Tack för den, Leo!

Jag sitter på balkongen med vår mobila bredbandslösning och sköter avdelningens ekonomi. Grannens katt, Leo, står som vanligt vid mittdelaren och suktar efter söta smala Stella som struttar runt här och ser om jag kanske äter nåt, eller skall äta nåt, eller åtminstone tänker tappa nåt gott. Inte så mycket till kattmat, min lunch är makaroner. Men jag erbjuder Leo (som skall vara mycket folkskygg) en makaron. Leo backar inte som han gjorde när jag var kattvakt hemama hos honom. Han slår till mig istället. Med utfällda, grova, vassa klor. Hans husse tror uppenbarligen inte på manikyr. I ett enda slag lyckades han slå upp två hål i min hand som var tillräckligt stora för att jag skulle få hämta plåster för att inte bloda ner både mat och dator. Värre än Dolce Blanca i Värmland, värst hittils faktiskt, när det gäller kloattack.