Så har vi gjort biltrippen från Stockholm till Karlstad med katter i box för första gången sedan Stella kom. Stella låg i den gamla lilla buren, så pass ihoprullad att hon rymdes liggande på tvären längs burens inre kortsida. Lisa åkte ståndsmässigt i den nya buren som egentligen är tänkt att rymma båda katterna, och verkade trivas hyfsat med det även om hon då och då försökte övertala mig både om att hon skulle svälta ihjäl och att jag måste öppna buren så att hon kunde ta en promenad.
Väl här öppnade vi buren i badrummet bredvid kattlådan (alltid bra info för nya katter att se var den är). Lisa traskade ut i huset, gick raka vägen till platsen i köket där matskålarna brukar stå och fick mat av mamma. Sen gick hon vidare in i vardagsrummet, rullade sig på mattan och blev klappad och klappad och klappad, innan hon gick vidare in under soffbordet där det som vanligt står vatten och Lisa drack. Vart hon sedan gick under sin upptäcksfärd så drog hon sidan av nosen mot hörn och dörrkarmar, och märkte helt klart upp huset som sitt.
Stella låg under tiden intryckt under biden, och kom först efter någon halvtimme fram alls, nosade noga på kattlådan, och började sedan en promenad runt i huset. Hon var nöjd, sprang runt och undersökte. Allt gick jättebra, tills Lisa plötsligt fick syn på Stella.
Lisa blev i den stunden alldeles stel. Gick bort från mig och satte sig under vardagsrumsbordet. Morrade. Morrade mer men ännu mer dovt. Fräste. Morrade.
Sedan dess har det hållit på så: Lisa har morrat och fräst så fort Stella är i samma rum, och är världens keligaste katt däremellan. Stella vill också gärna få komma till husse, så effekten inatt har varit att ingen av katterna har sovit i samma rum som jag eftersom de hamnat i omedelbart gräl med varandra när de kommer för nära, och då båda gått härifrån. Nu på morgonen kom lisa för att säga godmorgon, vilket gick bra ända tills Stella vågade sig fram. Nu har Lisa legat vid mina fötter och morrat oavbrutet i en kvart, medan Stella undersökt skrivbordet och klättrat i fönstret. Hon är skenbart obekymrad över att Lisa morrar, men vågar å andra sidan inte heller komma för nära.
Väl här öppnade vi buren i badrummet bredvid kattlådan (alltid bra info för nya katter att se var den är). Lisa traskade ut i huset, gick raka vägen till platsen i köket där matskålarna brukar stå och fick mat av mamma. Sen gick hon vidare in i vardagsrummet, rullade sig på mattan och blev klappad och klappad och klappad, innan hon gick vidare in under soffbordet där det som vanligt står vatten och Lisa drack. Vart hon sedan gick under sin upptäcksfärd så drog hon sidan av nosen mot hörn och dörrkarmar, och märkte helt klart upp huset som sitt.
Stella låg under tiden intryckt under biden, och kom först efter någon halvtimme fram alls, nosade noga på kattlådan, och började sedan en promenad runt i huset. Hon var nöjd, sprang runt och undersökte. Allt gick jättebra, tills Lisa plötsligt fick syn på Stella.
Lisa blev i den stunden alldeles stel. Gick bort från mig och satte sig under vardagsrumsbordet. Morrade. Morrade mer men ännu mer dovt. Fräste. Morrade.
Sedan dess har det hållit på så: Lisa har morrat och fräst så fort Stella är i samma rum, och är världens keligaste katt däremellan. Stella vill också gärna få komma till husse, så effekten inatt har varit att ingen av katterna har sovit i samma rum som jag eftersom de hamnat i omedelbart gräl med varandra när de kommer för nära, och då båda gått härifrån. Nu på morgonen kom lisa för att säga godmorgon, vilket gick bra ända tills Stella vågade sig fram. Nu har Lisa legat vid mina fötter och morrat oavbrutet i en kvart, medan Stella undersökt skrivbordet och klättrat i fönstret. Hon är skenbart obekymrad över att Lisa morrar, men vågar å andra sidan inte heller komma för nära.
No comments:
Post a Comment