Då har det snart gått ett dygn: Stella har en timme på sig om hon tänker komma fram nån gång under sitt första dygn här. Stackarn borde vara både trött, hungrig och kissnödig, men tidigare erfarenheter visar att hon klarar tre dygn i undanskymdhet så väntan kan bli lång än så länge. Jag har försökt sova bort lite förkylning under eftermiddagen och till slut verkar även lisa ha slappnat av. Hon ligger under min fåtölj, en lite mer defensiv position än den hon vanligtvis skulle välja, och med blicken fäst på sängen, men ändå mycket lugnare. Störst tålamod i leken verkar Stella ha. Jag har lyckats lokalisera henne, hon sitter inne under min säng, längs med väggen, och syns lite grand om man tittar ner i spalten mellan säng och vägg. När jag försökte prata med henne flyttade hon sig dock lite så att hon inte syntes alls. Jag har ställt in tonfisk och sån mat hon är van i hemifrån under sängen, men hon visar inget intresse för någotdera, även om maten står så att hon kan ta den utan att Lisa ser. Så försiktig är hon. Å andra sidan kan hon väl inte vara hur hungrig som helst när hon motstår doften av tonfisk mindre än en meter bort.
No comments:
Post a Comment