Två steg fram, ett steg bak

Idag låg Lisa åter och tryckte, gömd under fåtöljen, när jag klev in genom dörren. Det tog ett tag för mig att lokalisera henne och så gick jag och ropade på henne ett bra tag innan hon tittade fram. När det väl hände blev det å andra sidan en väldig fart. Hon sprang fram till mig och nästan hoppade runt mig ett par varv innan hon lade sig med magen i vädret och ville bli kelad med. (Beteendetipset att katter visar magen och att det inte betyder att man får klappa dem på magen varje gång är ett av de bästa tipsen jag läst. Annars skulle jag tyckt att hon var helt schizo.)