Levande i minnet

Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara det för Stella. Hon börjar varje dag med att springa ut på balkongen och kika in bakom planket till grannens halva av balkongen. Där letar hon efter sin buskamrat Leon. Han har inte synts ute så mycket nu på vintern men hon ger inte upp hoppet. Varje morgon får han en ny chans. Fast igår fick jag höra dåliga nyheter: Leon, som var 15 år, hade fått någon form av problem som gjorde att han slutade kissa och äta. Efter en vecka utan att ha varit på lådan fick han komma till veterinären, och därifrån kom han inte hem. Så Stella väntar nu förgäves på sin kompis, som jag imorse lite försiktigt försökte förklara antagligen inte kommer ut och bråkar nåt mer.