När natten (och mina effektiva rullgardiner) lagt sitt mörker över rummet igår, dröjde det inte många minuter innan jag, som somnat snabbt, väcktes av krafs från kattlådan. Tror att Lisa suttit kvar här och växelvis morrat och väst mot sängen, så kunde det vara Stella kanske? Plötsligt ändrades också riktningen för Lisas uppmärksamhet från sängen till soffan, och på det viset är Lisa till bra hjälp här. Hennes blick talar nästan oavbrutet om var Stella gömmer sig, även om jag har svårt att hålla reda på det. Efter en stund rasade också en hög tidningar som jag lagt på soffkanten ner helt av sig själv, och någon (som inte var Lisa) jamade förskräckt. Sen en lång stund av tystnad. Jag somnade om lite tror jag.
En stund senare vaknar jag igen och ser nu hur Stella är ute och går upptäcksfärd i rummet. Lisa sitter återigen och morrar och väser, men det bryr Stella sig inte nämnvärt om. Hon lägger sig på silkespappret som kommit med hemifrån en stund, men så fort jag lyftar på huvudet, så far hon som en skottspole in under soffan. Min blick är alltså mer skrämmande än en hotfull Lisa. Kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig att terrorbalansen skulle se ut här. :)
Nu är det ljust och Stella är gömd igen. Fast nu vet jag var, för det kommer små jamningar under sängen då och då. Maten som jag ställt in förblir dock orörd än så länge.
No comments:
Post a Comment