Keligt värre

Det är möjligt att jag ger Lisan extra mycket uppmärksamhet (fast jag tror nästan inte det, efter den totala uppmärksamhet hon fick de första dagarna). Snarare verkar det som att det avsevärt ökade Lisans förtroende för mig att jag övergav henne ett par dagar. I alla fall är hon helt klart glad över att jag kom hem, och jag får klappa henne på magen, lyfta upp henne (i alla fall om det går fort) och kamma henne hur jag vill. Det där med kamning trodde jag skulle vara ett spel för gallerierna: Lisans päls har nog aldrig varit som fin som efter vikarierande husses behandling. Men faktum är att det var ett par deciliter päls jag lyckades samla ihop i en hög efter dagens kamning. Utöver 20 minuter kamning har vi väl hunnit med minst 45 minuter klappning i olika omgångar, och det trots att jag varit på fäktträning däremellan. Fast hon kan avbryta en stunds mysande lika plötsligt som det börjar: Ibland slår ju nämligen fiskarna i gruset på akvariets botten, och då har det förstås prioritet över allt annat.