En vecka har nu gått sedan Stella flyttat in och hon har hittat sig tillrätta över all förväntan. Mamma har varit på besök de senaste dagarna och kollat katterna medan jag haft extra långa dagar på jobbet, och det tog bara en halv dag för Stella att acceptera mamma som en tänkbar lekkamrat.
Lisa har nu uppnåt status av halvgud i Stellas värld. En stor del av vaken tid går åt att försöka få Lisa att leka. Bland det raraste jag sett var igår kväll när jag lagt mig och Stella gick och hämtade sin blå fisk, en tygleksak som hon hade med sig och som är hennes älskade älskling. Stella gick fram mot Lisa som låg vid klöspelaren, lade sin älskling vid Lisas fötter och backade en bit för att lägga sig utsträckt med magen i vädret. Som för att säga "Titta syrran! Det är min bästa grej. Du får ha den!". Fast Lisa ligger still och stirrar, och kommer Stella närmare så blir det morr och fräs.
Helt konstigt är det kanske inte, för när Stella inte är rar och lägger fram leksaker till Lisa så ägnar hon mycket tid åt flyganfall. När Lisa ligger på soffan och vilar så tar Stella ett jätteskutt upp mot soffan och landar på Lisans rygg (vilket förstås slutar med rejäla fräs från båda parter), och när Lisa försöker lägga sig på mitt bröst för sin vanliga kvällsvila så dyker Stella gärna upp och nafsar henne i rumpan. Lägger sig Lisa vid klöspelaren så kommer Stella farande genom luften med TV-möbeln som startbana. :)
För Lisans del är detta dock betydligt mindre humoristiskt än det låter: Hon tillbringar numera merparten av nätterna på träpallen bredvid akvariet, där hon hänger med tassarna utanför den lilla pallen och ömsom sover, ömsom håller vakt. Hoppas verkligen det här blir bättre snart, för ur Lisans perspektiv är det här nya, än mer stillasittande livet en riktigt flopp.
Katthemmet sade att de kan vara ovänner i upp till två veckor, så än finns det väl hopp.
No comments:
Post a Comment