På den allra senaste tiden har jag fått lite ordning på Lisans mattider, hon äter på kvällen och på morgonen, och den av veterinären föreskrivna mängden mat tar slut däremellan. Därmed har vi också fått en allt mer fast morgonrutin: Jag vaknar, tänder lampan, Lisa (som ofta spenderar nattens sista timmar borta i stolen) springer över och lägger sig på mitt bröst. Jag klappar henne en stund, och när hon tycker att det är klart hoppar hon ner och sätter sig på golvet i riktning mot köket. Jag följer efter, hon springer före och väntar vid matskålen.
Idag var det dock inte svårt att sätta en liten tankebubbla över Lisas huvud när hon skulle fram till maten. Hon sprang fram emot matskålen, stannade mitt i steget och stirrade. "Är det allt jag får?".
Lisa har nämligen fått halv dos mat idag. Hon skall helst inte vilja på toaletten efter lunch, så hon får bara det hon orkar äta såhär på förmiddagen. För första gången skall vi nämligen ut och åka tåg. Det är rätt spännande för oss båda, även om Lisa inte vet om att det är spännande än. I förebyggande syfte klippte jag igår alla hennes klor. Det krävdes milt våld, men är inget mot den strid jag räknar med skall uppstå när jag senare idag sätter på henne selen. Jag tänkte ha både hängslen och livrem, dvs sele och bur.
No comments:
Post a Comment