Kelmätt?

Har gjort ett genidrag (tycker jag själv). Bredvid fårskinnsfåtöljen har jag ställt en regissörsstol bredvid fårskinnsfåtöljen. Lisa gillar att ligga på den, så jag kan sitta i fåtöljen och läsa medan jag sträcker ut handen för att klappa henne på den andra stolen. Så tillbringade vi nästan två timmar igår. Det verkar ha räckt för ett tag framöver för imorse nafsade hon mig helt sonika i handen när jag försökte klappa henne, och nu på kvällen är också sällskapsintresset noll. Lagom doser är bäst, verkar det som. Fast det är ju roligt att det finns någon tidpunkt i historien där jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag lämnar henne trots att hon så gärna hade blivit klappad lite till. För så är det trots allt för det mesta.