Skall försöka få upp lite bilder, men jag har inte velat skrämmas med blixten hittils. Igår kom alltså Lisa. I en stor pappkarton, med ett durkslag som titthål framåt reste hon från Arvika till Stockholm i bil. Väl framme klippte jag av snörena som höll durkslaget och Lisa kröp utan större väntan ut. Gick ett halvt varv runt rummet. Nosade lite extra på sanden i lådan (jag har tagit av huven för att underlätta att vi får in rätt rutin från början). Sen försökte hon krypa in under soffan, men den kom inte in under den. Fortsatte, hittade sängen och gömde sig under den. Där låg hon nog kvar i en halvtimme timme. Jag släckte i lägenheten och lade mig att titta på Tv, för det hade jag hört att hon kan hemma.
Det tog inte så långt tid, så kom Lisa fram från under sängen, såg sig om lite försiktigt, gnuggade sig mot klöspelaren lite och kom sedan fram för att hälsa när jag ropade på henne. Ganska snabbt hoppade hon upp och lade sig på min mage, spann som en mindre moped och ville bli klappad i ansiktet. Ja, inte så mycket på huvudet eller i nacken utan just i ansiktet: näsan, kinderna, mellan ögonen.
När jag lade mig lade hon sig innan mig och sov hos mig en stor del av natten (tror jag, jag sov ju också). På morgonen var hon i alla fall försvunnen, hon hade gömt sig under sängen och där såg jag inte till henne nåt mer före jag gick hemifrån.
Och så den stora frågan: Jodå, hon förstår vad lådan är och har varit där två gånger redan. I första hand hade hon nog velat att jag öppnade balkongdörren, men när det inte hände så var lådan det självklara valet. Mat har jag däremot inte fått henne att intressera sig för än. Inte ens en tonfiskburk. Men jag ställde fram lite medskick av hennes gamla mat innan jag gick till jobbet. Kanske äter hon när hon får lite lugn och ro.
No comments:
Post a Comment