Orosnatt....

Imorse var första gången Lisan vaknade någon annanstans än i min säng sedan hon flyttat in och vågat sig upp från under sängen. Idag låg hon i fåtöljen efter att ha haft en rätt orolig natt. Jag kom hem sent, först brydde sig Lisan inte alls om att jag gick och lade mig utan skulle jaga fisk och dra i klöspelaren. Sen kom hon och lade sig, först på ena sidan, sen på andra sidan, sen vid huvudet, vid fötterna, framlänges och baklänges. Jag vet inte hur hon till slut bestämde sig för att gå ner från sängen, men jag vaknade av en trummvirvel mot garderobsdörren, där Lisan stod klockan fyra på morgonen och försökte antingen slå sig igenom dörren eller bara väcka mig. Ett kort "Nej!" fick henne dock att återgå till fiskjakt. Sen till slut vaknade hon alltså i fåtöljen istället för hos mig, med 30 centimeter gånger en meter sandmatta utbredd på golvet framför kattlådan. Det är inte utan att jag tycker lite synd om henne för denna oroliga natt. Samtidigt är det med viss avundsjuka jag ser min kompis katt gå på lådan ikväll. Han stannar nämligen för att borsta in eventuella utspillda sandkorn som hamnat på golvet. In under lådan med dem, innan han slutgiltigt kliver ut och anser sig klar. Mycket sympatiskt vana. Vi får öva på den. :)