Friday, December 12

Man känner sig fånig...


Man känner sig så fånig med en strut över huvudet. Är man katt så kan man till och med vara rädd. När man smyger framåt så fastnar struten i marknen, och rät som det är står man med ansiktet rakt ner i marken, fasttryckt i en kon.
Fast efter ett stökigt första dygn har Stella nu kommit fram och ligger vid änden på min egen sjuksoffa och tittar på medan jag bloggar. Lite tonfisk och en hel del vatten har hon fått i sig. Desvärre spyr hon varje gång hon ätit eller druckit, men jag tror ändå att det går plus. Inte konstigt att hon mår lite illa, med ett sår över i princip hela magen och inga som helst bedövningspiller med sig hem måste hon ha vansinnigt ont...

Wednesday, October 22

Bara inte med mig...

Igår ansträngde jag mig riktigt för att få Lisa att leka. Jag viftade med fjädervippa (den bryr hon sig aldrig om), jag rullade bollar (dem tittar hon på), jag kastade hennes favorit, den röda rasselmusen som hon fick i julklapp förra året. Ingenting hjälpte. Det orsakade knappt ens en huvudrörelse hos Lisa, som bara satt nedanför soffan och stirrade förvänansfullt på mig. Upp i soffan ville hon inte heller komma. Till slut gav jag upp och gick och satte mig framför dator. DÅ ville Lisa leka. Hon rullade iväg bollen, sprang efter den, sparkade runt den ett varv i rummet, tog musen som hon inte tittat åt, lade upp den mitt på golvet, gömde sig själv under fåtöljen i anfallsställning och gjorde en överaskningsattack mot den lilla musen. Gömde sig igen, ny överraskningsattack och sen bar hon runt den och upprepade detta. När musen kom i närheten av mig tog jag upp den och slängde den till andra sidan rummet. Ingen reaktion. Hon vill leka. Bara inte om jag skall vara med. När boll-lekarna avslutats så lade sig Stella i och de båda jagade varandra fram och tillbaka. Till slut gjorde Lisa något som jag aldrig sett en katt göra förut: Hon satte sig (med all sin vikt, betänk det) med bakbenen gränsle över lilla Stella och höll ner henne med sin rumpas vikt mot golvet. Sen slog Lisa henne med framstassarna som hon nu frigjort eftersom hon satt upprätt på bakänden. Klorna indragna förvisso, så det var på lek, men det såg rätt roligt ut. Lisa har äntligen kommit på hur hon skall dra nytta av sin vikt? :)

Saturday, October 11

Hemmdag för husse

Efter mycket stoj och glam ett tag är jag äntligen hemma hos katterna i helgen. Lisa uppskattar det och visar det tydligt, hon följer mig genom lägenheten och ställer sig på bakbenen med framtassarna mot mitt lår då och då för att liksom sträcka sig upp och påminna om att hon är där och skulle kunna bli klappad. Hon har till och med jagat bollar och möss som jag kastat, och råkade i ivern nästan fastna under soffan när hon slängde sig in under kanten för att jaga en mus. Tyvärr fastnade hon när rumpan skulle in och hon fick backa ut och låta husse ta hand om musen. Stella är också med och vill gärna hänga där lisa är om jag klappar lisa. Resten av tiden gör hon sitt, och spenderar oväntat mycket tid på balkongen trots att det är både ganska kallt och ganska blött där. Katterna är överlag goda vänner numera, och bortser man från lite jakt på lek så är det inte mycket bråk alls. När jag kammade Lisa förut kom Stella fram och ville bli kammad hon också. När jag gjorde det låg Lisa kvar och spann. Hela flocken samlad, alla är vänner. Lisa kan ta det med ro. Precis så vill hon ha det.

Thursday, August 7

Betydligt bättre sämja!



Efter ett antal dagar i huset börjar Lisa och Stella enligt rapporter därifrån komma allt bättre överens. Att Stella skulle ligga på rygg och bli tvättad av Lisa verkade milt sagt avlägset så sent som i tisdags när jag lämnade katterna och rullade ut på lite turné runt landet i bil.

Monday, July 28

Den förhatliga Andra Katten

Så har vi gjort biltrippen från Stockholm till Karlstad med katter i box för första gången sedan Stella kom. Stella låg i den gamla lilla buren, så pass ihoprullad att hon rymdes liggande på tvären längs burens inre kortsida. Lisa åkte ståndsmässigt i den nya buren som egentligen är tänkt att rymma båda katterna, och verkade trivas hyfsat med det även om hon då och då försökte övertala mig både om att hon skulle svälta ihjäl och att jag måste öppna buren så att hon kunde ta en promenad.
Väl här öppnade vi buren i badrummet bredvid kattlådan (alltid bra info för nya katter att se var den är). Lisa traskade ut i huset, gick raka vägen till platsen i köket där matskålarna brukar stå och fick mat av mamma. Sen gick hon vidare in i vardagsrummet, rullade sig på mattan och blev klappad och klappad och klappad, innan hon gick vidare in under soffbordet där det som vanligt står vatten och Lisa drack. Vart hon sedan gick under sin upptäcksfärd så drog hon sidan av nosen mot hörn och dörrkarmar, och märkte helt klart upp huset som sitt.
Stella låg under tiden intryckt under biden, och kom först efter någon halvtimme fram alls, nosade noga på kattlådan, och började sedan en promenad runt i huset. Hon var nöjd, sprang runt och undersökte. Allt gick jättebra, tills Lisa plötsligt fick syn på Stella.
Lisa blev i den stunden alldeles stel. Gick bort från mig och satte sig under vardagsrumsbordet. Morrade. Morrade mer men ännu mer dovt. Fräste. Morrade.
Sedan dess har det hållit på så: Lisa har morrat och fräst så fort Stella är i samma rum, och är världens keligaste katt däremellan. Stella vill också gärna få komma till husse, så effekten inatt har varit att ingen av katterna har sovit i samma rum som jag eftersom de hamnat i omedelbart gräl med varandra när de kommer för nära, och då båda gått härifrån. Nu på morgonen kom lisa för att säga godmorgon, vilket gick bra ända tills Stella vågade sig fram. Nu har Lisa legat vid mina fötter och morrat oavbrutet i en kvart, medan Stella undersökt skrivbordet och klättrat i fönstret. Hon är skenbart obekymrad över att Lisa morrar, men vågar å andra sidan inte heller komma för nära.

Friday, July 25

Shoppingmani på Zoomarkaden

Var förbi Bromma Zoomarknad förut. Viktigaste uppdraget var att köpa en bur som var stor nog för Lisa, alternativt båda katterna. Det fick vi med oss. Vi köpte också höstens förbrukning av kattsand när vi ändå hade bil: Fyra stora Everclean gav två små (12 kg) på köpet. Alldeles utmärkt. Därtill hörsammade jag Ratherbeens bön för mina katters underhållning och slängde ner en klösmöbel i vagnen. Den är dock hittils outnyttjad, eftersom Lisa sover och Stella har flyttat in under sängen för gott efter att hon blev iväglurad till veterinär och chipmärkt förut idag.

Saturday, July 19

Mästerkatten på fiskarna


Nya smala Lisa har upptäckt att hon har nya förmågor! Stella är lite fundersam över detta, eftersom hon brukar ha monopol både på fisk och på att ligga på högsta platsen. Fast när Lisa har ockuperat den platsen så är det inget annat att göra än att stanna nedanför och se på.

Det är för övrigt väldigt bra att sitta på akvariet. Det är (1) varmt om rumpan på grund av lysrören, (2) spännande fiskar att titta på, (3) nära till fiskmaten (godare än fisk faktiskt!) och (4) man står nästan i ansiktshöjd med husse och kan bli klappad mycket mera jämlikt.

Tuesday, July 15

Tack för den, Leo!

Jag sitter på balkongen med vår mobila bredbandslösning och sköter avdelningens ekonomi. Grannens katt, Leo, står som vanligt vid mittdelaren och suktar efter söta smala Stella som struttar runt här och ser om jag kanske äter nåt, eller skall äta nåt, eller åtminstone tänker tappa nåt gott. Inte så mycket till kattmat, min lunch är makaroner. Men jag erbjuder Leo (som skall vara mycket folkskygg) en makaron. Leo backar inte som han gjorde när jag var kattvakt hemama hos honom. Han slår till mig istället. Med utfällda, grova, vassa klor. Hans husse tror uppenbarligen inte på manikyr. I ett enda slag lyckades han slå upp två hål i min hand som var tillräckligt stora för att jag skulle få hämta plåster för att inte bloda ner både mat och dator. Värre än Dolce Blanca i Värmland, värst hittils faktiskt, när det gäller kloattack.

Saturday, June 21

Lite berättande i bilder

Tog en bild och fick med lite gamla bilder som låg på minneskortet. På sätt och vis sammanfattar väl de här bilderna katternas liv just nu rätt bra:

Lisa blir mer och mer sitt gamla jag allt eftersom att hon vant sig vid Stellas närvaro. Det betyder att hon sover hos mig på nätterna och att hon återgått till att spendera en hel del tid framför akvariet. Fast lite annorlunda är det, för rätt som det är kommer Stella-liten och biter Lisa i svansen. Har man tråkigt kan man ju alltid ställa till med lite bråk. :)

Fast även Stella har sina lugnare ögonblick, och då kan husse till och med lyckas få till ett porträtt om man har lite tur. Såhär ser hon alltså ut: Kan ju vara roligt att se för alla er som bara anat henne under sängen.

En stor del av tiden är det dock inte alls lugnt. Har Stella tråkigt kan Lisa räkna med bråk. Styrkeläget varierar. Ibland lyckas Lisa ta grepp på den lille gynnaren....

...men lika ofta som snabbt kan matchen vända och Lisa får dra öronen åt sig. Vilket hon också gör rätt markerat.

Friday, June 20

Oväntad action!

Vi hade just besök av grannens Leo. En svart-vit långhårskatt på sin ålders höst. Han hade efter mycket suktande hittat ett sätt att krypa förbi/under delningsväggen på balkongen. Jag reagerade för att Lisa morrade mycket längre och mer ihärdigt än hon brukar göra åt Stella, och när jag smög fram för att se vad Stella gjorde för att retas så upptäckte jag Leo ståendes med stora ögon i hallen. Han är rätt modig fastän han är rädd. När han såg att jag kom emot honom blev det desvärre vild flykt i stor hast. Jag närmade mig honom sakta, för först verkade han tro att han kommit genom räcket på balkongen. Jag skulle ju ogärna jaga ut stackarn i fria luften. Fast då fick jag i alla fall se hur lätt han kan krångla sig under balkongväggen. Det är bara en fråga om att ruska och åla. :)

Saturday, June 14

Det finns i alla fall!

Många påstår att Lisa är den största katt de nånsin sett. Det är för att de inte känner Sune från Edsbyn!

Wednesday, May 14

De såtaste vänner...

Nu har jag varit usel på uppdateringar ett tag igen, men för er som undrar hur det går med lillen som trängt sig in i Lisas revir så kommer här några bilder. De får tala för sig själv. :)




Monday, April 7

Rädda fisken - död eller levande!


Idag roade jag Stella och mig genom att lägga det lilla durkslag (som en gång i tiden var fönstret på Lisas transportlåda) över Stellas tygfisk. Detta var oerhört spännande. Man kunde se Fisk, och till och med lyfta på den, utan att den kom loss. Stella provade allt, inklusive att stoppa in tassar så långt det gick mellan gallren och att lyfta Fisk i pälsen och bära runt den. Men hur hon än gjorde kom buren med. Mycket mysko. Och oroande för Fisk.

Vänskap råder, slick, slick, slack

Stella hade legat i min famn och börjat slappna av riktigt, så jag bar henne hopkurad, spinnande och klar till Lisa och lade henne tätt intill. Numera fattar Lisa galloppen: Stella är inget att fly ifrån utan nåt man får ta hand om lite. Så Lisa tvekade inte ett ögonblick utan började omedelbart tvätta Stella i nacken och över hela ryggen. När Stella så småningom vaknade till och började tvätta sin egen mage tyckte Lisa hon kunde göra detsamma. Tandemtvättning, med ett annat ord.

Lite fegspel med bilder

Har inte uppdaterat på ett tag, så nu jobbar jag ikapp genom att skriva en lång post baserad mest på de senaste dagarnas kort. Det går i alla fall mycket bättre på flera plan: Lisa och Stella kan då och då ses hälsa på varandra genom att slicka varandra på kinden istället för att slåss. Slåssning har å andra sidan blivit lite av en hobby för båda parter. Numera är det lika ofta Lisa, nåja... nästan lika ofta Lisa som står för någon lömsk plan som går ut på att starta lite bråk så man får springa runt och jaga i lägenheten. Mamma brukar undra om Lisa får någon vila alls, så jag tänkte börja med en bild som borde bringa ordning i den saken:
Ganska ofta blir man dock avbruten om man försöker slappa på sängen, och man får rikta en vakande blick mot minstingen:

...som också klättrat upp på sängen och vill vara med på bild.
Visst är hon snygg? :D

Saturday, March 29

Vad händer med mitt revir!?

En tuff morgon för Lisa. Det är vacker sol, Lisa springer ut i köket, men ber att få komma direkt ut på balkongen och skippa frukosten. Jag smälter direkt, stänger dörren till Stella och vardagsrummet och öppnar balkongdörren. Lisa går ut, och jag börjar fixa lite frukost åt mig själv. Rätt som det är ser jag i ögonvrån hur Lisa gör en utfall. Hon försöker komma in med tassen under den gula avskiljaren som delar på min del av balkongen och grannenes. Sen fräser hon. Från andra sidan kommer en högljudd utdragen operajamning. Lisa har uppenbarligen, för första gången, sprungit ihop med grannens katt. Hon fräser. Katten drar en aria till. Lisa fräser. Katten jamar. Sådär håller de på tills Lisa försiktigt, försiktigt, med magen tryckt mot marken och ett steg var tionde sekund går tillbaka mot köksdörren och smyger in. När hon sätter sig här inne har hon dragit ihop håret på ryggen i en formidabel tuppkam som står rätt upp. Punklisa sätter sig sedan och spanar mot balkongen. Väl här inne är hon tydligen säker på att ingen rör henne. Ingen utom den nya katten förstås.

Nu med bättre taktik

Inatt provade jag en ny taktik, som i alla fall denna speceilla natt verkar ha funkat bra. När Stella kommer på natten för att krypa runt på mitt huvud, så tar jag helt försiktigt och skjuver henne på armlängsavstånd, puffar över henne på sidan och klappar henne. Handen som klappar håller också kvar henne liggande på sidan på armlängs avstånd, men det märker ju inte Stella. Så hon ligger nöjd och myser. Jag har försökt fundera ut vad som händer sen, om hon somnar så eller om hon går nånstans, men jag har faktiskt ingen aning: Jag somnar själv om nästan omedelbart. Låt oss nu hoppas att den här metoden lyckas förmedla att vi sover i lugn och ro på natten!

Friday, March 28

Det här känns förtvivlat...

Den som tror att rubriken nu handlar om att Stella och Lisa bråkat igen har fel. Kolla tidsstämpeln, och ni kan ana att det är jag som är förtvivlad. Stella är ju världens raraste katt som gärna vill kela när jag gått och lagt mig. När jag skriver detta ligger hon hoprullad på rygg med nacken vilande på baksidan av min handflata. Problemet är bara att jag skriver detta. Jag har blivit väckt för tredje gången hittils inatt, och både Stella och jag är nu för upprörda för att enkelt kunna sova om.
Såhär har det varit sedan Stella flyttade in: När jag väl har somnat och sovit en stund känner hon sig kelig och kommer fram och börjar slicka mig i örat, ansiktet, på munnen. Många skulle säkert tycka att det var mysigt, men Stella har en sträv tunga och jag kan helt enkelt inte sova när hon gör såhär. Skulle jag inte vakna av hennes slickningar och rycka mig undan av det klappar hon mig gärna lite med klorna också. Med tiden hade jag trott att hon skulle anpassa sig till mina tider, men just nu är det ju tvärtom hon som bestämmer när jag får sova, och jag börjar känna mig helt desperat.
Jag har provat att låta henne vara, men att tydligt säga NEJ varje gång hon petar mig i ansiktet, men Stella backar då och kommer tillbaka efter tio sekunder. Hon orkar den leken i lätta 45 minuter. Pedagogiskt sett är det en katastrof, eftersom hon då får stå ut med att bli avvisad av sin husse i bokstavligt talat en timme varje natt, vilket rimligen gör henne jättenervös. Tidigare har jag kunnat gömma mig lite under täcket, men de senaste dagarna har hon börjat gräva sig under och följa efter.
Som alternativ till skäll har jag först provat med att lyfta bort henne och lägga Stella vid mina fötter istället. Hon vandrar snabbt upp och slickar mig i ansiktet och gnider sig mot huvudet. Lägger jag upp händerna emellan så hittar hon ett sätt att gå runt mig och kliva över mig så att hon kommer åt ändå: det slutar gärna med att balanserar med baktassarna på kudden och framtassarna på min kind för att kunna sträcka sig fram och slicka mig på framsidan av ansiktet.
Jag har läst i en kattbok att om man inte vill ha en katt i sängen så skall man stänga ute den från sovrummet för katter klarar inte att bli avvisade av sin husse eller matte i ett kör, men det är ju svårt att tillämpa det rådet som jag bor. Idag har jag trots allt försökt att bära ut Stella i köket och stänga in henne där, men hon får totalpanik av den behandlingen, vilket förstås också är helt hjärtskärande. Hon flyr tillbaka in i vardagsrummet fortare än jag ens hinner sträcka ut handen efter dörrhantaget för att kanske stänga in henne i köket (det handlar ju mer om att spärra in Stella än att stänga henne ute Stella från rummet, och innerst inne tror jag inte det skulle funka även om jag kundet stänga dörren om henne).
Efter en sån vända sitter Stella nästan darrande mitt på golvet. Jag försöker använda situationen för att somna, men har vid det laget för dåligt samvete och är för ledsen för att somna om. Stella sitter länge mitt på golvet och verkar först bara skrämd, men tvättar sig sen noga. Efter det hoppar hon tillbaka upp i sängen, och nu gör hon precis det jag önskar att hon alltid skulle göra, hon lägger sig själv att sova tryckt på mot min rygg. Där ligger hon ungefär tio minuter. Sen börjar allt om.
Och här ligger jag nu, och skriver detta och vet inte vad jag skall göra. Och när jag närmar mig punkt så har Stella somnat på min arm, medan jag själv är vaken. Vet verkligen inte vad jag skall ta mig till.

Friday, March 21

Klart förbättrad stämning


Lisa och Stella kommer överens klart bättre nu. Det märks på flera sätt: Stella är så trygg att hon vågat komma fram och leka med pappa trots att hon bara träffat honom ett par timmar. Lisa och Stella hälsar med nosningar istället för fräsningar när de råkar träffa på varandra under sina respektive strövtåg i lägenheten. Lisa börjar mer och mer bli sitt gamla keliga själv, och vi kan klappa henne utan att Stella går till attack. Bilderna ovan talar väl sitt tydliga språk också: Stella är en tjej med fullt ös, Lisa är sitt vanliga lugnare jag, men de båda har hittat en fredlig samexistens. Faktum är att de till och med kan ligga och brottas korta stunder utan att någon av dem verkar särskilt arg.

Tuesday, March 18

Stor och liten äter


Inga jämförelser i övrigt.

Sunday, March 16

Feliway är nog inte så dumt!

Förut idag köpte jag en Feliway doftspridare på Apoteket. Feliway är en produkt som avger ett slags doftämnen som skall likna de katter har runt sin nos, och som skall ha en lugnande effekt på katter som visats i närheten av doften. Effekten är omdebatterad och (förstås) svår att bevisa. När W&S var långsiktigt ovänner hävdar i alla fall deras matte och husse att det hjälpte tillsammans med mycket annat för att få lugn på dem, så jag tänkte att vi skulle testa.
Bara två timmar efter att jag pluggat in adaptern, kunde jag se hur Lisa gjorde sitt första försök att slicka Stella lite på ryggen när hon gick förbi. (Stella blev förtjust och försökte visa sin uppskattning genom att ta nacksving på Lisa, och sen var kriget igång igen.) Ytterligare ett par timmar senare, kanske 4-5 timmar efter att jag pluggade in adaptern kunde jag ta bilden ovan: Stella hoppade helt sonika upp och lade sig bredvid Lisa, som lyfte på huvudet och morrade fyra gånger, innan hon gav upp och lade ner huvudet på stolen igen.
Just nu jagar de varandra fram och tillbaka inspirerade av en papperspåse som Lisa hittat och lekte med. Så det ser väl ganska hoppfullt ut måste jag säga. Om det beror på Feliway, eller om det hade blivt såhär ändå? You tell me....

Saturday, March 15

Två munnar, en skål

Nu på kvällen äter i alla fall Lisa och Stella samtidigt ur samma skål. Det är nog ett rätt stort steg att de grejar det utan fräs och morr. Under kvällen har de haft ett par uppgörelser: Stella kom fram och snodde ett snöre som jag hade fått Lisa att leka lite med. Lisa satte sig på baken och sträckte upp en näve i luften. Stella lade sig på rygg och vi ta emot ett par rappa slag utan klor (såg ut som att Lisa ansträngde sig för att inte träffa hårt). Sen flydde Stella in under sängen, och Lisa in under pallen vid fiskarna och såg ut som hon skämdes. Tog inte många minuter innan Stella återvänder, klättrar upp på akvariet och kastar sig ut mot Lisa och försöker slå klorna i henne ovanifrån. Lisa flyr ut i hallen. Stella efter, Lisa tillbaka, Stella kvar. Lisa lägger sig, nästan som provocerande föreställer jag mig, fullständigt avslappnad och sträcker ut sig på sidan mitt i rummet. Det går ganska långt tid, kanske tio-tjugo minuter, innan Stella kommer efter och attackerar Lisa igen. Lisa slår en gång med vänster tass åt Stellas håll. Stella välter omedelbart över på sidan, visar upp magen och gäspar stort. Lisa å sin sida rullar över på rygg och rullar lite medan hon håller ut tassarna åt Stellas håll. Sen går Lisa och lägger sig på soffan, och stannar där även om Stella går ett par varv runt henne på armstöd och ryggstöd. Den här gången avhåller sig dock Stella från att attackera på nytt. Kanske börjar de ha gjort upp?

Intressant om katters syn

Letar efter en bild på "tredje ögonlocket" åt mamma och råkar på en sida om kattögats anatomi hitta en rätt intressant jämförelse mellan katters och människors syn. Tydligen ser de bättre än oss, men bara om saker rör på sig:
Katter har till skillnad från oss människor en vävnad som förstärker ljuset i ögat (tapetum lucidum). Denna reflekterande vävnad ligger bakom näthinnan och fungerar som en reflekterande spegel. Katter ser inte bättre än oss i totalt mörker, men deras ögon är byggda för att kunna uppfatta minsta gnutta ljus. Denna förmåga har ett pris och katten ser inte detaljer lika tydligt som vi. När katten inte ser den lilla matbiten på mattan, är det alltså inte för att katten är dum, utan därför att detaljerna är suddiga. Så fort objektet rör sig, ser katten detta. Hornhinnan, pupillen och linsen är proportionellt större än hos oss. Kattens ögonglob är också rundare och kortare än vår, vilket ger en bredare synvinkel. En människas synfält är 210 grader, varav 120 med djupseende. Kattens synfält är 285 grader, varav 130 med djupseende. Djupseendet är viktigt för att kunna bedöma avstånd, vilket är helt nödvändigt för ett jagande djur. Enligt nyare rön är katter inte färgblinda, utan de kan skilja mellan olika färger och pigmentnyanser. (Källa: Dalhjelm, Erna: Ögonproblem hos katt.)

En sån sötnos


Stella med nalle och med tomte. Den senare är kvar framme eftersom Lisa gillar den så mycket. Och att Stella ligger på soffan och sover är tydligen helt okej enligt Lisa.

Mer om plastsyskon

kattforum skrivs en hel del om nyinflyttade katter och katter som inte kommer överens. Vad jag kan konstatera är att de fall där det går illa så går det riktigt illa, och det märker man. Undrar man hur det skall gå så kommer det bli bra. I annat fall håller katterna nämligen på att slå ihjäl varandra. Längst ner i den här tråden finns en bild på stor katt som är skeptisk till liten katt, och som påminner rätt mycket om Lisas förhållande till Stella just nu (även om Lisa inte släpper henne fullt så nära än), och i det fallet verkar det ha gått bra. Att lära känna varandra verkar ta allt mellan 2 dagar till en månad, i vissa fall mer (men då verkar det å andra sidan bli rätt komplicerat).

En pysslig dag...


Vi har en pysslig dag allihop här, utom möjligen Lisan som ligger still och sover ut efter nattens vaka. Stella för sin del har legat och sovit/spunnit på husses rygg, medan han fixat med blogg och dator, fast nu vill hon gärna markera sin tacksamhet. Om husse köper mindre schampo, blir det mer pengar till kattmat då?

En snyggare kurva


Google docs, som viktkurvan egentligen ligger i, har ju rätt begränsad diagramhantering. Då och då har jag ju publicerat lite mer avancerad bearbetning av viktkurvan baserad på insatser i Excel. Med Stella i huset och koständring på gång tyckte jag det var läge att göra en summering. Det är rätt intressant att se hur motionsmöjligheterna i villa med trappa mellan maten och sängen gjorde underverk för Lisa, och hur julens byte till rekorddyr mat från Specific inte alls hade någon positiv effekt på Lisans midjemått.

Lisans integritet är kränkt

Idag gjorde jag hennes viktkurva till en offentlig angelägenhet genom att ta upp frågan på kattforum. Där säger man både att det finns hopp för sällskap mellan Lisa och Stella, och att Lisan kommer att må bra av den övergång till Pussi kattmat som både Lisa och jag tycker verkar som ett smidigt alternativ just nu*. (Läs tråden här.)
(*För närvarande äter Lisa 25% fett i barnmaten, och Stella veterinärsförskriven bantingsmat utan fett. Vi har pratat om att detta inte är bra för någon av dem, men jag vinner inget gehör hos de inblandade parterna.)

Ett visst hopp


Kan man trots allt känna när man ser att det ser ut såhär. Alldeles nyss låg båda och sov, jag väckte dem när jag kom klampande med mobilkameran.

Obesvarad syskonkärlek

En vecka har nu gått sedan Stella flyttat in och hon har hittat sig tillrätta över all förväntan. Mamma har varit på besök de senaste dagarna och kollat katterna medan jag haft extra långa dagar på jobbet, och det tog bara en halv dag för Stella att acceptera mamma som en tänkbar lekkamrat.
Lisa har nu uppnåt status av halvgud i Stellas värld. En stor del av vaken tid går åt att försöka få Lisa att leka. Bland det raraste jag sett var igår kväll när jag lagt mig och Stella gick och hämtade sin blå fisk, en tygleksak som hon hade med sig och som är hennes älskade älskling. Stella gick fram mot Lisa som låg vid klöspelaren, lade sin älskling vid Lisas fötter och backade en bit för att lägga sig utsträckt med magen i vädret. Som för att säga "Titta syrran! Det är min bästa grej. Du får ha den!". Fast Lisa ligger still och stirrar, och kommer Stella närmare så blir det morr och fräs.
Helt konstigt är det kanske inte, för när Stella inte är rar och lägger fram leksaker till Lisa så ägnar hon mycket tid åt flyganfall. När Lisa ligger på soffan och vilar så tar Stella ett jätteskutt upp mot soffan och landar på Lisans rygg (vilket förstås slutar med rejäla fräs från båda parter), och när Lisa försöker lägga sig på mitt bröst för sin vanliga kvällsvila så dyker Stella gärna upp och nafsar henne i rumpan. Lägger sig Lisa vid klöspelaren så kommer Stella farande genom luften med TV-möbeln som startbana. :)
För Lisans del är detta dock betydligt mindre humoristiskt än det låter: Hon tillbringar numera merparten av nätterna på träpallen bredvid akvariet, där hon hänger med tassarna utanför den lilla pallen och ömsom sover, ömsom håller vakt. Hoppas verkligen det här blir bättre snart, för ur Lisans perspektiv är det här nya, än mer stillasittande livet en riktigt flopp.
Katthemmet sade att de kan vara ovänner i upp till två veckor, så än finns det väl hopp.

Tuesday, March 11

Riktigt goda nyheter!

Nu blev det tätt mellan uppdateringarna, men det här var så bra så det bara måste rapporteras. Stella springer runt här och hoppar på stolar och bord i största allmänhet. Men alldeles nyss hoppade hon upp på stolen bredvid den där Lisa ligger och iakttar henne, och gissa vad! Inget fräs och morr! Stella nosade Lisa i ansiktet, Lisa nosade tillbaka, och så hoppade Stella vidare i sin dans. Det finns hopp! :)

Stella retas?

Såg precis Stella komma ut från under sängen, målmedveten springa fram till stolen där Lisa ligger och sover, bara för att ställa sig upp på bakbenen och daska till Lisa i rumpan med tassen, och sen springa därifrån. Lisa är ju en mogen dam, som tydligen börjar vänja sig vid den lilla terroristen, för hon gjorde ingenting alls förrutom att vakna och börja tvätta sig.

Scooby Doo - jag vill va som dou!

Stella blir allt tuffare. Idag på morgonen ville hon vara med Lisa och äta och sprang fram gång på gång. Varje gång blir hon avsnäst av Lisa. Att jag ställt en skål med Stella-mat därifrån är inget roligt: det är med stora katten hon vill äta. Än så länge är Lisa den som vinner de här diskussionerna. Stella fick inte, trots att bilden antyder det, vara kvar och äta bredvid Lisa. Men hon försöker så mycket att jag tror att den gräns där Lisa tröttnar och bestämmer sig för att bara strunta i Stella inte kan vara långt borta.

Monday, March 10

Äntligen en första bild!


Svårare än jag trodde att fotografera en svart katt: den blir så gärna grå av blixten, eller så blir den helsvart, totalt utan kontrast. Att föremålet för uppmärksamheten helst springer oavbrutet gör inte uppgiften lättare. :)

Stella har kommit ut!

Stella är väldigt på eller av. Inatt började hon strosa runt lite i rummet. Jag vaknade vid 03 av att hon stod och skrek på soffan. Mjau, mjau, mjau, mjau, mjau i ett oavbrutet flöde.
- Hur är det Stella? Skall du komma hit?, sade jag, och Stella kom.
Sen spenderade hon resten av natten, mer eller mindre, åt att hoppa över mig, klättra bland kuddarna och kliva på mig. Hon spinner högt som en motorgräsklippare, och är riktigt underbart kramsjuk.
Lisa är fortfarande rätt skeptisk, men samtidigt mer utmattad. Stella behöver komma rätt nära (någon meter) för att Lisa skall orka yttra sig alls. I övrigt ligger Lisa mycket och lutar huvudet mot nåt och tittar med tom blick mot sängen eller någon annan plats där hon tror att Stella är. Jag gjorde en kort dag idag, och var hemma vid 13. Då låg Lisan och sov på riktigt, och det har hon gjort fler gånger under eftermiddagen. Stella å andra sidan har legat med huvudet på min arm och kroppen parallellt med tangentbordet. Mycket klapp och kel blev det mellan tangentbordsknackningarna på verksamhetsplanen. Stella hann till och med att yttra sig lite själv i en chat med Walter och Stinas matte. Fast än så länge kan hon bara skriva kfffff och KNNN. Det räckte dock för att göra sig förstådd och presenterad.
Nu har hon återgått till att vara av, och ligger åter gömd bakom sängen. Helt okej tycker Lisa.

Sunday, March 9

Iaktagen

Under byrån ligger nu en liten svart katt som smugit sig ut från under sängen och stirrar på mig. Samma katt flydde för bara fem minuter sedan hals över huvud in under sängen efter en vattenpaus, bara för att jag rörde på mig lite. Men spänningen har tydligen blivit för stor och hon har letat sig fram igen för att kika lite mer. Stackars utmattade Lisa har därmed också blivit tvungen att sätta sig upp och försöka verka vaken. Hon morrade rätt mycket åt Stella förut när hon drack vatten ur det som Lisa nog betraktar som sin stora vattenskål. Stella struntade dock blankt i detta, eller tittade närmare nyfiket på Lisa där hon låg på soffan (på säkert avstånd från det okända) och morrade. Jag har en liten känsla av vem som kommer att bli den som bli den som bestämmer här, och det blir nog inte till Lisans fördel. Just för stunden har hon dock flyttat fram positionerna lite och lagt sig att sova bredvid vattenskålen. För säkerhets skull.

Det går framåt!

Stella börjar nu vara lite mer aktiv. Lisa är helt slut. Den senare fick nöja sig med en lång stund på balkongen istället för flytt. (Till Värmland?). Verkar som att Stella, precis som Lisa en gång, hellre kommer fram om jag går ut. Lisa väser gärna lite åt henne, men det bryr hon sig inte så värst om. Däremot är hon fortfarande rädd för mig. Hon låg under soffan när jag kom hem förut, men när jag satte mig där för att se på TV fick jag min första riktiga dagsljus-titt på Stella då hon sprang från sitt gömställe under soffan till sitt vanliga krypin under sängen. När jag senare lade mig att sova tupplur och lyssna på musik (ännu ett försök att kväsa min förkylning) kom Stella traskandes ut från under sängen, och hoppade upp på TV bänken och drack vatten som hon aldrig bott någon annastans. Sen gick hon tillbaka in under sängen, åt av den matskål med Stella-mat som jag ställt där, och när det var klart så gick hon ut för att dricka mer vatten. När hon satt vid vattenskålen och tittade åt mitt håll sade jag, utan att lyfta huvudet från kudden, "Hej Stella", med så vänlig röst jag kunde. Det blev dock för mycket för den lilla gynnaren som tvärvände, hoppade ner och sprang in under sängen igen. Men, men... babysteps som det heter i filmen. Det går i alla fall framåt, och med mat i magen blir hon säkert bättre till mods!

Lisa överväger en flytt

När Lisa verkligen vill ha upp mig på morgonen brukar hon trumma på garderobsdörrarna. De är inte helt perfekt vägda, så det finns ett litet glapp när de är stängda, vilket Lisa utnyttjar för att få två meter träskiva att slå på en annan träskiva. Med rätt takt på trummandet kommer dörren också i självsvängning, och det går att få upp ett muller av väldigt kraft som antagligen hörs in till grannarna. Jag brukar kunna få slut på det genom att ropa nej eller genom att, i svåra fall, gå upp och ställa mig och stirra på lisa samtidigt som jag säger att vi pratat om detta förr. När jag gör det senare så får jag normalt reda på vad hon egentligen vill: Det är vanligen att hon vill ha mat. Idag tog sig dock det hela en ny vändning när hon resolut gick iväg till ytterdörren, satte sig med nosen mot dörrkarmen och vände på huvudet och tittade på mig. Som för att säga "öppna". Undrar vart hon tänker att hon skall?

Liv och rörelse!

När natten (och mina effektiva rullgardiner) lagt sitt mörker över rummet igår, dröjde det inte många minuter innan jag, som somnat snabbt, väcktes av krafs från kattlådan. Tror att Lisa suttit kvar här och växelvis morrat och väst mot sängen, så kunde det vara Stella kanske? Plötsligt ändrades också riktningen för Lisas uppmärksamhet från sängen till soffan, och på det viset är Lisa till bra hjälp här. Hennes blick talar nästan oavbrutet om var Stella gömmer sig, även om jag har svårt att hålla reda på det. Efter en stund rasade också en hög tidningar som jag lagt på soffkanten ner helt av sig själv, och någon (som inte var Lisa) jamade förskräckt. Sen en lång stund av tystnad. Jag somnade om lite tror jag.
En stund senare vaknar jag igen och ser nu hur Stella är ute och går upptäcksfärd i rummet. Lisa sitter återigen och morrar och väser, men det bryr Stella sig inte nämnvärt om. Hon lägger sig på silkespappret som kommit med hemifrån en stund, men så fort jag lyftar på huvudet, så far hon som en skottspole in under soffan. Min blick är alltså mer skrämmande än en hotfull Lisa. Kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig att terrorbalansen skulle se ut här. :)
Nu är det ljust och Stella är gömd igen. Fast nu vet jag var, för det kommer små jamningar under sängen då och då. Maten som jag ställt in förblir dock orörd än så länge.

Saturday, March 8

Trött och nyfiken

Lisan är vid det här laget så utsliten av att kolla sängen så man kan se henne ligga med ögon som klipper, dvs går ihop av sig själv, sedan öppnas med mycket vilja, bara för att återigen falla ihop. Fast hon har också börjat bli lite mer aktiv i sina observationer: hon morrar och väser lite, och går fram till sängen då och då. Två gånger har hon till och med försökt krypa in under sängen, men bestämt sig för att backa ut igen redan innan hela kroppen hunnit in. I Stella änden av den här leken har jag noterat att Stella smugit fram så pass mycket så att hon kan kika ut i rummet, men inte så mycket att hon syns om man inte håller specialkoll in under sängen. Två betenden som tycks förklara varandra, och två nyfikna individer som nog egentligen gärna vill säga hej. Förr eller senare blir väl Stella också törstig nog för att komma fram efter lite vatten. Maten som jag med lite bök lyckats peta in bakom sängen tycks i alla fall hittils orörd.

Klockan är 18 och allt är lugnt

Då har det snart gått ett dygn: Stella har en timme på sig om hon tänker komma fram nån gång under sitt första dygn här. Stackarn borde vara både trött, hungrig och kissnödig, men tidigare erfarenheter visar att hon klarar tre dygn i undanskymdhet så väntan kan bli lång än så länge. Jag har försökt sova bort lite förkylning under eftermiddagen och till slut verkar även lisa ha slappnat av. Hon ligger under min fåtölj, en lite mer defensiv position än den hon vanligtvis skulle välja, och med blicken fäst på sängen, men ändå mycket lugnare. Störst tålamod i leken verkar Stella ha. Jag har lyckats lokalisera henne, hon sitter inne under min säng, längs med väggen, och syns lite grand om man tittar ner i spalten mellan säng och vägg. När jag försökte prata med henne flyttade hon sig dock lite så att hon inte syntes alls. Jag har ställt in tonfisk och sån mat hon är van i hemifrån under sängen, men hon visar inget intresse för någotdera, även om maten står så att hon kan ta den utan att Lisa ser. Så försiktig är hon. Å andra sidan kan hon väl inte vara hur hungrig som helst när hon motstår doften av tonfisk mindre än en meter bort.

Mest spännande nånsin

Sängen sedd från hallen:

Och från soffkanten:

Lisa övervägde för ett slag att hoppa upp till mig i soffan och sitta i mitt knä. Det gick dock i stöpet, för om hon skall fram till min ände av soffan så måste hon låta TV-möbeln skymma sängen och släppa sängen med blicken. Och det går ju faktiskt inte.

Dags att vila upp sig


Det har varit en lång natt av vaka för Lisan. Nu när husse verkar ha vaknat till är det äntligen dags att vila upp sig.

Nattliv

Inatt vaknade jag mitt i natten, och det tog mig inte många minuter att förstå varför: Lisa hade lämnat min säng redan innan jag somnade, och nu låg hon på soffan och stirrade mot sängen, och.... morrade! Det var lite intressant för jag har ju aldrig hört henne morra förr, nu kom det mycket på en gång. Ljudet växlade: Moooooooooorrrrrrrrr. Frässssssssss. Moooooooooooooorrrrrrrrrrrrrrr. Frässsssssssssss. Fräsandet lät som det brukar låta när katter fräser, precis som en orm, men i ganska långa perioder. Jag tror att Lisa stod för båda ljuden från soffan, stirrandes in under sängen, men jag är inte helt säker. Vet inte riktigt vad som fick henne att göra detta, kanske tittade Stella fram under mig? Jag somnade om, och detta upprepades ett par gånger under natten. I övrigt inga spår av vår nya vän.

Friday, March 7

Detta var allt skumt, Lisa!

Så var det äntligen dags! Nästan prick klockan 19 plingade det på min dörr och katthemmets representant och Stellas akuthemsmatte stod där med en bur med en litenliten katt. Stella ville först inte komma ur buren, men blev försiktigt utlyft så att hon fick sitta i mattes knä ett tag innan hon gick och gömde sig på Lisans favoritplats under fåtöljen. Lisa själv låg i soffan och sov när vi fick gäster. (Jag hade dammsugit och det var förstås utmattande för Lisa som vanligt.) Lisa var först normalt kelig, låg kvar i soffan och hälsade på gästerna i den mån de kom fram. Jag satte mig sen bredvid henne och klappade henne på magen, och det dröjde ett bra tag innan det alls märktes på Lisa att det kommit hit en annan katt. (De flesta problem går ju bort om man ignorerar dem.). Fast efter ett tag gick det inte att blunda för det faktum att en liten svart filur kommit in i lägenheten och behövde iaktagas.
Van vid kontantlöshet som jag är fick jag följa med akuthemmets allitiallo till bankomaten och Lisa och Stella blev lämnade ensamna i tio minuter. När jag kom hem var Lisa kvar i soffan men Stella hade hittat bättre plats att gömma sig på. Oklart vart hon tagit vägen, men av Lisans blickar att döma så är det under min säng som nykomlingen finns. Lisa har varit fram ett par gånger och nosat lite på filt och tittat in under sängen, men närmre än en meter har hon inte gått. Det blir intressant att se hur hon hanterar det faktum att jag nu går och lägger mig. Normalt skulle hon ju komma upp i sängen och sova hos mig. Fast det märks att hon är lite spänd, så vi får väl se.
(Ursäkta bildkvaliteten, men jag tog mobilkameran utan blixt för att inte ställa till med för mycket läskigheter för min nykomling.)

Idag är det dags!

Idag är det dags! Vid 19-tiden dyker Stella upp. Nuvarande matte Hanna har varit snäll och skickat fler bilder. Filten längst ner är Lisans favorit som vi fick av Lena och Olle i somras! Stella vet med andra ord redan hur vi luktar. :)

Thursday, March 6

Mjukvara för kattälskare

Lisa har alltid varit övermåttan snäll som katt: Hon ligger still, hon blir klappad, hon äter, och kan till äventyrs jaga en boll eller ett snöre lite grand. Typiska katthyss, som att äta blommor, riva ner saker och vandra runt på tangentbordet ägnar sig bara Lisa åt när vi är på besök hos andra. Men vem vet, nu när jag får killing så kanske jag får skaffa en sån här licens.

Saturday, March 1

Kolla vilken sötnos!

Om en vecka är det dags: då kommer Lisans liv att förändras med stora mått när hon får denna söta låtsassyster. Har försökt prata med Lisa om detta, men hon verkar visar ett rätt måttligt intresse. Möjligen är förändringen för stor för att riktigt kunna greppas och förstås innan den händer. Stellas nuvarande akuthemsmatte är fotograf (som synes en duktig sån) och har varit snäll nog att skicka över ett par bilder på lilla svartingen!


Sunday, February 24

Lite vardagsbilder


Lisa har som ni vet ett betydande fiskintresse, vilket numera underlättas av att det står en pall bredvid akvariet. Ovanstående och ett par andra bilder på Lisa som sover tupplur finns nu i flickr-galleriet, som ni som vanligt når via filmremsan i bloggens marginal.

Monday, February 18

Officiellt på väg...

Nu är Stella bokad och kan (om nuvarande akutmatte berättar det för henne) se fram emot att flytta till stan. Så här skriver katthemmet om Stellas historia:
"Stella kommer ifrån Jordbro där hon och systern Asta delade en smal skogsremsa mellan en järnväg och en stor väg med en räv. De var 6 st ungar från början men räven hade betat av dem. När vi tog in dem var de desperata av hunger. Vi fångade in en vuxen katt med ungarna, som hade varit den som senaste veckorna hade pysslat om kattungarna enligt mataren. Men det visade sig vara deras pappa och inte deras mamma som vi trodde först."

Thursday, February 14

En lekkamrat till Lisan?

Idag har jag varit på spännande utflykt till Bagarmossen och spanat in Stella som bor i akuthem där. Stella letar som de flesta akuthemskatter nytt hem (även om jag inte är helt säker på att hon vet om det själv). För Lisa verkar Stella vara en lika stilig som livlig lekkamrat ifall jag lyckas få hit henne. De delar intresse för boll, och för att klättra på hussar/mattar som försöker sova. (Vilket inte precis gör dem unika som katter, visserligen... :) ). Lite skrajsen är Stella också, så rätt som det är kanske Lisa kan få sällskap inne under sängen när jag dammsuger. :)

Monday, January 21

Inte fullt så punktlig

Inatt ville väl Lisa leva upp till sitt goda, numera på internet berömda, rykte som väckarklocka. Tyvärr valde hon dock att helgardera och hoppade upp och ner mellan golvet och sängen från 0520 och framåt. Fast det var väl bara vad jag förtjänade när jag själv sedan bröt alla normer och kom hem till en riktigt utsvulten katt först klockan 21 på kvällen. För första gången stod hon bokstavligt talat i dörren och väntade när jag låste upp. Fast så fort hon såg mig blev det den vanliga vändan till klöspelaren innan hon sprang ut i köket och satte sig att stirra längtansfullt på husse som tog av sig jackan.

Sunday, January 20

Fortsatt knepigt med vikten

Har uppdaterat viktdagboken och det ser knepigt ut för Lisa. Visserligen är hon piggare på den nya maten, men de första mätningarna pekar mot att hon också går upp i vikt av den. Jag har fortfarande inte lyckats få till telefonrådgivningen med veterinären i Karlstad, men nu börjar det verkligen bli dags. Fördelen med det är att jag kan ta upp och ge återkoppling på den nya maten. Undrar hur vi skall lösa detta... (sade Husse bekymrat...).

Är katter klockor?

Med den nya maten har Lisa blivit lite mer noga med tiderna, och hon väntar varje vardagsmorgon på att klockan blir 0615, så att klockan ringer och hon kan springa över från sin sovstol till mitt bröst och bli kliad och klappad en stund innan jag vaknat till och går upp för att ge henne mat. Så skedde dock inte idag, eftersom det är söndag och jag räknar med lite sovmorgon. Trist, tycker Lisa, som ändå sover det mesta av dagen, så när magen kurrar och klockan inte ringer så springer hon ändå glatt över golvet, hoppar upp i sängen och börjar dra lite i min kind med tassen. Funkar det inte så kan hon alltid slicka mig på munnen, då vet hon att jag vaknar och protesterar. Idag kollade jag på klockan vid tidpunkten för hennes tilltag: 0619. Hon har alltså missat ordinarie väckarklocketid med fyra minuter (vilket mycket väl kan ha varit den tid det tog för henne att väcka mig och få mig att kolla på klockan). Hur kan hon ha sån koll? Och så alldeles nyss, 30 sekunder INNAN timern på fiskmatnings-automaten börjar vrida runt automaten så att det ramlar ner i akvariet, då reser sig Lisan plötsligt från sin vila och stirrar på akvariet. Visste hon återigen att klockan var 30 sekunder i 1845? Det verkar ju nästan inte bättre. Men väldigt skumt?

Tuesday, January 8

Äntligen lite kort!

Har nu laddat upp en batch med nya bilder på lisan från vår julsemester hos mor och far! Du hittar bilderna med filmremsan till höger, eller så kan du gå direkt till julbilderna genom att klicka här .