Den som tror att rubriken nu handlar om att Stella och Lisa bråkat igen har fel. Kolla tidsstämpeln, och ni kan ana att det är jag som är förtvivlad. Stella är ju världens raraste katt som gärna vill kela när jag gått och lagt mig. När jag skriver detta ligger hon hoprullad på rygg med nacken vilande på baksidan av min handflata. Problemet är bara att jag skriver detta. Jag har blivit väckt för tredje gången hittils inatt, och både Stella och jag är nu för upprörda för att enkelt kunna sova om.
Såhär har det varit sedan Stella flyttade in: När jag väl har somnat och sovit en stund känner hon sig kelig och kommer fram och börjar slicka mig i örat, ansiktet, på munnen. Många skulle säkert tycka att det var mysigt, men Stella har en sträv tunga och jag kan helt enkelt inte sova när hon gör såhär. Skulle jag inte vakna av hennes slickningar och rycka mig undan av det klappar hon mig gärna lite med klorna också. Med tiden hade jag trott att hon skulle anpassa sig till mina tider, men just nu är det ju tvärtom hon som bestämmer när jag får sova, och jag börjar känna mig helt desperat.
Jag har provat att låta henne vara, men att tydligt säga NEJ varje gång hon petar mig i ansiktet, men Stella backar då och kommer tillbaka efter tio sekunder. Hon orkar den leken i lätta 45 minuter. Pedagogiskt sett är det en katastrof, eftersom hon då får stå ut med att bli avvisad av sin husse i bokstavligt talat en timme varje natt, vilket rimligen gör henne jättenervös. Tidigare har jag kunnat gömma mig lite under täcket, men de senaste dagarna har hon börjat gräva sig under och följa efter.
Som alternativ till skäll har jag först provat med att lyfta bort henne och lägga Stella vid mina fötter istället. Hon vandrar snabbt upp och slickar mig i ansiktet och gnider sig mot huvudet. Lägger jag upp händerna emellan så hittar hon ett sätt att gå runt mig och kliva över mig så att hon kommer åt ändå: det slutar gärna med att balanserar med baktassarna på kudden och framtassarna på min kind för att kunna sträcka sig fram och slicka mig på framsidan av ansiktet.
Jag har läst i en kattbok att om man inte vill ha en katt i sängen så skall man stänga ute den från sovrummet för katter klarar inte att bli avvisade av sin husse eller matte i ett kör, men det är ju svårt att tillämpa det rådet som jag bor. Idag har jag trots allt försökt att bära ut Stella i köket och stänga in henne där, men hon får totalpanik av den behandlingen, vilket förstås också är helt hjärtskärande. Hon flyr tillbaka in i vardagsrummet fortare än jag ens hinner sträcka ut handen efter dörrhantaget för att kanske stänga in henne i köket (det handlar ju mer om att spärra in Stella än att stänga henne ute Stella från rummet, och innerst inne tror jag inte det skulle funka även om jag kundet stänga dörren om henne).
Efter en sån vända sitter Stella nästan darrande mitt på golvet. Jag försöker använda situationen för att somna, men har vid det laget för dåligt samvete och är för ledsen för att somna om. Stella sitter länge mitt på golvet och verkar först bara skrämd, men tvättar sig sen noga. Efter det hoppar hon tillbaka upp i sängen, och nu gör hon precis det jag önskar att hon alltid skulle göra, hon lägger sig själv att sova tryckt på mot min rygg. Där ligger hon ungefär tio minuter. Sen börjar allt om.
Och här ligger jag nu, och skriver detta och vet inte vad jag skall göra. Och när jag närmar mig punkt så har Stella somnat på min arm, medan jag själv är vaken. Vet verkligen inte vad jag skall ta mig till.
No comments:
Post a Comment