Grattis Lisan!

Idag har Lisa sin officiella födelsedag enligt försäkringsbeviset och enligt mina överläggningar med D om lämplig födelsedag i samband med att hon flyttade in hos mig. Det skulle innebära att Lisa fyller (cirka) tre år idag, vilket vi firat med princesstårta från Café Royal. Jag hade sån tur att mamma och pappa hade besök av grannarna när jag kom hemdragandes med tårtan, så istället för att bli hejdlöst mycket över så blev det en riktigt trevlig födelsedagsfika för fem. Marsipan och tårta är inget för Lisa, som istället kunnat glädja sig åt sex nya pingisbollar och en speciell stålnäts-boll med en mindre boll liggandes mitt i. Det är inte dumt att fylla år ens när man är katt, och imorgon kommer tomten! Det är spännande dagar för Lisa som förresten ägnat merparten av idag åt att ligga utslagen på min säng. Att träffa granen idag var det mest spännande som hänt sedan hon träffade en massa hundar igår. Och innan det får man väl nästan backa till sommarens semester och upptäckten av huset...

Nästan som när Lisa var barn?

Nu ikväll struttade Lisa hastigt ner för trapporna, på väg ut i köket för att få kvällsmat. Men längs vägen blev det en rätt stor omväg, eftersom granen hade kommit in. Otroligt intressant tyckte Lisa, som glömde allt hon varit på väg att göra och istället blev som uppslukad av granen. Lätt hukad gick hon sakta, sakta runt under granen. Varje gren i nedre grenlagret skulle kollas och smakas på. Det tog tio minuter minst att gå ett varv och under tiden var hon så uppslukad att hon inte ens stördes av att hela övriga familjen blivit hennes publik. Efter ett varv under granen tog hon ett halvt varv där hon ställde sig på bakbenen och smakade på grenarna en bit upp. Där hittade hon också en liten tomte av tyg som hon försiktigt provade att dra i, fast den gav inte efter. Det skall bli intressant att följa Lisas och granens fortsatta bekantskap. Det ser nästan ut som att hon planerar för att området under granen är ett bra ställe att ligga på.

En spänningens dag

På den allra senaste tiden har jag fått lite ordning på Lisans mattider, hon äter på kvällen och på morgonen, och den av veterinären föreskrivna mängden mat tar slut däremellan. Därmed har vi också fått en allt mer fast morgonrutin: Jag vaknar, tänder lampan, Lisa (som ofta spenderar nattens sista timmar borta i stolen) springer över och lägger sig på mitt bröst. Jag klappar henne en stund, och när hon tycker att det är klart hoppar hon ner och sätter sig på golvet i riktning mot köket. Jag följer efter, hon springer före och väntar vid matskålen.
Idag var det dock inte svårt att sätta en liten tankebubbla över Lisas huvud när hon skulle fram till maten. Hon sprang fram emot matskålen, stannade mitt i steget och stirrade. "Är det allt jag får?".
Lisa har nämligen fått halv dos mat idag. Hon skall helst inte vilja på toaletten efter lunch, så hon får bara det hon orkar äta såhär på förmiddagen. För första gången skall vi nämligen ut och åka tåg. Det är rätt spännande för oss båda, även om Lisa inte vet om att det är spännande än. I förebyggande syfte klippte jag igår alla hennes klor. Det krävdes milt våld, men är inget mot den strid jag räknar med skall uppstå när jag senare idag sätter på henne selen. Jag tänkte ha både hängslen och livrem, dvs sele och bur.

En hälsning från regissörn...

Lisa har spenderat det mesta av eftermiddagen i min regissörs-stol från Ikea. Där ligger den handduk som hon fått av mamma i somras och som blivit lite av en favorit. Det har blivit mer fart på Lisa de senaste veckorna. Kanske för att hon hela tiden blir mer artikulerad i allmänhet (hon pratar en hel del nu), men kanske också för att hon fått bollar. Olika nyanser och storlekar dök upp här när mamma och pappa var här sist, och de mest färglada små bollarna har snabbt blivit Lisans favoriter. Man kan stå och passa en boll, fram och tillbaka, mellan sig själv och Lisan, och hon har en... nåja.. hyfsad koll på i vilken riktning hon sparkar tillbaka bollen. Om inte jag hjälper till så kan Lisa gärna själv ta en boll och jaga den fram och tillbaka en vända eller två i rummet. (Sällan tre eller fyra dock, man skall ju inte överanstränga sig. Dessutom brukar bollarna rulla in under något som Lisa inte kan rulla in under, soffan t ex.)
När det gäller bantning så händer inte mycket, vilket borde framgå av diagrammet nedan.


Skall man dra någon slags slutsats av kurvan, så är det väl att Hills r/d åtminstone initalt gav effekt efter att vi började den 26 juli, och att livet i hus med all den rörelse det innebar under augusti gjorde underverk. På det viset tycker jag det blir intressant att se både vad jul i värmland och ny attityd till bollar kan göra. Under julsemestern skall Lisa också träffa veterinär i Karlstad för lite blodprovstagning (koll av sköldkörtel). Där har de tydligen mycket tips och det är bara att tacka mamma som ordnat en tid åt oss medan vi ändå har tillgång till bil och allt sånt.

Kramsjukhetsrekord!

Idag har Lisa slagit alla rekord i kramsjukhet. Sen jag kom hem har hon svassat runt mina ben och följt mig för att hålla koll på vad jag gör. En mycket märklig sak hände när jag höll på att laga mat: lisa kom fram och jamade och gnällde. Jag provade med allt vanligt, mat, klappning, lek.. ingenting var bra. Inte förräns jag lyfte upp Lisa blev det lugnt och tyst. Hon stod still och väntade på att bli upplyft, och låg sedan lugnt i min famn och såg sig om medan jag fick bära henne tre varv runt hela lägenheten. Vardagsrum, fönster, spegel, hall, kök.... allt som verkar läskigt i vanliga fall iakttogs nu tyst från min arm där hon låg still, helt och hållet avslappnad. För övrigt rapporterar jag att inga framsteg görs med vikten. 6,4-6,8 kg verkar vara hennes mycket statiska vikt.

Snö - nej tack!

Tittar just nu på en Lisa med öron på helspänn. Utanför röjer en traktor fram och tillbaka för att skopa undan snön. Ett oväntat ljud verkar Lisa tycka, men inte otäckt. Åtminstone inte tillräckligt för att flytta på sig. Jag erbjöd henne en tur ut i snön på balkongen, i förtjust förväntan på reaktionen. Lisan var dock inte så lättlurad utan stannade på tröskeln och tittade ut därifrån ett litet tag innan hon gick in i värmen igen. Ingen snö på tassarna.
Jag vägde för övrigt Lisan idag. Inga framsteg alls på viktfronten. Börjar snart bli dags att ta henne till veterinär och en Lisakompis ligger nog bra till som uveckling av hushållet under våren.

Minustest under kontroll

Nu har det blivit minusgrader här. Själv har jag tagit på mig mössan. Lisa går fortfarande gärna ut på balkongen i bara pälsen. Hon bara ruskar till när hon känner kylan, och sprätter lite med fötterna när de tar de första stegen på den kalla balkongen. Sen är allt som vanligt.

Det är ingen popularitetstävling

Ibland på jobbet brukar vi chefer emellan påminna varandra om att vi inte är där för att vara populära och att ledarskap inte alltid är en tävling i att vara omtyckt. Samma sak gäller uppenbarligen kattägande. Lisa har varit ovanligt kelig och slö idag, så efter rätt mycket klappande tog jag till slut upp Lisa och lade henne i mitt knä. Inget ovanligt med det, men den här gången fick hon ligga på rygg. Inte populärt, hon kvider till lite kort när man lägger henne så. Sen inträder en liten fight. Jag tar fram klosaxen. Det är inga större problem. Men när hon känner bladet från saxen nudda toppen av klon, då rycker hon åt sig tassen, och jag får med milt våld hålla emot. Och medan jag koncentrerar mig på att klippa precis lagom mycket så brukar lisa vrida lite på huvudet och därmed påbörja en liten rörelse som är tänkt att sluta med att hon glider ur knät. Efter mycket balanserande och en hel del förhandling - "Du är så duktigt Lisa, ja, jätteduktig, slappna av bara" - så är alla framklorna nu klippta. Baktassarna räckte inte Lisas tålamod till för, men de är ganksa väl klippta sedan tidigare. Och nu ligger kissemissen mitt på vardagsrumsgolvet och slickar sig om framtassarna. Som tur är finns där inga sår. Och förhoppningsvis är det även här som på jobbet: om man tar sitt ansvar så vinner man i längden.

Fri som fågeln vid fönsterrutan?

Vi fortsätter lite med gå ut följetången. Idag är det riktigt kallt och för egen del har jag börjat leta upp vinterkläder. Dagstemperaturen har varierat mellan noll och plus fem grader. Kylan som sådan bekommer inte Lisa, och idag har jag suttit rätt mycket vid köksbordet och fixat med min hem-pc som snart skall återlämnas. Det har fått Lisa också att hänga i köket och utöver att hon bokstavligt talat hängt i bordsduken och försökt dra ner allt på golvet (eller dra upp sig själv, jag är inte riktigt säker), bortsett från att hon gjort det så har hon också tjatat till sig ett par extra vändor på balkongen. Tyvärr är det ju riktigt kallt, så jag provade att dra igen dörren lite medan hon var ute. Hon blev faktiskt inte rädd, och jag ansträngde mig för att hålla lite koll. Tänkte att hon skulle smyga fram till dörren och sätta sig, och kanske jama lite när hon ville in, så det borde ha funkat. Men så plötsligt, när jag tittade bort för ett ögonblick hör jag en smäll från balkongdörren. BONK! Lisan har bestämt sig för att hon vill in igen och, om det nu var ouppmärksahet eller dunklet, eller mina otroligt välputsade balkongdörrar: BONK! Lisan hade påbörjat sin resa in och sprungit rakt in i glasdörren som en fågel som flyger mot fönstret. Som tur var klarade Lisan sig betydligt bättre än fåglar brukar göra i det läget, och när jag fattat vinken och öppnat dörren försökte hon låtsas som ingenting och käka lite mat istället. Fast några riktigt arga blickar riktade mot dörren antydde att hon trots allt var lite bitter över vad som hänt där borta. Sablans dörr.

Rusk, sade Lisan

Efter frukosten igår vill Lisa gärna genomföra sin dagliga rutin och bli utsläppt på balkongen. Jag öppnade dörren. Det ösregnade. Lisa ställde sig på behörigt avstånd från tröskeln, sådär en dryg meter och tittade. Hon rös till.
- Det är regn och rusk, sade Stefan
- Rusk var ordet, sade Lisan
Sen vände hon snabbt på klacken och spatserade stolt in i rummet. Skall det vara ösregn kan det kvitta. Iskyla däremot, verkar inte vara några problem, för på kvällen igår var regnet över, balkongen hade torkat och kallnat. Fast då ville Lisa ut. Och stirra ut i tomheten över gården. Jag undrar vad hon ser.

Regn och vinterpäls

Lisa är tämligen konsekvent med sitt begär efter frisk luft. Numera inte bara efter middag, utan efter varje måltid där jag närvarar (dvs vanligen middag och frukost) går Lisa fram till balkongendörren och väntar på att få den öppnad. Väder spelar nästan ingen roll. Idag vräker regnet ner, balkongen är en blöt kall yta. Lisa vill ut. Jag öppnar dörren och hon sitter länge i dörröppningen. Det är inte utan att hon tvekar inför blötan. Sen tar hon, efter flera minuters eftertanke och försök att stirra sig två meter frammåt, till slut några trevande steg ut på balkongen. Det går inte fort, man ser på henne att det är kallt och lite obehagligt, men ut skall hon. Hon går en meter, känner lite på en balkongstol som fortfarande står därute. Vänder sedan och går in igen, och när hon kommer in så ger hon ifrån sig ett hjärtskärande pip, som för att säga "Kunde du inte ha sagt nåt!?".
I övrigt börjar Lisa anta en betydligt mera tovig och svårkammad päls. Den är tjockare och grövre nu än den var i somras, så jag tror att den gamla utekatten trots sitt inneliv håller årstiderna i schack på det biologiska planet. Jag tycker det skall bli oerhört spännande att se hur hon reagerar när det kommer snö!

Favoritkatt hos favorithusse

Efter middag hos en kollega kommer jag hem till Lisan, som inte låter vänta på sig och vill vara med och mysa framför datorn. :) Den här ställningen, på min bröstkorg med ansiktet bara en halv decimeter från mitt är det bästa sättet att bli kliad om Lisa själv får välja: metodiskt bakom öron, under hakan, i nacken och (efter fuktning medelst slickning) över näsryggen och upp i pannan.

Flyglarm - ta skydd

Igår morse fick Lisa en spark i sidan när jag vaknade av väckarklockan som låg ovanligt lågt från sängen. Jag svängde ner benen rätt fort och noterade inte Lisan som fick en liten knuff åt sidan där hon sov. Ingen hård smäll, men ändå nog för att hon skulle visa att det var rätt obehagligt. Hade börjat oroa mig för hur jag skall undvika att göra henne illa halvt i sömnen,  fast uppenbarligen helt i onödan: Imorse hade Lisa lärt av erfarenheten klättrade snabbt åt sidan så fort väckarklockan började ringa. Rätt smart katt det där.

Tiggande taxkatt

Lisa är sådär måttligt förtjust i maten tror jag. Hon åt den visserligen i somras, men det senaste dygnet här har hon ätit ungefär hälften av vad hon skall. Jag är lite oroligt för det, speciellt som hon vid sidan av torrfodret visar ett allt större intresse för annan mat. IDag värmde jag en färdigpack risgrynsgröt i micron och när jag tog ut tallriken kom Lisa fram och tiggde som en hund. Upp på bakbenen och med framtassarna hängande vinklade i brösthöjd. Precis som en tax. När jag väl erbjöd henne lite, lite gröt på en tallrik var det inte längre intressant. Men själva tiggarövningen var imponerande graciös för en katt av hennes storlek. :)

För stort fodral

Ett ganska tydligt tecken på att någonting händer med Lisans vikt är hur hennes hud känns. Jag har mellan de varv där hon gömt sig under dammsugaren klappat Lisa ganksa mycket idag, och när man försiktigt drar handen över pälsen så fastnar man då och då i päls och hud som åker med och bildar en liten ficka. Antingen är det bara inbillning, eller så är det faktiskt så att hon minskar i vikt tillräckligt fort för att kroppen inte riktigt skall hinna anpassa sig. Det känns väldigt mycket så.

En katt med sina vanor

Jag skrev härom dagen att vi fastnat i en grå rutin med våra vanor. Dessa förtjänar förstås sin beskrivning. Bland de mer intressanta riter som Lisa inrättat i sitt liv är middagsrutinen. Jag var precis ute i köket, och Lisa kommer efter dit ut. Trots att det finns mat kvar rör hon den inte. Det skall till ny mat på kvällen. När hon ätit lite av maten går hon fram till balkongdörren och tittar ut genom glaset. Jag förstår signalen (as every day, James) och låter Lisa gå ut. Lisans äventyr på balkongen avbryts bara av svårt regn, och idag är det kallt men uppehåll. Lisa går ut på balkongen, sätter sig vid räcket och stirrar ut i mörkret, över gården. Hon sitter där i ungefär fem minuter, ibland närmare tio, sen kommer hon in och är frusen.

Lite våld och klippta klor

Jag börjar bli trött på att ha små rivmärken här och var. De dyker upp när Lisa tröttnat på att bli klappad och sparkar lite med bakfötterna för att göra sig fri. Och där sitter de - klorna - sylvassa och långa. Så idag på morgonen medan Lisan fortfarande var lite seg så lade jag en handduk i knät, lyfte upp Lisan och lade henne på rygg i mitt knä. Hon protesterade vilt först, med sparkar och pip, men när hon märkte att jag faktiskt tänkt hålla kvar henne där lugnade hon snabbt ner sig och lade huvudet mot min arm medan jag klappade henne på magen. Jojo, jag skall inte överdriva, hon spann väl inte precis, men hon låg i alla fall still, och lät mig ta tag i hennes baktassar som nu hängde fritt upp i luften. Och så klippte jag, klo för klo, utan slagsmål och motstånd. Och när de två tassarna var klara så släppte jag Lisa, som fick komma ner och snabbt markerade sitt missnöje med behandlingen genom att gå ut i köket och vara för sig själv en stund.

Efterlängtade nyheter?

De senaste dagarna har jag fått flera klagomål på nyhetsbrist när det gäller Lisa. Måste erkänna att vi fastnat i lite grå vardag, där det mesta känns igen. De som frågat har varit särskilt intresserade av Lisans vikt. Såhär ser kurvan ut just nu:
Vi kämpar på med bantningen, men det stora språnget neråt kom ju i somras: Vi inledde samtidigt diet och flyttade hem till mamma och pappa ett tag. Lisan var ju där fyra veckor, och det gjorde henne uppenbarligen gott att ha ett helt hus att springa i. Här hemma är det lite knepigare: från att ha varit uppe i hela veterinärens rekommenderade dagsdos har Lisa återgått till att äta 40-45 gram mat per dag (istället för 60 som hos mina föräldrar). Gillar hon inte maten frågar en del. Fast det verkar inte vara någon förklaring för det är samma mat som hon åt i somras.
Däremot blir hon hård i magen av bantningsmaten, vilket nu kureras med små doser parafinolja. Lisa älskar oljan, speciellt om hon får slicka den i sig ur min hand. Lite märkligt kan jag tycka, men allt hon får äta som hon gillar är väl på sätt och vis bra. Jag önskar bara att jag kunde komma på ett sätt att få henne att röra sig lite mer. Det finns väl kattgym?

En dam som vet vad hon vill

Idag hamnade jag lite i onåd hos Lisan en kort stund. Förvisso välförtjänt: Jag kom hem först vid 21:30 och det är ett problem för Lisa som nu lärt sig hålla ganksa bestämda mat-tider och att äta upp föregående måltid inför varje måltid. Så när maten dröjde från 19:30 till 21:30 han Lisakatten bli rätt hungrig och stod bokstavligt talat i dörren och väntade på mig när jag kom hem. Efter att ha serverat mat, och därefter satt mig på golvet och bett vederbörligt och utförligt om ursäkt för att jag inte planerat bättre och ställt fram extra mat, gav Lisa efter stor tvekan efter och slutade vifta på svansen och blev social. Och vad jag skulle göra för bot för att återigen komma i hennes nåd rådde det ingen tvekan om: När jag varit ute i  köket och kokat te och återvände till vardagsrummet hade Lisan tagit sin svarta kam, släpat ut den mitt på vardagsrumsgolvet och sedan satt sig själv bredvid den, stirrandes på husse. Kamma mig. Därmed basta.

Hur mycket förstår hon?

Efter en rundresa i Norge och Göteborgsregionen har jag nu varit hemma hos katten ett par dagar. När jag är borta går allt bra och Lisan sover vid min mammas fötter istället för vid mina. När jag kom tillbaka flyttade hon tillbaka in på mitt rum. Överlag trivs hon bra här och blir bortskämd så det förslår. Hon är nu till exempel van i att någon sitter och pratar snällt med henne medan hon äter. (Vilket hon för all del verkligen verkar uppskatta och sätta värde på.) Idag är hon däremot inte riktigt sig lik. Hon går och stryker sig mot mig och jamar, hon letar efter någonting obestämt längs golv och dörrkarmar, hon lägger sig för att bli klappad men reser sig snabbt under protester efter någon halvminut. Kort sagt är hon rastlös och orolig. Jag undrar om hon på något vis har klurat ut att jag åker vidare mot Stockholm idag, medan hon blir kvar här ännu en vecka?

Vatten vid sidan av maten

Ett känt faktum som verkar stämma på de flesta av mina vänners katter är att de inte dricker vatten om vattnet står bredvid matskålen. Det här är något av ett mysterium: Ingen har någon rimlig förklaring till varför de gör på det viset och de flesta kattböcker rekommenderar att man ställer vattnet brevid maten. Faktum är att jag inte känner till någon katt som vill ha det på det viset. Hemma i Stockholm har vi en stor vattenskål stående bredvid TV:n, och en liten vattenskål vid maten som Lisa undantagsvis tar en eller tvä tungor av när hon ätit klart.
I Karlstad har Lisa flera olika vattenskålar att välja bland på lite olika ställen i huset. Hon har till slut ändå fastnat för den som står vid maten. Då tror man att hon skulle vara som boken säger, men icke. När hon ätit klart tar hon en lite sväng, ofta några steg runt matskålen och så i en cirkel mellan matskålen och väggen, förbi elementen, för att sedan återvända till matplatsen från ett annat håll: Nu vinkelrätt mot den plats hon sitter på när hon äter (vilket skulle vara med rumpan mot kameran på bilden ovan). På så vis kan Lisa ta emot vatten som står bredvid maten, men utan att dricka där hon äter. En rätt intressant lösning på törstdilemmat.
Återkom gärna med backlinks eller kommentarer om ni har något att säga i ämnet vatten separerat från mat, som hittils oförklarat för mig i mer vetenskapliga beteendetermer. Fast det kanske är så det skall vara med en katt... :)

Nya flyktplaner och fortsatt spaning

Imorse har Lisa gått upp när mamma gick upp. Tassade ut i hallen och konstaterade nog att badrumsdörren var stängd och att mamma var i duschen bara genom att titta ner för trappan, så hon gick tillbaka in till vårt rum. Efter en stund började jag fundera på vart hon tog vägen när hon inte kom upp i sängen. Inte på golvet. Hmmm... Så fick jag till min förskräckelse se var Lisa verkligen var: Hon hade gått upp på skrivbordet, över skrivbordet och upp på fönsterbläcket vid det öppna fönstret. När jag fick syn på henne stod hon med framtassarna på yttre fönsterbläcket och baktassarna på det inre. Lutade sig frammåt och såg ut som hon övervägde hoppet till klätterväxten på husgaveln och ställde det mot hoppet till garagetaket en våning ner. Hon kom inte tillbaka till sängen förräns jag gått och lagt mig i den, så länge jag stod vid fönstret studerade hon vidare flyktvägar och jag hade intrycket av att jag riskerade att provocera henne till ett hopp om jag fortsatte att gå vidare.
Väl inne igen låg hon i sängen ett tag, och jag gick upp och stängde fönstret. När jag till slut reste mig och gick upp hoppade Lisa över till skrivbordet och lade sig framför (det nu stängda) fönstret och spanade ut. Jag tror jag vet vad hon söker. Garageuppfarten är ett annat av Figaros stamställen.

På raggarstråt

Nyss satt Lisa på helspänn inne på matbordet. Tyvärr hade jag inte kamera till hands, men hon stängde helt och hållet ute mina och pappas intresserade röster. Porslinskatts-ställning. (För den som inte förstår vad jag menar med det finns det en bild om ni klickar här.) Blicken spänd utanför fönstret. Till slut upptäcker vi vad hon spanar på: Grannens svartvita hane, Figaro, smyger fram sitt vanliga stråk längs kanten på vår trädgård. Lisa rör sig på bordet för att se ut ur olika vinklar. Hur syns den snygga unga mannen bäst? När Figaro gått förbi satt Lisan länge kvar och väntade. Jag klappade henne lite, hon låtsades inte om det, varje muskel i kroppen spänd som en pianosträng. Öronen framåt, huvudet så högt som möjligt. Skulle han kanske komma tillbaka?

Semesterproffs

Inga problem att få sällskap på en tupplur den här semestern. Lisan är varm som en kamin och är specialist på det här med att slappna av. Frågan är om man skulle kunna sälja lite kurser?

Inlägg nummer 100 och lite om Lisans fans

Jag konstaterar i annat inlägg att det är många som bryr sig om Lisa och det är mer sant än man kanske kan tro. För två veckor sedan slog jag på lite mer avancerad statistik här på bloggen och kan konstatera att Lisa under de två veckorna haft 128 unika besökare på sin sida. 69 av dessa har varit återkommande, dvs besökt bloggen mer än en gång under de två veckorna. En normal dag har Lisakatten runt tio unika besökare. Det är inte illa för att vara en kattbloggare. Väldigt roligt hur som helst att så pass många bryr sig så pass mycket om Lisa.

Rymningsförsök

Den här artikeln borde egentligen ledsagas av en snygg bild på Lisa i mammas rabatter, men det fanns inte tid till att ta något sådant. Hur som helst tänkte vi idag att vi skulle låta Lisa sitta med ute vid fikabordet och njuta lite av solen. Det gick sådär får man nog säga.
Äventyret började med att jag försökte sätta selen på en rätt nyvaken Lisa. Återigen får man intrycket av att Lisa är en katt som har varit med förut: Redan vid åsynen av selen börjar Lisa springa. Jag får tag i henne och sätter på den främre delen av selen, sen tappar jag henne. Rätt målmedvetet ruschar Lisan in och lägger sig under nedersta trappsteget, en plats som är precis så hög att hon rymms där med ryggen tryckt mot taket. Där sitter hon, utom räckhåll för mig och utan någon möjlighet att ta på resten av selen. När hon kommer fram igen är det med magen noga tryckt mot marken så att det inte skall gå att lura på henne något.
Efter många om och men slutar det med att pappa går och tar av henne den del av selen som jag har fått på henne. (Pappa får göra det för Lisa pratar inte med mig vid det laget.) Vi resonerar och säger att eftersom hon är så försiktig, mest sitter på trappan och tvekar det mesta av tiden, så kan hon få komma ut i bara halsband. Märker vi att hon visar intresse för att komma längre ut i trädgården så får vi sätta på henne koppel eller ta in henne då. Sagt och gjort.
Lisa får komma med oss ut. Hon trevar sig försiktgt fram och vänder genast inåt igen om en ny av oss kommer ut eller vi rör oss för hastigt.
Tror vi.
Rätt som det är får Lisa syn på något flygfä (en mygga eller fluga antar vi). Hon springer längs rabbatterna och innan vi hinner reagera är hon inne i grannens trädgård. Trettio sekunder senare är pappa i samma trädgård framför busken som Lisa gömt sig i. Lisa smyger inuti busken mot husets framsida, men där kommer som tur är mamma. Jag står kvar i vår trädgård och kallar lite på henne. Till slut har mamma krånglat sig in i busken och fått fatt i katten innan hon smiter ut på framsidan mot gatan. Hon håller i halsbandet.
De som har mer katterfarenhet än jag kan nu räkna ut på 0,1 röda vad som händer härnäst. Det kan Lisa också: Hon krånglar av sig halsbandet och sticker. Denna gång något upprörd över all uppståendelse kring hennes utfärd och i behov av trygghet: I sporrsträck åt andra hållet, bort från pappa förbi mig. Som tur är rakt in genom altandörren och fram till klöspelaren. Läskigt värre.
Så nu är det beslutat att det får vara nog med friluftsäventyr för Lisa, inte minst som hon efteråt ägnade bortåt en timme åt att ligga vid balkongdörren och titta längtansfullt, eller på avstånd från dörren lagd i startgropar, beredd på en ny rush om någon skulle ge henne chansen att smita emellan när dörren öppnas.
Ett helt hus att ströva runt i får nog vara utökad frihet nog för Lisa under semestern, annars får jag nog samma problem som Hugos husse har med balkongdörren när vintern kommer och vi är tillbaka i lägenheten.

Storfrämmat för Lisa

Idag var Lisakattens gamla husse och matte här och hälsade på. De har inte träffat Lisa sedan hon flyttade i April och det var ett minst sagt kärt återseende. Lisa själv hade dock inte riktigt tid med sina gäster: hon hade sovit middag i fyra timmar och var inte riktigt färdig med det när gästerna kom.
Till nöds lyckades jag locka fram Lisa för lite välkomnande när gästerna kom, och hon hälsade artigt och visade upp magen för att få lite färsk tillrufsning av magpälsen. Det gäller ju att passa på. Men sen tog vardagsrutinen över för Lisa och hon gick tillbaka upp och lade sig sin grop i bäddsoffan. Man kan ju inte orka vara fin och social hur länge som helst och just när det passar besöket.
För oss människor blev det väldigt trevligt i alla fall: mycket pratat om allt från katter till trädgård och det verkar som att mina föräldrar och Lisans tidigare föräldrar nog tänker hålla lite kontakt med varandra framgent. Vi bevisade därmed det som som ex-husse Olle sade inledningsvis:"Det händer allt så mycket roligt runt en katt."
Man kan också konstatera att Lisa (även om det kanske inte alltid varit så) idag är en mycket lycklig katt, som har väldigt många beskyddare som följer hennes liv både genom hörsägen och den här webbplatsen. Jag tycker det är väldigt glädjande att så många är intresserade och vill passa på att rikta ett tack till alla som bryr sig om Lisan, men speciellt naturligtvis till Lisas tidigare hussar och matte som vågade släppa iväg Lisa till Stockholm och som tagit sig tid att åka den långa vägen hit bara för att titta till sin skyddsling och se att hon har det bra. Lisa hälsar och tackar lite extra för den väldigt fina filten hon fick!

Trappträning för en anka

Lisa följer mig som en ankunge från rum till rum. Inte alltid hack i häl, men om jag går någonstans så kommer hon dit efter några minuter. Det gör också att hon får en hel del motion. Nyss var jag nere för att säga hejdå till mamma som åkte till jobbet. Lisa satt först vid toppen av trappan en stund, men när jag verkade stanna där nere mer än några minuter så kom hon efter. Sen åkte mamma och jag gick upp igen. Och Lisa kom efter. Mycket nyttigt detta.

Helt cool inflyttning

Igår kom vi till slut fram till föräldrarnas hus i Karlstad. Bilresan hade gått utmärkt, Lisa var väl inte förtjust över att vara instängd i buren men hon gillade läget och slöade/sov med huvudet lutat mot burdörren det mesta av tiden. (Man vill ju inte försova sig ifall dörren trots allt skulle öppnas.)
Väl framme i huset släppte jag ut Lisa väldigt nära lådan, mest för att hon skulle se vart den var nånstans. Hon brydde sig inte värst, slängde en blick på den och sprang ut på upptäcksfärd i huset. Det är verkligen fascinerande att se hur den ganska räddhågade katt som flyttade in till mig för ett par månader sedan helt plötsligt blivit en tämligen självständig upptäcksresande. Först ett varv runt nedervåningen för att kolla vilka rum som fanns, sen direkt efter det ett varv där hon mera noga kollade in varje rum och skrymslen. Därefter ett tredje varv där hon systematiskt klättrade upp på allt som kunde klättras på, och kröp in under och in i allt som kunde krypas in i eller under.
Sen satte familjen sig för att äta och Lisan passade på att springa upp för trappan och gå igenom övervåningen med samma metod. Ganska snabbt kom Lisa på (fråga mig inte hur) vilket rum som var gästrummet och vart jag skulle bo, och så lade hon sig att vänta in mig på sängen tills jag kom upp på övervånginen och lade mig också.
Efter denna utmattande resdag har Lisa idag sovit det mesta av dagen. På något vis har hon letat rätt på ett utrymme inuti den utfällda bäddsoffan vilket gör att hon inledningsvis kunde krypa in under soffan och fullständigt försvinna. Nu har vi kommit på vart det lilla förvaringsutrymmet inuti soffan finns, men lämnat henne i fred. Hon låg där från lunch till framåt femtiden på eftermiddag och sov, helt utan intresse för mina lockelser om att komma ut, oavset om de bestod av lockrop eller mat. Noggran rekognosering lönar sig med andra ord. Skall bli otroligt intresant att se hur hon utvecklas de närmaste dagarna. :)

Rapport från Karlskoga

Lisan har sovit det mesta av vägen, eller legat och tittat på mig i lugn och ro. Försökte erbjuda henne lite vatten runt Västerås, men det var inget större intresse för det. Nu ligger hon och slösar som på bilen, fast hon har vänt sig om och vänt ryggen åt husse som envisas med att klappa henne på kinden när hon har huvudet vid gallret. Med en tröja över buren som skydd för dagens ganska starka sol tycks det behagligt mörkt där inne. Ingen nöd på Lisa alltså, och max ett pip var trettionde minut.

Ett tillfälle för avkoppling

Tidigare idag lämnade mamma och pappa lägenheten och satte sig i bilen för att vänta. Under tiden gick jag och plockade ihop de sista av Lisans saker och medan jag ropade och lockade på Lisan, kollade jag också att fönster och dörrar var ordentligt stängda och låsta. Ingen Lisa.
Jag lade mig ner och tittade under sängen. Längst in låg Lisa och tittade tillbaka. Jag ropade på henne igen, och hon promenerade ut. Hon fick syn på buren, och promenerade in igen. Inte in i den, utan in igen, under sängen.
Märkligt nog lyckades jag locka fram henne igen (efter att lömskt ha ställt buren bakom ett hörn). Lisa smög fram till sängkanten, tittade fram som Herr Gårman: Först åt vänster, sen åt höger, sen åt vänster igen. Ingen bur i sikte. Hon klev ut. Fast det var mycket som var annorlunda, ingen klöspelare att sträcka sig vaken emot, ingen madrass under fåtöljen. Husse kom och klappade, och lyfte upp henne (Detta är numera helt accepterat och till och med uppskattat). Sen stoppade husse ner Lisan i buren. (Det var inte alls uppskattat.) Lisa pep förtvivlat ett par gånger i lägenheten och i hissen.
Jag ställde buren i baksätet, bredvid mig själv med föräldrarna i framsätet. Tämligen direkt (innan bilen hade kommit ur parkeringsfickan) hade Lisa resignerat inför det faktum att hon låg i en bur i en bil, och sedan dess har hon legat det mesta av tiden som hon gör på bilden. Slappande med huvudet på tassarna. Kolugn det mesta av tiden, reser sig ibland och säger pip, men nöjer sig med att bli försiktigt klappad.
Peppar, peppar ta i trä:
Om det är såhär lugnt hela vägen så är ju Lisa i bil en piece of cake!

Lisan har flyttat

Lisan har flyttat och är nu exilkatt. Fast inte som några av er tror. Den flytt som Lisa nu gjort på eget initaitiv sträcker sig bara den korta sträckan till balkongen. Med både mor och far här har det blivit för rörigt inne, och plötsligt är det inga problem att hänga där det mesta av tiden. Dessutom har Lisa nog börjat ana att grannlägenheten också ägs av en katt, så det går väldigt mycket nosningstid i den riktningen.

Nervkrig

Jag sitter ute på balkongen och äter lunch. Lisa kommer ut i köket och tittar på matskålen. Ratar maten. Jamar. Jag provar att gå in och locka henne med ett godis (catsticks) som hon vanligtvis kan bruka äta. (Jag har köpt dem för att se om det går att få henne hungrig och äta genom att sätta igång henne på två gram fiskgodis).  Lisa, som aldrig brukar vistas i köket om hon slipper, lägger sig på golvet och stirrar på matskålen. Där ligger hon sedan medan jag äter min lunch. När jag ätit klart och går in så tittar hon på mig och jamar. Jag provar att fylla på lite färska bantningspellets. Hon springer fram till matskålen, tittar, tar ett par steg bakåt, ställer sig och tittar på mig och jamar igen. Jag ger upp och stoppar ner tio pellets av hennes gamla mat i skålen. Lisa ställer sig och äter, länge. Förhoppningsvis får hon med lite ny mat mellan varven, så har jag inte varit svag i onödan.

Det krävs lite lirkande

Det krävs lite lirkande. Lisans bantningsmat ligger vad jag kan se närapå orörd i skålen. Samtidigt har jag nu två morgnar matat Lisa lite för hand. Då är det inga som helst invändningar mot bantningsmaten, utan hon knaprar glatt i sig det jag ger henne. Det blir ju knappast någon hel måltid, men jag antar att det bidrar till att hålla ämnesomsättningen igång och till att vänja henne lite vid maten.

Foodfight - förvirrat läge

Sedan vi började med bantningsmaten har Lisa visat ett klart ökat intresse för att diskutera matskålens innehåll. Närhelst hon kan locka mig till köket sitter hon vid skålen och pratar. Jag skulle säga klagar, men jag är inte så säker på vad hon vill längre. Veterinären förskriver 60g om dagen vid  två tillfällen Lisa har aldrig ätit mer än 50g om dagen. Så redan där är matningen lite skum, men den nya maten skall ju vara lightare än den gamla.
Idag fick Lisa 10g vanlig och 10g batningsmat. Det borde vara för lite för ett halvt dygn enligt alla defintioner. När jag kommer hem är häflten kvar (en blandning av gammalt och nytt, med övervikt på bnytt, dvs rd). Jag krafsar runt i matskålen och Lisa äter plötsligt. Jag går ut och äter. Kommer hem, åerstår fortfarande mat i skålen, nu har blandningen mellan gammal och nytt blivit rätt jämt. Men Lisa springer ut och sätter sig vid skålen och piper så fort hon ser att jag närmar mig köket. Jag rafsar runt i de rester som finns i skålen (r/d) Men hon rör dem inte. Hon får en kattgodis-stick som jag precis köt i affären. En pinne väger två gram, hon äter (med entusiasm) två tredjedelar av en pinne. Tröttnar sen och lägger sig. Skulle hon inte vara hungrig? Efter ett tag går hon ut och piper vid skålen igen. Jag ger henne ny mat, men bara r/d. Hon skulle enligt min teori vägra äta detta. Men det blir tvärtom, hon äter med entusiasm. Sen kommer hon in och vill leka. Men hon har fortfarande fått i sig för lite idag. Jag blir inte klok på detta.

Lek på begäran

Efter några dagar av övning kom Lisa själv med initiativet till lek idag. Hon har tassat runt och varit rastlös sen jag kom hem, men inte velat bli klappad. Till slut började hon dra i ett snöre med en pingla som vi lekt med förut, och tittade sen uppfordrande på mig. När jag nappade på signalen var det inga problem att få henne att fortsätta jaga snöret. Favoritleken är dock att låta snöret vara så nära att hon kan ligga bekävmt avslappnad på sidan, med magen i vädret, och jaga snöret i luften med en utsträckt tass.

På viktfronten syns intet nytt.

Om katten själv får välja

Om min katt själv får välja så skall det vara bantningsfritt. Det har hon nu gjort mycket klart. Ungefär samtidigt som jag började ge henne r/d började Lisa vara intresserad av att jag skulle följa efter henne ut i köket (det märks, hon står och väntar, springer i förväg, jamar entusiastiskt).
Jag har inte riktigt varit säker på hur det skall tolkas men ikväll blev det rätt tydligt. Förut följde jag med ut och Lisa åt duktigt medan jag stod och tittade på. Bara det är en ny vana, för hon har brukat vilja ät själv. Men sen var jag i affären en sväng, och hon mötte mig och drog ut mig i köket. Jag öppnade r/d påsen och fyllde på en mätkopp med det. Ingen reaktion. Så öppnade jag gamla matpåsen (Eucanuba) för att späda ut lite. Lisan blev helt vild, började springa runt benen på mig och stryka sig mot dem och jama högt. Därmed får vi väl anse det vara bevisat:

Eucanuba gäller. Om katten själv får välja.

Tur för katten att den inte alls får det. Men jag kan mixa lite, så får vi se om hon vänjer sig.

Vanlig mat och receptmat

Lisas ansiktsuttryck just nu är rätt obetalbart. Husse kom just med två säckar mat och lade sig med dem i sängen. Vad gör han egentligen?
Svaret på den frågan är att han tänkte se vad som skiljer Hills "r/d prescription diet" från Eucanuba Adult Light som Lisa äter i vanliga fall. Bortsett från att r/d är ett bantningsfoder försett med texterna "Veterinary exclusive" och "Rådfråga en specialist före användning!".
Rent näringsmässigt ser det ut såhär:

Näringsvärde per 100g (g)
	Adult Light	r/d
Protein	30,0	35,1
Fett	13,5	9,2
Växttråd (fiber)	2,0	14,1
Aska	-	5,0
Vatten	8,0	7,0
Kalcium	0,91	0,79
Fosfor	0,85	0,74
Natrium	-	0,33
Kalium	-	0,72
Magnesium	0,095	0,07
- = uppgift saknas på förp

Som synes är den stora skillnaden alltså mängden fiber. (Växttråd heter för övrigt "trästof" i den danska översättningen, det låter mer brutalt.) Fibrerna finns där enligt veterinären för att katten skall kännas sig mätt längre. Det verkar överlag väldigt lika att banta en katt och banta en människa.
Innehållsmässigt då? Vad är det i den här maten? Ja, ärligt talat tvekar jag lite att skriva ut det för det finns i gränslandet för vad man inte vill veta. Men...

Innehåll Eucanuba Adult Light:
Kyckling, Kycklinglever, Majs, Grovmalen majs, Sorghum, Fiskmjöl, Sockerbetsfiber, Heläggspulver, Kycklingfett, Kyckligdigestiv (Vad är det? Magsyra?), Torkad öljäst, Kaliumklorid, DL-metionin, Natriumklorid.

Innehåll Hills r/d Feline:
Kött och animaliska biprodukter, Korn, Cellulosapulver, Vegetabiliska proteinextrakt, oljor och fetter, mineraler.

Jag tvingas konstatera att om Lisa vägrar äta bantningsmaten till förmån för den balaserade kyckligkost hon är van vid så är det bara att gratulera till god smak.

Edit: Den som kan förklara varför det blir en tio rader hög radbrytning med en massa tomt utrymme ovanför tabellen skall få ett officiellt tack på den här platsen!

En helt tyst väckarklocka

Själv yrvaken började Lisan fundera på vad jag höll på med när jag fortfarande låg kvar i sängen klockan 08. Skulle det vara så? Vi brukar ju vakna mycket tidigare.
Vid tillfälle måste jag börja undervisa henne i veckodagarna, för med tanke på att jag låg och läste till sent igår hade det inte varit dumt att sova en stund till. Fast det vet ju inte Lisa, som hade sovit ett par timmar när jag till slut somnade. Varm som en liten vedeldad kamin vid mina ben, ett par timmar. Trots det såg hon själv rätt yrvaken ut när hon kom imorse.
Som tack för sin varma omtanke om min väckning fick hon genast tio minuters klappning, ny mat (nu 30% bantingsfoder och resten vanlig mat) och fräsht vatten i skålen vid TVn. Medan jag skriver detta har Lisa hunnit dricka en lång stund och ängnar sig nu åt att lägga tillrätta den päls som inte ser helt vårdad ut på bilden.

Lite lek på tu man hand!

Ännu en dag till ända och Lisa har hunnit med åtminstone två stycken "för första gången" idag. Hon har för det första gett sig i badrummet och börjat rota bland golvtrasor och rengöringsmedel längst inne bakom toalettstolen. Den var lite udda, hon brukar knappt gå in där, men hon blir ju tuffare. För det andra har vi lekt ihop en längre stund. Lisa brukar kunna leka så länge jag inte lägger mig i. På nåder brukar hon också kunna greppa tag i och hålla fast någonting leksaksaktigt som jag viftar med framför hennes fötter. Men idag lyckades vi med mer traditionell kattlek: Jag hade ett snöre med en pingla som jag drog över golvet och hon följde med runt rummet så att hon hela tiden hade snöret inom synhåll. Efter ett tag började hon också åla runt och göra rejäla utfall. Hon måste ha lyssnat på doktorn igår som sade att hon skulle leka mer för att få motion!

Lisa går till doktorn

Nu har Lisa varit hos de snälla veterinärerna på Djurakuten på Sabbatsberg. I en förvånansvärt stor anläggning, som en ganska ordinär vårdcentral för människor i storlek, ligger sjukhuset insprängt i huset på en gata som jag inte satt min fot på förr. Taxi dit och taxi tillbaka. Om man skall summera besöket överlag så gick allting jättebra utom själva bilresan. Den var eländig tyckte Lisa och gnällde på i samma takt som Walter brukar göra när han sitter i bilen. Lisa dock lite ynkligare i tonen och utan påhejande från husse.

Taxin hämtade oss 15:45 och 16:00 var vi i väntrummet på akuten tillsammans med en STOR hund. Den var fullständigt ointresserad av Lisa, som dock var desto mer nyfiken på hunden. Faktiskt utan att resa ragg, hennes approach var engagerad men mer defensiv. Genom att hela tiden vända sig mot det som fångade hennes intresse och titta nyfiket, svarade Lisa på min fråga om hon hade velat ha en bur med mer lugna väggar och mindre tittmöjligheter.

Efter inskrivning på akuten slog vi oss ner i en fåtölj och hunden gick och allting blev lite tystare. Lisa lugnade ner sig, lade sig på golvet i buren och jag kunde glänta på dörren och klappa henne utan att hon försökte smita. Efter en stunds väntan hade hon gått ner i varv och slutat hyperventilera (I bilen sitter hon och flåsar med munnen vid öppen och tänderna framstuckna som en kobra på väg till attack).

Ungefär då fick vi komma in i undersökningsrummet och veterinär Sophie började spana in Lisa som snällt kröp ut ur buren och ställde sig på undersökningsbordet. Efter en liten stund lade hon sig till rätta på min arm (Lisa alltså) och låg sedan i stort sett still medan Sophie först satte en vaccinationsspruta i nacken på Lisa. Sedan kom chipsprutan, en grov nål som sattes lite längre ner i övergången nacke/rygg och som uppenbarligen gjorde lite ont. Lisa pep till, väldigt kort, ungefär som när hon blir väckt. Sen släppte vi henne, hon fick resa sig och gå lite på bordet medan vi pratade om vikten. Jag höll henne dock från att hoppa dryga metern ner på golvet i undersökningsrummet, för det såg ärligt talat ut som att hon skulle ha brutit benet.

Faktum är att när veterinären först tittade på Lisa och försökte bedöma vikten så såg hon lite ut som att hon funderade på att börja gråta innan samlat meddelade att "hon väger sju kilo. Hon är ju överviktig, men det ser man ju.". Det betyder för det första att min hemmavägningsmetod fungerar ganska bra. Det betyder för det andra att Lisa lider av ungefär hundraprocentig övervikt. Nej, jag skojar inte genom att säga att hon är helt och hållet överviktig till hundra procent. Jag menar att hennes avvikelse från normalvikt är ungefär 100%. Det är som att en normal svensk man skulle väga 150-160 kg.

Normalvikten hade veterinären och praktikanten lite olika uppfattningar om. Praktikanten ansåg att normalt vikt för en katt av Lisa-storlek är 3 till 4 kg. Veterinär Sophie verkade dock vara beredd att diskutera ett undantag i Lisas fall, och säga att det räcker att få ner henne till 5kg. I alla fall till att börja med. Sen gick vi ut och pratade med kostexperten.

Kostexperten verkade också tycka att det var ett ovanligt oroande fall vi hade. "Hon skall ju gå ner..." (konstpaus) "...70 gram i veckan" (leende och lätt flämtning). "Det är halva hennes vikt, och det kommer att ta tid, du får ha tålamod. Det tar 29 veckor om hon får 60 gram om dagen". Så det är vad Lisa nu skall få: R&D bantningsfoder i portioner om 30 gram, morgon och kväll, med långsam infasning för att hon inte skall bli dålig i magen. Bantningsfodret är helt enkelt extra fiberrik mat och vi har redan hunnit testa lite; det verkar som att Lisa accepterar det utmärkt.

Efter all rådgivning var det dags för ny taxiresa hem, och väl hemma kastade sig Lisa in för en liten stund under sängen. Det dröjde dock inte länge förräns hon var framme igen, sträckte ut sig för att bli klappad och gick ut och åt. En tämligen lyckad resa alltså, och jag har en dieterad, vaccinerad och märkt katt.

Äventyret lurar i vassen

Klockan 16:00 skall Lisa vara hos veterinären och bli märkt och besprutad. Dessutom skall hon få viktrådgivning.

När jag får oväntat besök

Igår kväll, efter många om och men, kom Lisa ut och satt någon längre stund på balkongen med mig. Klart överraskande val av tillfälle, det hade regnat, var blött på golvet och på den tygbit som länge legat på bänken här för att hon skall kunna ligga mjuk i solen. Nu kom hon istället och satt en bra stund i blötan, upprättt som en porslinskatt. Antar att det var insikten om att vill man ha sällskap på sommarkvällar så är det på balkongen det bjuds.

Ett riktigt lyft...

Borde egentligen ha avhållit mig från den banala ordvisten i rubriken, fast det kändes också tröttsamt att skriva ännu ett inlägg på temat "lite mer trygghet". Men min kampanj för att Lisa skall vänja sig vid att bli lyft börjar ge resultat. JAg har sett till att lyfta upp henne minst en gång om dagen, och se till att det resulterar i att hon blir klappad. Från de första dagarnas vilda fajt har hon succesivt lärt sig att koppla av lite när jag håller henne. Hon låter sig bli klappa i alla fall en stund. Igår hände dock något helt nytt: För första gången försökte hon inte springa iväg när jag böjde mig ner för att lyfta henne. Istället väntade hon lugnt in att jag fick ett bra grepp, och slappande sedan av när hon blev upplyft i famnen för att få lite kram och klapp. Hon lär sig. :)

Väldigt orolig dag

Idag har Lisa varit helt spattig. Hon springer runt och leker med sina saker, hon upprepar (för första gången på ett tag) det här med att riva bort handduken från madrassen hon har under stolen. Jag sätter dit den igen, hon river i den igen. Kommer fram till mig och lägger sig på golvet som för att bli klappad, men river mig med baktassarna när jag försöker. Jamar på ett sätt som jag tolkar som uppfordrande, men utan att riktigt kunna specificera vad hon vill. Gör en anteckning om detta mest för att senare kunna se om det är nåt som återkommer då och då, eller om det är nåt som består och när det i så fall började.

Kanske en övergångsfas

Lisa börjar ta sig lite friheter. Samtidigt är hon alltjämt rätt skraj. Fast igår klättrade hon upp på fönsterbrädan för att slicka i sig rester av pasta med tomatsås som jag ställt ifrån mig medan jag fortsatte titta på TV. Idag var hon och nosade på en bulle från 7eleven som jag sitter och äter medan jag skriver detta. Hon slåss med kammen, och jagar en leksaksaksråtta som vi fått av en snäll bekant i uppsala. Hon vill gärna ligga nära på soffan, men biter obekymrat om hon tröttnat på att bli klappad. Känns lite som en tonåring mellan självständighet och trots. Jag förutspår att jag snart har en katt som går runt och beter sig som hon vill. Hon skall väl bara dresera mig färdigt först.

Foto-mani

För ett tag sedan övertygade Paris Girl mig om att Lisa behövde en photostream på Flickr. Vid det här laget finns inte mindre än 60 olika foton på Lisa att beskåda på flickr. Ni kommer dit via filmremsan i marginalen, eller genom att besöka den här adressen: http://www.flickr.com/photos/lisakatten/ .

Socialt elddop

Jag är rätt trött efter några umgängesintensiva dagar. För Lisa har det varit ett riktigt mandomsprov. Först kom torsdagen: Jag hade födelsedagsfest i efterskott och Lisan fick träffa många vänner. Vi upptäckte snart att mycket folk inte var ett problem. Efter att Lisa hämtat sig från den dammsugning som föregick gästernas ankomst kom hon sedan ut och lät sig klappas av både den ena och den andra. Till slut vid 22-tiden stod sju personer i halvcirkel runt Lisa medan två klappade. Och hon spann som en katt. Det var uppenarligen alldeles toppen. Och sen kom mamma och pappa igen i helgen, och de hade medhavd kattmynta. Toppen!, tyckte nog Lisa som var betydligt mindre rädd för min kusin än min kusin för Lisa.

Säla sig från suget

Idag såg jag Lisa göra något som jag aldrig sett en katt göra förut. Eller rättare sagt, jag har aldrig sett en katt likna en säl så mycket som Lisa gjorde idag. Det började som så ofta med att jag tog fram dammsugaren. Desperata lägen kräver desperat taktik. Lisa känner sig numera lite tryggare på sin dyna under stolen och sprang inte och gömde sig bara för att jag tog fram dammsugaren. Det visade sig dock ha en klar nackdel: När det visade sig att jag trots allt drog igång dammsugaren och inte bara tittade på den blev flyktvägarna desto färre. Sängen är numera uttjänt som dammsugartillflykt eftersom det visat sig att jag ganska ofta börjar med att dammsuga bakom den. Dammsugaren stod mellan Lisa och köket så det fick bli soffan. Detta har dock en klar nackdel.
Ända sedan sin första vandring runt huset har Lisa försökt komma in under soffan. Saken är dock den att soffans underkant är tio centimeter över marken, och Lisans mage är högre än så. Idag hade nöden dock ingen lag: Soffan var det sista stället att gömma sig under och Lisa skulle helt enkelt in där. Desperata lägen räver som sagt desperat taktik.
Lisan tryckte magen ner mot golvet så mycket hon kunde. Det krävde i sin tur att hon slog benen rakt ut åt sidan som vingar. Hon drog in magen och pressade huvudet mot soffan. Sen puffade hon på frammåt genom att ro med tassarna. Centimeter för centimeter. Det liknade en crawlande säl där hon puffade sig fram på magen, puff puff, spark spark. Snabba rörelser. Till slut släppte det och hon gled in under soffan, varifrån hon fick räddas av husse någon halvtimme efter dammsugningen. Utan adrenalinkick kom hon nämligen inte ut igen.

Kelmätt?

Har gjort ett genidrag (tycker jag själv). Bredvid fårskinnsfåtöljen har jag ställt en regissörsstol bredvid fårskinnsfåtöljen. Lisa gillar att ligga på den, så jag kan sitta i fåtöljen och läsa medan jag sträcker ut handen för att klappa henne på den andra stolen. Så tillbringade vi nästan två timmar igår. Det verkar ha räckt för ett tag framöver för imorse nafsade hon mig helt sonika i handen när jag försökte klappa henne, och nu på kvällen är också sällskapsintresset noll. Lagom doser är bäst, verkar det som. Fast det är ju roligt att det finns någon tidpunkt i historien där jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag lämnar henne trots att hon så gärna hade blivit klappad lite till. För så är det trots allt för det mesta.

Rätt smart kelgris

Efter att Lisa varit ensam med kattvakt under det att jag var på Åland för midsommarfirande har hon nåt helt nya dimensioner i kramsjukhet. Dum är hon inte.Till exempel har hon räknat ut att hon kan försöka hålla kvar mig i sängen genom att ligga på mig för klappning som vanligt, och sedan flytta sig över till den kroppsdel jag försöker lyfta när jag vill upp. På så vis har tyngden av henne en effekt som åtminstone inledningsvis håller mig tillbaka lite, och om inte annat skickar ett tydligt budskap: Du skall ingenstans. Vi ligger här nu.
Dessutom verkar ensamheten ha fått henne att utforska nya delar av vardagsrummet. Hon ger nu intryck av att vara intresserad av att klättra upp och titta ut genom fönstret mot gatan, och hon lägger sig på ryggstödet på soffan för att komma närmare mig utan att hamna helt inom räckhåll medan jag tittar på TV. Köket däremot, det är lika skrämmande som det alltid har varit.

Lisa mitt i världen

Den här bilden (klicka för stor) är rolig, inte därför att den är ett fantastiskt kort på Lisa, utan för att den innehåller allt som är viktigt i hennes värld förrutom matskålen: Klöspelaren, pälsbollen, kammen och kepsen. Till detta skulle man möjligen kunna lägga fåtöljen, men jag tror inte den är avgörande på samma sätt. Detta är vad hon helt enkelt inte skulle kunna tänka sig att vara utan. :)

"Inte när du luktar svett"

När jag kommer in efter att ha varit nånstans så ligger Lisa oftast och tronar på fåtöljen. Jag brukar gå fram och sätta mig på fotpallen och klappa henne lite på kinderna och säga hej. Fast nu på morgonen har jag varit ute och sprungit och då gillas inte det. Jag har sett den förr. Hon drar tillbaka huvudet ett par centimeter när jag sträcker fram handen. Följer jag efter så lutar hon sig bort, flyttar fötterna någon centimeter bakåt och lutar sig sedan allt mer bakåt (faktist tills hon välter om det behövs). Och så rynkar hon på näsan. Husse luktar för mycket när han luktar svett. Och som katt vill man ju helst inte bli tvungen att duscha.

Färska lisabilder

Har gått nästan en vecka utan nyheter så det är väl dags att rapportera läget. De av er som är riktigt uppmärksamma har märkt att det kommit en flicker-meny med bilder till högra sidan av bloggen. Den visar hela tiden ett urval ur bilder från Lisas fotoalbum, som ni också hittar på http://www.flickr.com/photos/lisakatten/. Just nu har ni bland annat den trevliga bilden ovan, en bild som jag tog för fem minuter sedan på Lisa som njuter av eftermiddagssolen i sin fåtölj.

Lisa har vid det här laget också börjat anpassa sig till min dygnsrytm. På vardagsmorgnarna ligger hon och väntar på att jag skall ropa över henne från fåtöljen till sängen när jag vaknar. Hon kommer inte bara sådär, jag kan gå upp och hämta något, gå runt i lägenheten och lägga mig igen utan att Lisa reagerar så värst. Men när jag säger "God morgon Lisa" så reser hon sig direkt, springer över till sängen, ägnar någon minut åt att ladda mentalt för det stora skuttet och sen kommer hon upp och lägger sig på magen och vill bli kliad i ansiktet och bakom öronen.

Idag var första gången hon kom utan inbjudan: Vid halv nio tyckte väl Lisa att hon väntat länge nog så då tassade hon över golvet, stannade vid klöspelare och akvarium och hoppade sen helt på eget initiativ upp på sängen och min mage.

Tyvärr bantar inte Lisa bättre än sin husse: Vikten pendlar mellan 6,4 Kg och 7,0 kg och där finns ingen synlig förändring.

Nu är det krig!

Nokia-kepsen hade försökt ta för sig av kattmynta-kudden (vit sak på bilden, under kepsen). Kepsen får nu vad den förtjänar efter detta tilltag och det verkar inte nådigt: Straffet involverar element som klor, tänder och frenesi. Påminn mig om att aldrig försöka ta Lisans kattmyntakudde. Ibland går det fort från favorit till strykhund. Fast så är det väl å andra sidan i kärlek mellan människor också.

Bortskämd katt på upptäcksfärd

Bland de nya leksakerna Lisan fått av min mamma finns en pryl bestående av ett snöre med tomma trådrullar. Lite intressant, verkar hon tycka. Men det förefaller osäkert vad man skall göra med den: Hittils har hon mest petat lite försiktigt på den. Den grå pälsbollen vinner stort än så länge, fast det är också roligt att ha flera leksaker. Man kan jaga runt en pryl och så tvärvända och ge sig på en annan för att sen byta tillbaka. På så vis blir alla leksakerna överraskade hela tiden. Och Lisa får motion. Massor av motion.
(Update några minuter senare: Nu åkte handduken fram igen. När det blir riktigt spännande så skall den tydligen alltid kastas lite också. I just det påminner hon faktiskt om en tax jag kände som alltid skulle släpa runt på sin filt när det blev spännande.)

En tuff Lisadag

Efter en tuff dag däckade Lisa till slut helt okontrollerat i väntan på att husse skulle komma och lägga sig. Fem nya leksaker, årets varmaste dag och en oavbruten kedja av tre personer som gick skiftgång med klappning och stimulans, det var klart tillräckligt för att ta musten ur Lisa. Hon verkar dock ganska nöjd, om än trött, där hon ligger. Ursäkta bildkvaliteten men jag tog bilden utan blixt och med telefonkamera för att störa så lite som möjligt. (Vanliga kameran ligger i fickan, på shortsen, som Lisa ligger på.)

Rena rama julafton!

Husses föräldrar är på besök och det resulterar i rena rama julafton för Lisa. Den ena hemlagade leksaken efter den andra tas fram. Pälsbollen på bilden verkar bli en klar favorit, tillsammans med en kudde av kökshandduk stoppad med färsk kattmynta från grannens trädgård.

Först höll Lisa dock på att bli lurad: Efter tre leksaker tyckte vi att de andra nya kunde få vänta lite, det blev ju så mycket. Lisa höll dock inte med, utan tog saken i egna händer. Om mamma nu sagt att det var lisas påse, varför tog vi då inte fram det som var i den?

Jo, men... *varför*?

Visst visst.... nya godispåsen är jätterolig! Men... Hur kom det sig att det innebar att din handduk måste dras fram och snurras runt?

Mjölkrapport

Gav Lisa en andra chans på mjölk. Skålen har stått där sedan imorse. Av allt att döma helt orörd. Verkligen en humörtjej detta. :)

Ödesdag i balkongvärlden

Det har varit strålande väder hela dagen och jag åt min frukost på balkongen. Då kom Lisa faktiskt ut ett tag, kollade vad jag gjorde, sköt rygg ett tag och slappnade sedan av lite (trodde man) när hon kikade ut över gården mellan spjälorna på balkongen. I just det här fallet är det faktiskt till hennes fördel att hon väger lite extra, så hon inte kan hoppa ut. :)
Allt gick bra tills jag, min klumpeduns, orsakade en större katastrof. En decimeter över tallriken tappade jag ett hörn av smörgåsen: en rågbröds-bit stor som ett hallon. Den föll, och föll och föll och till slut landande den på tallriken med ett dån utan motstycke.
Av Lisas reaktion att döma ett dån som hade himlen ramlat ner, marken rämnat och balkongen hotat att kastas i avgrundens brunn. Konfronterad med ljudet av det fallande brödet tog Lisans balkongäventyr slut för idag, och hon sprang som hon aldrig sprungit förut. Över tröskeln, genom köket, genom hallen och in i vardagsrummet. Faktum är att jag inte anade att hon kunde springa så fort. Borta var vankandet och vridandet på de lite kraftiga höfterna. In kom den unga kattens friska skutt mot tryggheten. Nästa gång får vi ta det försiktigare med maten.

Ingen ordning alls

Det här med viktkollen går inget bra. Enligt dagens vägning har Lisa nu gått ner flera hundra gram sedan i torsdags. Inte så troligt. Mer troligt att vikten (eller vågen) helt enkelt varierar runt en ganska konstant vikt som är 6,6-7,0 kg. Inte så mycket effekt av lightmaten alltså. Fast andra kompisar som provat att få ner katter i vikt säger att det kan ta långt tid innan kost får effekt. Åter andra säger att det bara är veterinärförskriven dietmat som gäller. En hel vetenskap detta. Under tiden verkar Lisa i alla fall nöjd med livet i vilket fall. :)

En idolbild helt enkelt

Bara för att hon är så snygg.

Tjockare än vatten

Idag tog jag en knäckemacka och ett glas mjölk när jag kom hem från jobbet. När jag travade in i vardagsrummet så blev det ett väldigt jamande på Lisan så jag gick och hämtade en liten skål och en kvarts deciliter mjölk att ställa på golvet. Det blev mycket poppis får man säga, som synes på bilden. För övrigt har jag lyckats (med borste och mycket övertalning) lyckats få bort det nya pälsklumparna som var längst bak på ryggen av Lisan. Kan någon förklara vart de kommer ifrån? Först trodde jag det var oklar användning av lådan, men det sitter ju på ovansidan ryggen så det borde vara något annat.

Gräset är grönare i andra påsen

Alldeles nyss blev min ryggsäck otroligt intressant, och jag drog fram påsen som uppenbarligen lockade. Den har nu undersökts från alla håll och kanter: en obruten matpåse som uppenbarligen luktar rätt mycket ändå. Lite märkligt är det att just denna påse är så intressant, för det finns en hel skål av exakt samma mat som står utan uppmärksamhet i katthöjd på köksgolvet.

En rejäl avhyvling

Lisan har varit övermåttan kramsjuk idag. Jag tror att det blir totalt ett par timmar som hon legat på mig, eller legat på golvet och blivit klappad eller kammad av mig. Vi har tagit hand om pälsen för hand, men grov kam, med fin kam, med borste och med männskoplastkam. På bilden ovan ser ni dagens och gårdagens samlade skörd. Man undrar ju om det blir nåt kvar av henne till slut.

Hemma hos Lisan!

Kom precis hem efter fyra nätter i Barcelona. Lisan mötte mig i dörren, lite försiktigt avvaktande inför alla väskor. Men sen när jag väl fått av mig skorna och kommit in så var det ett väldigt rullande och kelande och kramande. Viktigast var att bli ordentligt rufsad på magen. Annars var hon väldigt fin i pälsen, så jag utgår från att hon blivit otroligt välkammad av kattvakt igår. Lisan gillade till och med att bli upplyften en liten sväng. Hon spinner på ett nytt sätt också, med en liten underton från stämbanden som får henne att låta som en duva som kurrar lite tyst och försiktigt. Kelade nog en kvart, fast nu har hon (efter att ha begärt fräsht vatten och druckit demonstrativt länge av det), valt att återgå till akvariet. Ständigt redo. Ohoj!

Katten på repet, repet på råttan

Vår besökare igår hade med sig en fin present till Lisan. Ett jättefint snöre i vitt och svart, med en spännande plastring i ena ändan och bjällror i den andra. Det enda vi inte förstått är varför någon satt en vit tygsak mitt på denna underbara leksak? Plastringen kan man bita i, bjällrorna kan man slå på, snöret är roligt att dra i. Men den vit-rosa saken?

Lek utan ansträngning

Sedan en tid tilbaka har Lisas favoritlekak varit en godispåse från Seven Eleven. Verkar i och för sig som att husse snart måste köpa godis igen, för den nuvarande påsen börjar bli aningen utsliten. Lägg dock märke till Lisans lekposition: Det är inte lätt att få tjejen att resa på sig och börja springa om hon inte får den idén spontant. Ligger man och slappar när leken börjar, så fortsätter man ligga och slappa när leken fortsätter. Nästan oavsett hur mycket kraft och akrobatik det krävs för att hålla kroppen rakt ut i luften. :)

Lisa är ingen toffel!

Återigen ligger Lisan bakom sängen. Det verkar som att den vanligaste orsaken till att hon hamnar där är hushållsarbete. Det är alltså inte bara dammsugaren - utan en betydligt bredare krets hushållssysslor som Lisan ogillar. Häromdagen var det strykbrädan som fick henne att springa och gömma sig. Idag är det lite allmänt plock med sortering av tvätt och bortplockning av saker som orsakat flykten till stillheten. Den enda hushållssyssla som Lisan hittils sovit sig igenom är disk. Fast det kan ju bero på att hon helst inte sätter tassarna i köket över huvudtaget.

Ett litet lyft

Det återkommande temat här är ju att lugna ner sig. Kan tyckas som en fånig syssla, men är man så skraj som Lisa kan vara så handlar det om livskvalitet. Det blir bättre och bättre. Dagens milstolpe var att Lisa gick med på att jag lyfte upp henne, höll om och kramade henne och vägde oss båda innan jag ställde ner henne igen och berömde henne. Hon låg helt avslappnad i min famn under den övningen, vilket skiljer från tidigare gånger. Jag tar alltid på mig en tjock munkjacka innan jag lyfter Lisan, åtminstone sedan första försöket, som slutade i ganska mycket hål och röda revor på armar och överkropp.

En riktig mysplats

Har ägnat en del av kvällen åt att försöka lära Lisa att leka med mig. Det är lite svårt: Hon tror gärna att hon inte får röra saker som jag drar i. Om hon skall röra dem så får det helst vara i rent självförsvar när jag drar dem precis förbi nosen på henne. Alternativt så är detta bara ett trick: "Om jag inte lär honom att jag kan springa, så måste ha lägga alla leksaker på bekvämt avstånd". De skall hållas kort.
En ganska lyckad manöver verkar dock ha varit att skjuta in den trädgårds-möbelsmadrass som Lisan hade med sig i flyttlasset när hon kom, och lägga den med tillhörande handduk under fåtöljen som hon brukar sova i om hon inte sover hos mig. Där blev det skyddat och ombonat men med god överblick mot resten av rummet. Verkar ha fallit väl ut - hon har hållit sig däromkring i stort sett sedan jag lade dit kudden.

En glimt trapphus

Idag fick Lisa sin första gilmt av trapphuset. Jag hade varit ute och köpt mat och kom hem igen ganska snabbt. Då stod hon plötsligt där, med näsan över tröskeln och kikade när jag öppnade dörren. Jag har inte hållit så mycket koll på henne när jag öppnat dörren på sistone - hon är ju inte som Walter och Stina som försöker rymma. Och än lär det väl dröja ett tag: Idag tittade hon nyfiket, men när hon insåg att det fanns ett helt stort rum bakom dörren så ryggade hon snabbt tillbaka och sprang sen raka vägen ut i köket (ovanligt val av trygghet i och för sig). Fast det är nog bara en tidsfråga tills hon vill ta sig en sväng ut på stengolvet!

Blir du väckt av din katt?

Det blir inte jag. Väckt av min alltså. Lisan är den morgontröttaste katt jag nånsin sett. Bilden ovan tog jag efter två väckarklockor (jag har backup för egen del) och ett antal klick med kameran. Hon vaknar inte i onödan. Det är ingen överdrift att säga att hon är lite tryggare nu än i början. :) Fast det är klart, hon har antagligen fått slita hårt med att jaga fisk under stor del av den tid jag har sovit.

Träning med resultat

Jag får intrycket av att Lisa ägnar allt mer av sin tid framför akvariet till att stå på bakbenen. Kanske inbillar jag mig, eller så är det de dagliga träningsinsatserna som börjar ge resultat. Oavsett hur det är med det så går Lisan ner i vikt. Jag gjorde en ny vägning idag och det verkar som att hon minskar med ungefär 2% i veckan, vilket är precis vad någon veterinär på nätet anser är en lämplig viktminskningstakt. (Se Lisans viktkurva till vänster på sidan.)

En kompis som var på besök härom dagen framhöll vad trygg hon verkar här. Lisa tog det helt lugnt och lade sig med magen upp när min kompis kom och det var inga problem alls. Samtidigt blev jag idag påmind om hur skygg hon kan vara när jag hälsade på Walter och Stina. Jag märker på mig själv hur jag efter varje form av duns eller onormalt ljud som jag orsakar snabbt vänder mig mot katterna för att säga något lugnande till dem innan de springer och gömmer sig. Men Walter och Stina bryr sig ju inte. Det gör ju däremot Lisan även om sakerna som skrämmer henne blir allt färre. En moped på gatan kan hanteras med lite lyft huvud och ljudet från hissen räcker numera inte ens till en väckning. Idag när jag kom hem lyfte hon yrvaket på huvudet först när jag kommit en bra bit in i lägenheten och ropade på henne för att göra mig sedd.

Keligt värre

Det är möjligt att jag ger Lisan extra mycket uppmärksamhet (fast jag tror nästan inte det, efter den totala uppmärksamhet hon fick de första dagarna). Snarare verkar det som att det avsevärt ökade Lisans förtroende för mig att jag övergav henne ett par dagar. I alla fall är hon helt klart glad över att jag kom hem, och jag får klappa henne på magen, lyfta upp henne (i alla fall om det går fort) och kamma henne hur jag vill. Det där med kamning trodde jag skulle vara ett spel för gallerierna: Lisans päls har nog aldrig varit som fin som efter vikarierande husses behandling. Men faktum är att det var ett par deciliter päls jag lyckades samla ihop i en hög efter dagens kamning. Utöver 20 minuter kamning har vi väl hunnit med minst 45 minuter klappning i olika omgångar, och det trots att jag varit på fäktträning däremellan. Fast hon kan avbryta en stunds mysande lika plötsligt som det börjar: Ibland slår ju nämligen fiskarna i gruset på akvariets botten, och då har det förstås prioritet över allt annat.

Återförenade!

Inte direkt mött i dörren, men i kanten på hallen satt en nyfiken katt och tittade förväntansfullt när jag kom genom dörren. Sen bar det av till klöspelaren, där Lisa låg och höll sig i pelaren med framtassarna medan jag fick i uppgift att klappa ansikte, nacke, rygg och mage. Ja, det gick till och med bra att lyfta upp och krama henne en stund utan vildare protester. Ingen låtsad ilska över att jag varit borta alltså. Sen har Lisan suttit på golvet bredvid köksbordet när jag fyllt i det sista av deklarationen. Som en vanlig kväll, fast lite keligare med andra ord. Det är skönt att vara hemma hur som helst. Just nu sover lisan på fotpallen, antagligen i väntan på att jag skall gå och lägga mig. Vilket jag skall om ungefär en knäckebrödsmacka.

Hårda tag med kammen

Dagens övningar som temporärhusse stodför var inte så populära hos Lisan, men blir nog bra om ett litet tag. Försökte kamma bort den sista taltbiten på pälsen och den är nog i stort sett försvunnen nu. Lisan tyckte inte det var alldeles behagligt i slutet men det gick förvånansvärt bra. Sista draget var dock nog så därefter parkerade Lisan sig under sängen.

 

I morgon blir det försiktigare kamning.

Allt lugnt hemma hos Lisan

Den temporäre helghussen besökte Lisan över lunchen. Damen i fråga låg och vilade upp sig inför kvällen. Frisyren har blivit avsevärt bättre nu efter Lisan flyttat in på det gamla nedlagda kattpensionatet istället för att behöva bo i pannrummet på Hästhaget.

 

Akvariet är lika med TV eller är det TV som är lika med akvariet? Intressant är det iallafall att på fiskarna visade det sig. 

 

Nästa besök blir i morgon!  

Lyx att vara välkommen!

Idag blev jag hälsad i dörren!

Nåja, det kanske är en optimistisk tolkning, men när jag väl klivit in
igenom dörren (och hunnit konstatera att lukten av lådan känns som
vanligt numera) så kom min nya sambo försiktigt gående. Jag böjde mig
ner och kliade, hon vek försiktigt undan, jag klappade henne över
ryggen och det rös till i henne som det gör när det är skönt.

Sen lade hon sig vid klöspelaren, som hon nästan skruvat loss under
dagen. På armstödet på soffan låg plastkammen som jag utsett till
lisans katt framlagd, efter att ha varit försvunnen ett antal dagar.
Jag tog kammen och kammade igenom pälsen, det gick bra. En omgång
grovt. En omgång finkammat. En omgång till. När jag övervägde att ta
fram saxen för den där stora tovan hon har sedan skogen fick hon dock
nog. Halvt spinnande sprang hon ut i köket till en tom matskål som
snabbt fylldes. Nu har hon parkterat sig framför akvariet som vanligt.

Det är roligt att hon trivs och trivs allt bättre. Det är lite synd
att doften av töre försvunnit. Det var rätt mysigt att gosa med en
katt som luktade tallbarr. :)

Klart tjejen skall ha en keps!

Lisa blir allt mer benägen att leta runt lite och hitta saker som behöver dras i eller slås på. Bland prylarna hittar hon ibland saker som hon bestämmer sig för att ta hand om. Nokiakepsen på bilden tror jag att jag fick när jag flög ballong för länge sen, men nu har Lisa bestämt att det är hennes. När hon inte ligger på den bär hon gärna den med sig på sina promenader i lägenheten.

Wow! Ett fotbollsproffs!

Kvar sen Walter och Stina finns en boll som jag köpte åt dem men som de aldrig brydde sig om. Nu har Lisa hittat den och hör och hör och häpna: Hon kan dribbla. Hon springer fram och tillbaka i vardagsrummet och spelar den fram och tillbaka mellan höger och vänster tass samtidigt som hon springer genom rummet. Otroligt coolt!

Mera matfunderingar

Lisa åt ju halva portionen förut. När jag nu påminde henne om resten vågade hon sig först inte fram till skålen. Jag sköt den mot henne och sade till henne att det var hennes. Då åt hon lite en stund. Sen tittade hon upp och tog tre steg bakåt och tittade på mig. Verkar helt klart som att hon liksom kollar och funderar på om jag kanske vill äta så att jag förväntar mig att hon lämnar hälften till mig. Helt i enighet med böckerna ägnade jag mig då åt att tala snällt med henne och berömma henne när hon åt vidare... Som sagt, det är väl inte rätt att tjat i henne mat, men det är ju roligt om hon förstår att man gärna får äta mat ur skålar som ställs på golvet.

Där satt den!

(Först för alla som undrar: Lisa kom fram ganska snabbt efter att dammsugaren väl försvunnit. Jag undrar lite var hon var bara... :) ) Idag gjorde vi dock ett riktigt framsteg. Medan jag skriver sitter Lisa på golvet under datorpallen och äter lax. Man kan ju raljera med hennes vikt och säga att det är onödigt, men en halv burk gourmet gold på fredag kväll blir hon inte tjock av. Däremot är det ur trygghetsperspektiv ett bra tecken: Hittils har hon ju ratat både tonfisk och oxkött och jag har en känsla av att det varit mycket för att hon känt sig osäker. Nu åt hon en bra stund, fast jag kan rätta en halv burk till en kvarts. Ändå. Hon fick lite fredagsgodis. Det var hon säkert värd efter de senaste veckornas äventyr.

Prövningens tider

Just nu är Lisa helt försvunnen. Jag antar att hon ligger och trycker inne under sängen, men hon sticker inte alls fram på baksidan som hon brukar. Faktum är att någonstans mellan det att jag började flytta undan möbler som stod i vägen längs väggarna och det att jag slog på strömmen till dammsugaren smög hon genom rummet helt utan att synas. Eller så gjorde hon inte det utan hittade på ett nytt gömställe som jag inte vet vart det är. Nu är hon i alla fall puts väck. Vi får se om hon vågar sig fram mer idag.

Äntligen en lek!

Jag har noterat att Lisa oftar tittar spänt på den gröna plastringen som sitter i ena änden av hennes pälsleksak. Den sitter överst på klöspelaren i vanliga fall, där jag snurrat fast resorbandet så att pälsbollen hänger längs pelaren. Alltså tog jag loss den och viftade lite med den och vips hade jag hittat den första lek där Lisa faktiskt lämnade pelarens trygghet och jagade något som rörde sig fritt över golvet. Hons tack inte för långt ifrån pelaren, men ändå! En lek som involverar mig!

Två steg fram, ett steg bak

Idag låg Lisa åter och tryckte, gömd under fåtöljen, när jag klev in genom dörren. Det tog ett tag för mig att lokalisera henne och så gick jag och ropade på henne ett bra tag innan hon tittade fram. När det väl hände blev det å andra sidan en väldig fart. Hon sprang fram till mig och nästan hoppade runt mig ett par varv innan hon lade sig med magen i vädret och ville bli kelad med. (Beteendetipset att katter visar magen och att det inte betyder att man får klappa dem på magen varje gång är ett av de bästa tipsen jag läst. Annars skulle jag tyckt att hon var helt schizo.)

Förändringens tider

Lisas liv här utvecklas lite hela tiden. Precis som Walter och Stina brukar bli lite rastlösa efter två veckor här börjar Lisa nu bete sig som att hon är mera hemma här. Alldeles bortsett från nya ovanor som att väcka mig genom att spela trumma med tassarna på garderoben varje natt så gör hon lite nya saker. Idag när jag kom hem från jobbet tog hon några steg emot mig när jag kom in i rummet. Visserligen utan att lämna sängen, men ändå. Och förut hoppade hon upp i fönstret och satte sig att titta ut (ny grej). Dessutom verkar hon sova mer och mer i fåtöljen, vilket nog är ett trygghetstecken. Eller så är det resultatet av att jag också vänjer mig och sover utan att tänka på att jag inte skall röra benen och störa katten. Jag misstänker att jag efter att jag vant mig i mycket större utsträckning plötlsigt drar undan kudden (dvs mitt ben) som Lisa lutar sig emot, eller knuffar till henne med någon oförsiktig rörelse. Utöver dessa störningar så brukar Lisan vara sjukt morgontrött och lyfter nästan inte ens på huvudet för att hälsa. Utom idag. Då sprang hon runt på mig en halvtimme innan klockan ringde. Kanske hon börjar vänja sig vid mitt dygn? Just nu kopierar hon i alla fall mig. Jag tittar på min TV, hon tittar på sin. Och fiskarna verkar inte bry sig nämnvärt. De verkade mer rädda för Stina. Fast hon satt förstås ovanpå akvariet. Det har i alla fall Lisa inte kommit på än.

Orosnatt....

Imorse var första gången Lisan vaknade någon annanstans än i min säng sedan hon flyttat in och vågat sig upp från under sängen. Idag låg hon i fåtöljen efter att ha haft en rätt orolig natt. Jag kom hem sent, först brydde sig Lisan inte alls om att jag gick och lade mig utan skulle jaga fisk och dra i klöspelaren. Sen kom hon och lade sig, först på ena sidan, sen på andra sidan, sen vid huvudet, vid fötterna, framlänges och baklänges. Jag vet inte hur hon till slut bestämde sig för att gå ner från sängen, men jag vaknade av en trummvirvel mot garderobsdörren, där Lisan stod klockan fyra på morgonen och försökte antingen slå sig igenom dörren eller bara väcka mig. Ett kort "Nej!" fick henne dock att återgå till fiskjakt. Sen till slut vaknade hon alltså i fåtöljen istället för hos mig, med 30 centimeter gånger en meter sandmatta utbredd på golvet framför kattlådan. Det är inte utan att jag tycker lite synd om henne för denna oroliga natt. Samtidigt är det med viss avundsjuka jag ser min kompis katt gå på lådan ikväll. Han stannar nämligen för att borsta in eventuella utspillda sandkorn som hamnat på golvet. In under lådan med dem, innan han slutgiltigt kliver ut och anser sig klar. Mycket sympatiskt vana. Vi får öva på den. :)

Invägd

Nu har jag vägt Lisa. Lyfte upp henne under vaga protester, vägde oss båda, vägde sen mig och drog av min egen vikt. Med den metoden blev nu Lisan invägd, och hennes startvikt är 6,8 kg. Enligt matpaketet borde Lisa kunna äta 80g torrfoder per dag och ändå förlora vikt, så hennes nuvarande diet med 50g torrfoder per dygn borde vara rena raketbantningen. Skall bli intressant att se hur det utvecklas.

Ovanlig artighet

En intressant detalj med Lisa är att hon (än så länge) inte ger sig upp i sängen objuden. Om hon inte redan ligger där när jag kommer väntar hon på lov. Imorse hoppade hon ner från sängen, drack vatten och kom sen tillbaka. När hon återvänder så sätter hon sig på golvet vid sängkanten och tittar upp längtansfullt. Där sitter hon tills jag säger nåt i stil med "Kom då Lisa" eller tills jag klappar på madrassen och visar att jag tycker hon skall hoppa upp. Lite rart. Vi får se hur länge artigheten står sig.

Ett par ord till om sand

När jag nu även har hand om katter med Everclean och kan jämföra färska minnen: Det finns en stor fördel med Everclean: Den dammar inte. Varje gång jag drar spaden genom min Pussy Compact så försvinner jag själv i ett mål av hostig betongdamm. Det finns dock en fördel med Pussy (förrutom tillgängligheten): Den klumpar bättre. Jo faktiskt, det är min bedömning. Everclean smular mycket mer, men den dammar inte. Det kanske i och för sig hänger ihop: ju finare korn desto kompaktare klumpar och desto mera damm. Kanske det kan vara så enkelt? I så fall är Less Track knappast ett alternativ. Annars börjar jag bli sugen på att testa den, för utöver dammet så bärs det ut en hel del med tassarna.

Balkongen testad

Jag jobbar hemma idag och sitter i vårsolen på balkongen och gör mind-map över ett föredrag som skall hållas nästa vecka. Efter intensiv övertalning (kom då lisa, ja lisa, kiss-ksss, lisa, ja, lisa kom då) lyckades jag få Lisan att följa med ut på balkongen en sväng. Hon var mycket intresserad av mittdelaren och insynen på grannens balkong (inte så konstigt de har ju också katt), men kikade ut över räcket på behörigt avstånd på några decimeter från räcket. En minut, kanske till och med två-tre minuter ägnade åt utforskning av balkongen. Nog med spänning för en dag - nu har Lisan återgått till att koppla av framför akvariet.

"Det är min kam!"

En sak som Lisa gillar väldigt mycket är att bli klappad och kliad. Speciellt förtjust är Lisan i att bli kammad. Hon spinner och låter till och med kammen stryka fram över ryggen, som annars är lite off limits för krafsning. Enda problemet är att hon är mycket svårkammad. Hon har nämligen fattat sånt tycke för den underbara kammen att hon vill hålla i den själv, och helst också putsa (slicka) den i gengäld för allt gott den gör med hennes päls. Och om Lisa skall hålla kammen så är det ju svårt att kamma. Tyvärr lyckades jag inte ta något kort medan hon slickar kammen, för så fort hon ser den röda avståndsmätaren blinka till på kameran så vänder hon upp huvudet och ser till att presentera en respektabel och lagom allvarlig min för kameran.

Nya hot och gamla vana

En rätt lugn dag, Lisa ger intryck av att inte ha flyttat sig från sängen där hon låg både när jag var hemma på lunch och när jag kom från jobbet. Hon reagerar heller inte nämnvärt när jag tappar metallgallret från buren i golvet eller när jag kör kaffekvarnen. Hon åt till och med medan jag åt (hon sin mat, jag min, änså länge går det bra på den fronten också).
Först nu vid halv åtta var det dags för en tur under sängen, och då efter en liten ritual. Grannens hund var nämligen ute och skällde i trapphuset och den inre dörren öppen så han (eller hon) hörs rakt genom brevlådan. Lisa reste sig värdigt från sitt majestät på fåtöljen, gick fram mot dörren. Ställde sig på tå med alla fyra fötterna och sköt rygg. Sen satte hos sig så bred och uppblåst hon kunde (och det vill inte säga lite), tills hunden tystnade. Sen fick det bli en vända in under sängen.

Dusch i sängen

Idag gjorde Lisa ännu ett framsteg och klarade av att ligga kvar i sängen (i motsats till springa ner under sängen) medan jag duschade. För övrigt har hon varit här en vecka när kvällen kommer idag.

Nämen titta! En fisk!

Fem dar tog det att upptäcka. Snabbare än Stina, saktare än Hugo.

Lucka på lådan

Det här med lucka på lådan verkar lite överkurs än så länge. Lisan var ute i köket och åt och drack en bra stund. Det brukar nästan alltid följas av ett besök på lådan så jag följde efter för att se vad som hände. Lisa satte sig någon meter ifrån lådan och låtsades som hon bara satt där på spänn i största allmänhet. Jag gick och öppnade lyckan genom att trycka den inåt. Det krävdes ingen direkt övertalning för att Lisa skulle kliva in i lådan. Släppte ner luckan. Nej, ingen panik, hon gjorde det hon skulle. Sen krafsade hon på luckan. Inget händer. Hon krafsar igen, försöker stoppa ut en tass, men drar in den igen när den håller på att komma i kläm mellan låda och lucka. Då försöker hon (begåvat, men svårt) dra luckan inåt med tassen. Det går ju men funkar bara ett par centimeter. Jag som vill undvika nåt slags trauma i anslutning till lådan öppnar luckan åt henne istället, och hon kommer ut. Just nu har jag tagit bort luckan från lådan. Det får nog vara så ett tag.

Inget matvrak precis

Enligt doseringskoppen som kom med maten så äter Lisa omkring 40g torrfoder på en dag. Lägg därtill att hon idag för första gången fick lite männsikomat. Jag erbjöd henne lite sej som jag stekt. Det var tillräckligt intressant för att följa med ut i köket och smaka på maten i skålen. Hon smaskade där ett tag, men av de ca 30-40 gram fisk jag ställt fram åt hon nog tio. Undrar om hon vet att hon behöver gå ner lite? En sak tycks i alla fall säker: Om inte magen försvinner med den här matmängden så behöver jag ta henne till doktorn.

Husets herre?

Livet blir allt mer bekämt för Lisan....

Steg för steg

Steg för steg verkar Lisa känna sig tryggare här, fast det tar sin tid. Hon ligger rätt mycket inne bakom sängen, men det verkar delvis bero på att hon tycker det är bra att ligga där och sova i lugn och ro. Annars spenderar hon mer och mer tid på sängen. Rundan mellan sängen, lådan, maten i köket och tillbaka börjar se riktigt vanemässig ut redan.
Igår gick hon lös på garderoben först med tassarna som en trumma mot dörren och sen med klor. Jag lyssnade till hennes protest och provade att öppna dörren. Det var precis vad som önskades, och efter att ha rivit ut lite sängkläder från nedersta lådan och lagt dem på golvet istället kröp hon in och låg i garderoben ett tag. Misstänker att detta kan ha varit början på införandet av en "Nej till stängda dörrar"-policy här. Många katter tillämpar en mycket strikt sådan i sina hem har jag hört.

Lite tips tack!

Hur tar man sig ur sängen på morgonen, när man inser att det involverar att väcka en sån här?

Läskigast i världen

Läskigast i Lisas värld just nu är hissen. Hon kan ligga hur lugnt som helst och sova på sängen det mesta av tiden, men sen kommer någon upp eller ner eller rör hissdörren. Det orsakar i 100% av fallen att man måste lägga sig under sängen. Detta oväsen. Blir ganska många resor upp och ner under sängen på en dag.

Balkongen? Usch nej!

Tänkte att Lisan skulle få känna lite på betongen och friska luften på balkongen. Tog fram selen ohc satte på den på henne, det var inga problem. Hon spann till och med och trodde nog mest att jag klappade henne på magen. Sen gick jag och öppnade balkongdörren. Då greps Lisa plötsligt av total panik och kröp in under sängen. Inte förräns balkongdörren var stängd våga hon sig fram igen. Nu får hon gå med selen på en liten stund (jag kopplade bort kopplet), så hon får känna hur det känns. Den sitter rätt löst, men är fortfarande väldigt stel. Hoppas verkligen den blir mjukare med tiden.

"Jag vet att det är en dator i väskan"

Ett tag trodde jag att det var inlärt beteende med värmesökeri, men nu börjar jag misstänka att det är ren instinkt.

Rengjord...

Efter att ha kliat Lisa ett tag fick jag lite uppskattning tillbaka. Min handflata är nu mer renslickad än någonsin.

Trevande lekförsök

Än verkar inte Lisa helt övertygad om att det är säkert att leka här. Det går bra lite smått, om man rullar pälsbollen förbi henne eller ganska nära, så tar hon den och drar i den. Har hon väl fått fast den släpper hon inte gärna. Skall den långt bort däremot så får det nog nästan vara. :)

Skönast är förstås när leksaken kommer förbi katten, istället för tvärtom. Då kan man liksom ligga kvar på sängen och ändå tillfredställa husse med lite lek...

Skall man nu prompt behöva resa på sig så är i alla fall snöret som vanligt mer spännande än leksaken. Speciellt detta snöre tror jag, som är en resår.

Men om husse ändå inte ger sig så får man gömma sig. Denna gång hade Lisa faktiskt extra tur och hittade kattleksaksbollen som hon gillade. Samma boll som hittils ratats av en enig jury bestående av Walter, Stina och Hugo. Folk är olika helt enkelt. Katter också.