Återförenade!

Inte direkt mött i dörren, men i kanten på hallen satt en nyfiken katt och tittade förväntansfullt när jag kom genom dörren. Sen bar det av till klöspelaren, där Lisa låg och höll sig i pelaren med framtassarna medan jag fick i uppgift att klappa ansikte, nacke, rygg och mage. Ja, det gick till och med bra att lyfta upp och krama henne en stund utan vildare protester. Ingen låtsad ilska över att jag varit borta alltså. Sen har Lisan suttit på golvet bredvid köksbordet när jag fyllt i det sista av deklarationen. Som en vanlig kväll, fast lite keligare med andra ord. Det är skönt att vara hemma hur som helst. Just nu sover lisan på fotpallen, antagligen i väntan på att jag skall gå och lägga mig. Vilket jag skall om ungefär en knäckebrödsmacka.