkaden

Var förbi Bromma Zoomarknad förut. Viktigaste uppdraget var att köpa en bur som var stor nog för Lisa, alternativt båda katterna. Det fick vi med oss. Vi köpte också höstens förbrukning av kattsand när vi ändå hade bil: Fyra stora Everclean gav två små (12 kg) på köpet. Alldeles utmärkt. Därtill hörsammade jag Ratherbeens bön för mina katters underhållning och slängde ner en klösmöbel i vagnen. Den är dock hittils outnyttjad, eftersom Lisa sover och Stella har flyttat in under sängen för gott efter att hon blev iväglurad till veterinär och chipmärkt förut idag.

Saturday, July 19

Mästerkatten på fiskarna


Nya smala Lisa har upptäckt att hon har nya förmågor! Stella är lite fundersam över detta, eftersom hon brukar ha monopol både på fisk och på att ligga på högsta platsen. Fast när Lisa har ockuperat den platsen så är det inget annat att göra än att stanna nedanför och se på.

Det är för övrigt väldigt bra att sitta på akvariet. Det är (1) varmt om rumpan på grund av lysrören, (2) spännande fiskar att titta på, (3) nära till fiskmaten (godare än fisk faktiskt!) och (4) man står nästan i ansiktshöjd med husse och kan bli klappad mycket mera jämlikt.

Tuesday, July 15

Tack för den, Leo!

Jag sitter på balkongen med vår mobila bredbandslösning och sköter avdelningens ekonomi. Grannens katt, Leo, står som vanligt vid mittdelaren och suktar efter söta smala Stella som struttar runt här och ser om jag kanske äter nåt, eller skall äta nåt, eller åtminstone tänker tappa nåt gott. Inte så mycket till kattmat, min lunch är makaroner. Men jag erbjuder Leo (som skall vara mycket folkskygg) en makaron. Leo backar inte som han gjorde när jag var kattvakt hemama hos honom. Han slår till mig istället. Med utfällda, grova, vassa klor. Hans husse tror uppenbarligen inte på manikyr. I ett enda slag lyckades han slå upp två hål i min hand som var tillräckligt stora för att jag skulle få hämta plåster för att inte bloda ner både mat och dator. Värre än Dolce Blanca i Värmland, värst hittils faktiskt, när det gäller kloattack.