Det går framåt!

Stella börjar nu vara lite mer aktiv. Lisa är helt slut. Den senare fick nöja sig med en lång stund på balkongen istället för flytt. (Till Värmland?). Verkar som att Stella, precis som Lisa en gång, hellre kommer fram om jag går ut. Lisa väser gärna lite åt henne, men det bryr hon sig inte så värst om. Däremot är hon fortfarande rädd för mig. Hon låg under soffan när jag kom hem förut, men när jag satte mig där för att se på TV fick jag min första riktiga dagsljus-titt på Stella då hon sprang från sitt gömställe under soffan till sitt vanliga krypin under sängen. När jag senare lade mig att sova tupplur och lyssna på musik (ännu ett försök att kväsa min förkylning) kom Stella traskandes ut från under sängen, och hoppade upp på TV bänken och drack vatten som hon aldrig bott någon annastans. Sen gick hon tillbaka in under sängen, åt av den matskål med Stella-mat som jag ställt där, och när det var klart så gick hon ut för att dricka mer vatten. När hon satt vid vattenskålen och tittade åt mitt håll sade jag, utan att lyfta huvudet från kudden, "Hej Stella", med så vänlig röst jag kunde. Det blev dock för mycket för den lilla gynnaren som tvärvände, hoppade ner och sprang in under sängen igen. Men, men... babysteps som det heter i filmen. Det går i alla fall framåt, och med mat i magen blir hon säkert bättre till mods!