Säla sig från suget

Idag såg jag Lisa göra något som jag aldrig sett en katt göra förut. Eller rättare sagt, jag har aldrig sett en katt likna en säl så mycket som Lisa gjorde idag. Det började som så ofta med att jag tog fram dammsugaren. Desperata lägen kräver desperat taktik. Lisa känner sig numera lite tryggare på sin dyna under stolen och sprang inte och gömde sig bara för att jag tog fram dammsugaren. Det visade sig dock ha en klar nackdel: När det visade sig att jag trots allt drog igång dammsugaren och inte bara tittade på den blev flyktvägarna desto färre. Sängen är numera uttjänt som dammsugartillflykt eftersom det visat sig att jag ganska ofta börjar med att dammsuga bakom den. Dammsugaren stod mellan Lisa och köket så det fick bli soffan. Detta har dock en klar nackdel.
Ända sedan sin första vandring runt huset har Lisa försökt komma in under soffan. Saken är dock den att soffans underkant är tio centimeter över marken, och Lisans mage är högre än så. Idag hade nöden dock ingen lag: Soffan var det sista stället att gömma sig under och Lisa skulle helt enkelt in där. Desperata lägen räver som sagt desperat taktik.
Lisan tryckte magen ner mot golvet så mycket hon kunde. Det krävde i sin tur att hon slog benen rakt ut åt sidan som vingar. Hon drog in magen och pressade huvudet mot soffan. Sen puffade hon på frammåt genom att ro med tassarna. Centimeter för centimeter. Det liknade en crawlande säl där hon puffade sig fram på magen, puff puff, spark spark. Snabba rörelser. Till slut släppte det och hon gled in under soffan, varifrån hon fick räddas av husse någon halvtimme efter dammsugningen. Utan adrenalinkick kom hon nämligen inte ut igen.

Kelmätt?

Har gjort ett genidrag (tycker jag själv). Bredvid fårskinnsfåtöljen har jag ställt en regissörsstol bredvid fårskinnsfåtöljen. Lisa gillar att ligga på den, så jag kan sitta i fåtöljen och läsa medan jag sträcker ut handen för att klappa henne på den andra stolen. Så tillbringade vi nästan två timmar igår. Det verkar ha räckt för ett tag framöver för imorse nafsade hon mig helt sonika i handen när jag försökte klappa henne, och nu på kvällen är också sällskapsintresset noll. Lagom doser är bäst, verkar det som. Fast det är ju roligt att det finns någon tidpunkt i historien där jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag lämnar henne trots att hon så gärna hade blivit klappad lite till. För så är det trots allt för det mesta.

Rätt smart kelgris

Efter att Lisa varit ensam med kattvakt under det att jag var på Åland för midsommarfirande har hon nåt helt nya dimensioner i kramsjukhet. Dum är hon inte.Till exempel har hon räknat ut att hon kan försöka hålla kvar mig i sängen genom att ligga på mig för klappning som vanligt, och sedan flytta sig över till den kroppsdel jag försöker lyfta när jag vill upp. På så vis har tyngden av henne en effekt som åtminstone inledningsvis håller mig tillbaka lite, och om inte annat skickar ett tydligt budskap: Du skall ingenstans. Vi ligger här nu.
Dessutom verkar ensamheten ha fått henne att utforska nya delar av vardagsrummet. Hon ger nu intryck av att vara intresserad av att klättra upp och titta ut genom fönstret mot gatan, och hon lägger sig på ryggstödet på soffan för att komma närmare mig utan att hamna helt inom räckhåll medan jag tittar på TV. Köket däremot, det är lika skrämmande som det alltid har varit.

Lisa mitt i världen

Den här bilden (klicka för stor) är rolig, inte därför att den är ett fantastiskt kort på Lisa, utan för att den innehåller allt som är viktigt i hennes värld förrutom matskålen: Klöspelaren, pälsbollen, kammen och kepsen. Till detta skulle man möjligen kunna lägga fåtöljen, men jag tror inte den är avgörande på samma sätt. Detta är vad hon helt enkelt inte skulle kunna tänka sig att vara utan. :)

"Inte när du luktar svett"

När jag kommer in efter att ha varit nånstans så ligger Lisa oftast och tronar på fåtöljen. Jag brukar gå fram och sätta mig på fotpallen och klappa henne lite på kinderna och säga hej. Fast nu på morgonen har jag varit ute och sprungit och då gillas inte det. Jag har sett den förr. Hon drar tillbaka huvudet ett par centimeter när jag sträcker fram handen. Följer jag efter så lutar hon sig bort, flyttar fötterna någon centimeter bakåt och lutar sig sedan allt mer bakåt (faktist tills hon välter om det behövs). Och så rynkar hon på näsan. Husse luktar för mycket när han luktar svett. Och som katt vill man ju helst inte bli tvungen att duscha.

Färska lisabilder

Har gått nästan en vecka utan nyheter så det är väl dags att rapportera läget. De av er som är riktigt uppmärksamma har märkt att det kommit en flicker-meny med bilder till högra sidan av bloggen. Den visar hela tiden ett urval ur bilder från Lisas fotoalbum, som ni också hittar på http://www.flickr.com/photos/lisakatten/. Just nu har ni bland annat den trevliga bilden ovan, en bild som jag tog för fem minuter sedan på Lisa som njuter av eftermiddagssolen i sin fåtölj.

Lisa har vid det här laget också börjat anpassa sig till min dygnsrytm. På vardagsmorgnarna ligger hon och väntar på att jag skall ropa över henne från fåtöljen till sängen när jag vaknar. Hon kommer inte bara sådär, jag kan gå upp och hämta något, gå runt i lägenheten och lägga mig igen utan att Lisa reagerar så värst. Men när jag säger "God morgon Lisa" så reser hon sig direkt, springer över till sängen, ägnar någon minut åt att ladda mentalt för det stora skuttet och sen kommer hon upp och lägger sig på magen och vill bli kliad i ansiktet och bakom öronen.

Idag var första gången hon kom utan inbjudan: Vid halv nio tyckte väl Lisa att hon väntat länge nog så då tassade hon över golvet, stannade vid klöspelare och akvarium och hoppade sen helt på eget initiativ upp på sängen och min mage.

Tyvärr bantar inte Lisa bättre än sin husse: Vikten pendlar mellan 6,4 Kg och 7,0 kg och där finns ingen synlig förändring.

Nu är det krig!

Nokia-kepsen hade försökt ta för sig av kattmynta-kudden (vit sak på bilden, under kepsen). Kepsen får nu vad den förtjänar efter detta tilltag och det verkar inte nådigt: Straffet involverar element som klor, tänder och frenesi. Påminn mig om att aldrig försöka ta Lisans kattmyntakudde. Ibland går det fort från favorit till strykhund. Fast så är det väl å andra sidan i kärlek mellan människor också.

Bortskämd katt på upptäcksfärd

Bland de nya leksakerna Lisan fått av min mamma finns en pryl bestående av ett snöre med tomma trådrullar. Lite intressant, verkar hon tycka. Men det förefaller osäkert vad man skall göra med den: Hittils har hon mest petat lite försiktigt på den. Den grå pälsbollen vinner stort än så länge, fast det är också roligt att ha flera leksaker. Man kan jaga runt en pryl och så tvärvända och ge sig på en annan för att sen byta tillbaka. På så vis blir alla leksakerna överraskade hela tiden. Och Lisa får motion. Massor av motion.
(Update några minuter senare: Nu åkte handduken fram igen. När det blir riktigt spännande så skall den tydligen alltid kastas lite också. I just det påminner hon faktiskt om en tax jag kände som alltid skulle släpa runt på sin filt när det blev spännande.)

En tuff Lisadag

Efter en tuff dag däckade Lisa till slut helt okontrollerat i väntan på att husse skulle komma och lägga sig. Fem nya leksaker, årets varmaste dag och en oavbruten kedja av tre personer som gick skiftgång med klappning och stimulans, det var klart tillräckligt för att ta musten ur Lisa. Hon verkar dock ganska nöjd, om än trött, där hon ligger. Ursäkta bildkvaliteten men jag tog bilden utan blixt och med telefonkamera för att störa så lite som möjligt. (Vanliga kameran ligger i fickan, på shortsen, som Lisa ligger på.)

Rena rama julafton!

Husses föräldrar är på besök och det resulterar i rena rama julafton för Lisa. Den ena hemlagade leksaken efter den andra tas fram. Pälsbollen på bilden verkar bli en klar favorit, tillsammans med en kudde av kökshandduk stoppad med färsk kattmynta från grannens trädgård.

Först höll Lisa dock på att bli lurad: Efter tre leksaker tyckte vi att de andra nya kunde få vänta lite, det blev ju så mycket. Lisa höll dock inte med, utan tog saken i egna händer. Om mamma nu sagt att det var lisas påse, varför tog vi då inte fram det som var i den?

Jo, men... *varför*?

Visst visst.... nya godispåsen är jätterolig! Men... Hur kom det sig att det innebar att din handduk måste dras fram och snurras runt?

Mjölkrapport

Gav Lisa en andra chans på mjölk. Skålen har stått där sedan imorse. Av allt att döma helt orörd. Verkligen en humörtjej detta. :)

Ödesdag i balkongvärlden

Det har varit strålande väder hela dagen och jag åt min frukost på balkongen. Då kom Lisa faktiskt ut ett tag, kollade vad jag gjorde, sköt rygg ett tag och slappnade sedan av lite (trodde man) när hon kikade ut över gården mellan spjälorna på balkongen. I just det här fallet är det faktiskt till hennes fördel att hon väger lite extra, så hon inte kan hoppa ut. :)
Allt gick bra tills jag, min klumpeduns, orsakade en större katastrof. En decimeter över tallriken tappade jag ett hörn av smörgåsen: en rågbröds-bit stor som ett hallon. Den föll, och föll och föll och till slut landande den på tallriken med ett dån utan motstycke.
Av Lisas reaktion att döma ett dån som hade himlen ramlat ner, marken rämnat och balkongen hotat att kastas i avgrundens brunn. Konfronterad med ljudet av det fallande brödet tog Lisans balkongäventyr slut för idag, och hon sprang som hon aldrig sprungit förut. Över tröskeln, genom köket, genom hallen och in i vardagsrummet. Faktum är att jag inte anade att hon kunde springa så fort. Borta var vankandet och vridandet på de lite kraftiga höfterna. In kom den unga kattens friska skutt mot tryggheten. Nästa gång får vi ta det försiktigare med maten.

Ingen ordning alls

Det här med viktkollen går inget bra. Enligt dagens vägning har Lisa nu gått ner flera hundra gram sedan i torsdags. Inte så troligt. Mer troligt att vikten (eller vågen) helt enkelt varierar runt en ganska konstant vikt som är 6,6-7,0 kg. Inte så mycket effekt av lightmaten alltså. Fast andra kompisar som provat att få ner katter i vikt säger att det kan ta långt tid innan kost får effekt. Åter andra säger att det bara är veterinärförskriven dietmat som gäller. En hel vetenskap detta. Under tiden verkar Lisa i alla fall nöjd med livet i vilket fall. :)

En idolbild helt enkelt

Bara för att hon är så snygg.