Hårda tag med kammen

Dagens övningar som temporärhusse stodför var inte så populära hos Lisan, men blir nog bra om ett litet tag. Försökte kamma bort den sista taltbiten på pälsen och den är nog i stort sett försvunnen nu. Lisan tyckte inte det var alldeles behagligt i slutet men det gick förvånansvärt bra. Sista draget var dock nog så därefter parkerade Lisan sig under sängen.

 

I morgon blir det försiktigare kamning.

Allt lugnt hemma hos Lisan

Den temporäre helghussen besökte Lisan över lunchen. Damen i fråga låg och vilade upp sig inför kvällen. Frisyren har blivit avsevärt bättre nu efter Lisan flyttat in på det gamla nedlagda kattpensionatet istället för att behöva bo i pannrummet på Hästhaget.

 

Akvariet är lika med TV eller är det TV som är lika med akvariet? Intressant är det iallafall att på fiskarna visade det sig. 

 

Nästa besök blir i morgon!  

Lyx att vara välkommen!

Idag blev jag hälsad i dörren!

Nåja, det kanske är en optimistisk tolkning, men när jag väl klivit in
igenom dörren (och hunnit konstatera att lukten av lådan känns som
vanligt numera) så kom min nya sambo försiktigt gående. Jag böjde mig
ner och kliade, hon vek försiktigt undan, jag klappade henne över
ryggen och det rös till i henne som det gör när det är skönt.

Sen lade hon sig vid klöspelaren, som hon nästan skruvat loss under
dagen. På armstödet på soffan låg plastkammen som jag utsett till
lisans katt framlagd, efter att ha varit försvunnen ett antal dagar.
Jag tog kammen och kammade igenom pälsen, det gick bra. En omgång
grovt. En omgång finkammat. En omgång till. När jag övervägde att ta
fram saxen för den där stora tovan hon har sedan skogen fick hon dock
nog. Halvt spinnande sprang hon ut i köket till en tom matskål som
snabbt fylldes. Nu har hon parkterat sig framför akvariet som vanligt.

Det är roligt att hon trivs och trivs allt bättre. Det är lite synd
att doften av töre försvunnit. Det var rätt mysigt att gosa med en
katt som luktade tallbarr. :)

Klart tjejen skall ha en keps!

Lisa blir allt mer benägen att leta runt lite och hitta saker som behöver dras i eller slås på. Bland prylarna hittar hon ibland saker som hon bestämmer sig för att ta hand om. Nokiakepsen på bilden tror jag att jag fick när jag flög ballong för länge sen, men nu har Lisa bestämt att det är hennes. När hon inte ligger på den bär hon gärna den med sig på sina promenader i lägenheten.

Wow! Ett fotbollsproffs!

Kvar sen Walter och Stina finns en boll som jag köpte åt dem men som de aldrig brydde sig om. Nu har Lisa hittat den och hör och hör och häpna: Hon kan dribbla. Hon springer fram och tillbaka i vardagsrummet och spelar den fram och tillbaka mellan höger och vänster tass samtidigt som hon springer genom rummet. Otroligt coolt!

Mera matfunderingar

Lisa åt ju halva portionen förut. När jag nu påminde henne om resten vågade hon sig först inte fram till skålen. Jag sköt den mot henne och sade till henne att det var hennes. Då åt hon lite en stund. Sen tittade hon upp och tog tre steg bakåt och tittade på mig. Verkar helt klart som att hon liksom kollar och funderar på om jag kanske vill äta så att jag förväntar mig att hon lämnar hälften till mig. Helt i enighet med böckerna ägnade jag mig då åt att tala snällt med henne och berömma henne när hon åt vidare... Som sagt, det är väl inte rätt att tjat i henne mat, men det är ju roligt om hon förstår att man gärna får äta mat ur skålar som ställs på golvet.

Där satt den!

(Först för alla som undrar: Lisa kom fram ganska snabbt efter att dammsugaren väl försvunnit. Jag undrar lite var hon var bara... :) ) Idag gjorde vi dock ett riktigt framsteg. Medan jag skriver sitter Lisa på golvet under datorpallen och äter lax. Man kan ju raljera med hennes vikt och säga att det är onödigt, men en halv burk gourmet gold på fredag kväll blir hon inte tjock av. Däremot är det ur trygghetsperspektiv ett bra tecken: Hittils har hon ju ratat både tonfisk och oxkött och jag har en känsla av att det varit mycket för att hon känt sig osäker. Nu åt hon en bra stund, fast jag kan rätta en halv burk till en kvarts. Ändå. Hon fick lite fredagsgodis. Det var hon säkert värd efter de senaste veckornas äventyr.

Prövningens tider

Just nu är Lisa helt försvunnen. Jag antar att hon ligger och trycker inne under sängen, men hon sticker inte alls fram på baksidan som hon brukar. Faktum är att någonstans mellan det att jag började flytta undan möbler som stod i vägen längs väggarna och det att jag slog på strömmen till dammsugaren smög hon genom rummet helt utan att synas. Eller så gjorde hon inte det utan hittade på ett nytt gömställe som jag inte vet vart det är. Nu är hon i alla fall puts väck. Vi får se om hon vågar sig fram mer idag.

Äntligen en lek!

Jag har noterat att Lisa oftar tittar spänt på den gröna plastringen som sitter i ena änden av hennes pälsleksak. Den sitter överst på klöspelaren i vanliga fall, där jag snurrat fast resorbandet så att pälsbollen hänger längs pelaren. Alltså tog jag loss den och viftade lite med den och vips hade jag hittat den första lek där Lisa faktiskt lämnade pelarens trygghet och jagade något som rörde sig fritt över golvet. Hons tack inte för långt ifrån pelaren, men ändå! En lek som involverar mig!

Två steg fram, ett steg bak

Idag låg Lisa åter och tryckte, gömd under fåtöljen, när jag klev in genom dörren. Det tog ett tag för mig att lokalisera henne och så gick jag och ropade på henne ett bra tag innan hon tittade fram. När det väl hände blev det å andra sidan en väldig fart. Hon sprang fram till mig och nästan hoppade runt mig ett par varv innan hon lade sig med magen i vädret och ville bli kelad med. (Beteendetipset att katter visar magen och att det inte betyder att man får klappa dem på magen varje gång är ett av de bästa tipsen jag läst. Annars skulle jag tyckt att hon var helt schizo.)

Förändringens tider

Lisas liv här utvecklas lite hela tiden. Precis som Walter och Stina brukar bli lite rastlösa efter två veckor här börjar Lisa nu bete sig som att hon är mera hemma här. Alldeles bortsett från nya ovanor som att väcka mig genom att spela trumma med tassarna på garderoben varje natt så gör hon lite nya saker. Idag när jag kom hem från jobbet tog hon några steg emot mig när jag kom in i rummet. Visserligen utan att lämna sängen, men ändå. Och förut hoppade hon upp i fönstret och satte sig att titta ut (ny grej). Dessutom verkar hon sova mer och mer i fåtöljen, vilket nog är ett trygghetstecken. Eller så är det resultatet av att jag också vänjer mig och sover utan att tänka på att jag inte skall röra benen och störa katten. Jag misstänker att jag efter att jag vant mig i mycket större utsträckning plötlsigt drar undan kudden (dvs mitt ben) som Lisa lutar sig emot, eller knuffar till henne med någon oförsiktig rörelse. Utöver dessa störningar så brukar Lisan vara sjukt morgontrött och lyfter nästan inte ens på huvudet för att hälsa. Utom idag. Då sprang hon runt på mig en halvtimme innan klockan ringde. Kanske hon börjar vänja sig vid mitt dygn? Just nu kopierar hon i alla fall mig. Jag tittar på min TV, hon tittar på sin. Och fiskarna verkar inte bry sig nämnvärt. De verkade mer rädda för Stina. Fast hon satt förstås ovanpå akvariet. Det har i alla fall Lisa inte kommit på än.

Orosnatt....

Imorse var första gången Lisan vaknade någon annanstans än i min säng sedan hon flyttat in och vågat sig upp från under sängen. Idag låg hon i fåtöljen efter att ha haft en rätt orolig natt. Jag kom hem sent, först brydde sig Lisan inte alls om att jag gick och lade mig utan skulle jaga fisk och dra i klöspelaren. Sen kom hon och lade sig, först på ena sidan, sen på andra sidan, sen vid huvudet, vid fötterna, framlänges och baklänges. Jag vet inte hur hon till slut bestämde sig för att gå ner från sängen, men jag vaknade av en trummvirvel mot garderobsdörren, där Lisan stod klockan fyra på morgonen och försökte antingen slå sig igenom dörren eller bara väcka mig. Ett kort "Nej!" fick henne dock att återgå till fiskjakt. Sen till slut vaknade hon alltså i fåtöljen istället för hos mig, med 30 centimeter gånger en meter sandmatta utbredd på golvet framför kattlådan. Det är inte utan att jag tycker lite synd om henne för denna oroliga natt. Samtidigt är det med viss avundsjuka jag ser min kompis katt gå på lådan ikväll. Han stannar nämligen för att borsta in eventuella utspillda sandkorn som hamnat på golvet. In under lådan med dem, innan han slutgiltigt kliver ut och anser sig klar. Mycket sympatiskt vana. Vi får öva på den. :)

Invägd

Nu har jag vägt Lisa. Lyfte upp henne under vaga protester, vägde oss båda, vägde sen mig och drog av min egen vikt. Med den metoden blev nu Lisan invägd, och hennes startvikt är 6,8 kg. Enligt matpaketet borde Lisa kunna äta 80g torrfoder per dag och ändå förlora vikt, så hennes nuvarande diet med 50g torrfoder per dygn borde vara rena raketbantningen. Skall bli intressant att se hur det utvecklas.

Ovanlig artighet

En intressant detalj med Lisa är att hon (än så länge) inte ger sig upp i sängen objuden. Om hon inte redan ligger där när jag kommer väntar hon på lov. Imorse hoppade hon ner från sängen, drack vatten och kom sen tillbaka. När hon återvänder så sätter hon sig på golvet vid sängkanten och tittar upp längtansfullt. Där sitter hon tills jag säger nåt i stil med "Kom då Lisa" eller tills jag klappar på madrassen och visar att jag tycker hon skall hoppa upp. Lite rart. Vi får se hur länge artigheten står sig.

Ett par ord till om sand

När jag nu även har hand om katter med Everclean och kan jämföra färska minnen: Det finns en stor fördel med Everclean: Den dammar inte. Varje gång jag drar spaden genom min Pussy Compact så försvinner jag själv i ett mål av hostig betongdamm. Det finns dock en fördel med Pussy (förrutom tillgängligheten): Den klumpar bättre. Jo faktiskt, det är min bedömning. Everclean smular mycket mer, men den dammar inte. Det kanske i och för sig hänger ihop: ju finare korn desto kompaktare klumpar och desto mera damm. Kanske det kan vara så enkelt? I så fall är Less Track knappast ett alternativ. Annars börjar jag bli sugen på att testa den, för utöver dammet så bärs det ut en hel del med tassarna.

Balkongen testad

Jag jobbar hemma idag och sitter i vårsolen på balkongen och gör mind-map över ett föredrag som skall hållas nästa vecka. Efter intensiv övertalning (kom då lisa, ja lisa, kiss-ksss, lisa, ja, lisa kom då) lyckades jag få Lisan att följa med ut på balkongen en sväng. Hon var mycket intresserad av mittdelaren och insynen på grannens balkong (inte så konstigt de har ju också katt), men kikade ut över räcket på behörigt avstånd på några decimeter från räcket. En minut, kanske till och med två-tre minuter ägnade åt utforskning av balkongen. Nog med spänning för en dag - nu har Lisan återgått till att koppla av framför akvariet.

"Det är min kam!"

En sak som Lisa gillar väldigt mycket är att bli klappad och kliad. Speciellt förtjust är Lisan i att bli kammad. Hon spinner och låter till och med kammen stryka fram över ryggen, som annars är lite off limits för krafsning. Enda problemet är att hon är mycket svårkammad. Hon har nämligen fattat sånt tycke för den underbara kammen att hon vill hålla i den själv, och helst också putsa (slicka) den i gengäld för allt gott den gör med hennes päls. Och om Lisa skall hålla kammen så är det ju svårt att kamma. Tyvärr lyckades jag inte ta något kort medan hon slickar kammen, för så fort hon ser den röda avståndsmätaren blinka till på kameran så vänder hon upp huvudet och ser till att presentera en respektabel och lagom allvarlig min för kameran.

Nya hot och gamla vana

En rätt lugn dag, Lisa ger intryck av att inte ha flyttat sig från sängen där hon låg både när jag var hemma på lunch och när jag kom från jobbet. Hon reagerar heller inte nämnvärt när jag tappar metallgallret från buren i golvet eller när jag kör kaffekvarnen. Hon åt till och med medan jag åt (hon sin mat, jag min, änså länge går det bra på den fronten också).
Först nu vid halv åtta var det dags för en tur under sängen, och då efter en liten ritual. Grannens hund var nämligen ute och skällde i trapphuset och den inre dörren öppen så han (eller hon) hörs rakt genom brevlådan. Lisa reste sig värdigt från sitt majestät på fåtöljen, gick fram mot dörren. Ställde sig på tå med alla fyra fötterna och sköt rygg. Sen satte hos sig så bred och uppblåst hon kunde (och det vill inte säga lite), tills hunden tystnade. Sen fick det bli en vända in under sängen.

Dusch i sängen

Idag gjorde Lisa ännu ett framsteg och klarade av att ligga kvar i sängen (i motsats till springa ner under sängen) medan jag duschade. För övrigt har hon varit här en vecka när kvällen kommer idag.

Nämen titta! En fisk!

Fem dar tog det att upptäcka. Snabbare än Stina, saktare än Hugo.

Lucka på lådan

Det här med lucka på lådan verkar lite överkurs än så länge. Lisan var ute i köket och åt och drack en bra stund. Det brukar nästan alltid följas av ett besök på lådan så jag följde efter för att se vad som hände. Lisa satte sig någon meter ifrån lådan och låtsades som hon bara satt där på spänn i största allmänhet. Jag gick och öppnade lyckan genom att trycka den inåt. Det krävdes ingen direkt övertalning för att Lisa skulle kliva in i lådan. Släppte ner luckan. Nej, ingen panik, hon gjorde det hon skulle. Sen krafsade hon på luckan. Inget händer. Hon krafsar igen, försöker stoppa ut en tass, men drar in den igen när den håller på att komma i kläm mellan låda och lucka. Då försöker hon (begåvat, men svårt) dra luckan inåt med tassen. Det går ju men funkar bara ett par centimeter. Jag som vill undvika nåt slags trauma i anslutning till lådan öppnar luckan åt henne istället, och hon kommer ut. Just nu har jag tagit bort luckan från lådan. Det får nog vara så ett tag.

Inget matvrak precis

Enligt doseringskoppen som kom med maten så äter Lisa omkring 40g torrfoder på en dag. Lägg därtill att hon idag för första gången fick lite männsikomat. Jag erbjöd henne lite sej som jag stekt. Det var tillräckligt intressant för att följa med ut i köket och smaka på maten i skålen. Hon smaskade där ett tag, men av de ca 30-40 gram fisk jag ställt fram åt hon nog tio. Undrar om hon vet att hon behöver gå ner lite? En sak tycks i alla fall säker: Om inte magen försvinner med den här matmängden så behöver jag ta henne till doktorn.

Husets herre?

Livet blir allt mer bekämt för Lisan....

Steg för steg

Steg för steg verkar Lisa känna sig tryggare här, fast det tar sin tid. Hon ligger rätt mycket inne bakom sängen, men det verkar delvis bero på att hon tycker det är bra att ligga där och sova i lugn och ro. Annars spenderar hon mer och mer tid på sängen. Rundan mellan sängen, lådan, maten i köket och tillbaka börjar se riktigt vanemässig ut redan.
Igår gick hon lös på garderoben först med tassarna som en trumma mot dörren och sen med klor. Jag lyssnade till hennes protest och provade att öppna dörren. Det var precis vad som önskades, och efter att ha rivit ut lite sängkläder från nedersta lådan och lagt dem på golvet istället kröp hon in och låg i garderoben ett tag. Misstänker att detta kan ha varit början på införandet av en "Nej till stängda dörrar"-policy här. Många katter tillämpar en mycket strikt sådan i sina hem har jag hört.

Lite tips tack!

Hur tar man sig ur sängen på morgonen, när man inser att det involverar att väcka en sån här?

Läskigast i världen

Läskigast i Lisas värld just nu är hissen. Hon kan ligga hur lugnt som helst och sova på sängen det mesta av tiden, men sen kommer någon upp eller ner eller rör hissdörren. Det orsakar i 100% av fallen att man måste lägga sig under sängen. Detta oväsen. Blir ganska många resor upp och ner under sängen på en dag.

Balkongen? Usch nej!

Tänkte att Lisan skulle få känna lite på betongen och friska luften på balkongen. Tog fram selen ohc satte på den på henne, det var inga problem. Hon spann till och med och trodde nog mest att jag klappade henne på magen. Sen gick jag och öppnade balkongdörren. Då greps Lisa plötsligt av total panik och kröp in under sängen. Inte förräns balkongdörren var stängd våga hon sig fram igen. Nu får hon gå med selen på en liten stund (jag kopplade bort kopplet), så hon får känna hur det känns. Den sitter rätt löst, men är fortfarande väldigt stel. Hoppas verkligen den blir mjukare med tiden.

"Jag vet att det är en dator i väskan"

Ett tag trodde jag att det var inlärt beteende med värmesökeri, men nu börjar jag misstänka att det är ren instinkt.

Rengjord...

Efter att ha kliat Lisa ett tag fick jag lite uppskattning tillbaka. Min handflata är nu mer renslickad än någonsin.

Trevande lekförsök

Än verkar inte Lisa helt övertygad om att det är säkert att leka här. Det går bra lite smått, om man rullar pälsbollen förbi henne eller ganska nära, så tar hon den och drar i den. Har hon väl fått fast den släpper hon inte gärna. Skall den långt bort däremot så får det nog nästan vara. :)

Skönast är förstås när leksaken kommer förbi katten, istället för tvärtom. Då kan man liksom ligga kvar på sängen och ändå tillfredställa husse med lite lek...

Skall man nu prompt behöva resa på sig så är i alla fall snöret som vanligt mer spännande än leksaken. Speciellt detta snöre tror jag, som är en resår.

Men om husse ändå inte ger sig så får man gömma sig. Denna gång hade Lisa faktiskt extra tur och hittade kattleksaksbollen som hon gillade. Samma boll som hittils ratats av en enig jury bestående av Walter, Stina och Hugo. Folk är olika helt enkelt. Katter också.

Vi gör vissa framsteg

Morgonen idag var mera social. Lisa sov hos mig hela natten, och låg kvar vid fotänden tryckt mot mina ben när jag vaknade och stannade en stund efter att jag gick upp. Ganksa morgontrött verkar hon vara, hon ville tillbaka och lägga sig ganksa snabbt efter att vi gått upp. Hon vågade sig också ut i köket för att äta ur sina egna skålar som står där. Gjorde husse stolt genom att välja light-torrfodret istället för det medhavda torrfodret, trots att hon har en skål av varje. (På kvällen gjorde hon motsatt val så jag tror inte man skall dra för mycket slutsatser.) Hon dricker lite också, både ur sin lilla skål i köket och ur den stora som står bredvid TVn. När jag gick till jobbet satte jag huven på lådan, men det var nog ingen bra idé för den verkar inte vara använd idag. Om något annat blivit använt är jag inte riktigt säker på, men det borde väl ha märkts ganska tydligt på lukt?

Lite kattbilder...

Tidigare lill-hussar kom förbi och spanade in Lisas nya hem. Jag passade på att slita fram kameran när hon ändå var lite distraherad. Annars är hon svårfotograferad, hon vill helst fram och nosa på kameran och gnida sig mot händerna som håller i den.

En rätt bra kattlåda

Lådan som Lisa reste i från Värmland och hit. En riktigt elegant konstruktion måste jag säga. :)

Ankomstrapport

Skall försöka få upp lite bilder, men jag har inte velat skrämmas med blixten hittils. Igår kom alltså Lisa. I en stor pappkarton, med ett durkslag som titthål framåt reste hon från Arvika till Stockholm i bil. Väl framme klippte jag av snörena som höll durkslaget och Lisa kröp utan större väntan ut. Gick ett halvt varv runt rummet. Nosade lite extra på sanden i lådan (jag har tagit av huven för att underlätta att vi får in rätt rutin från början). Sen försökte hon krypa in under soffan, men den kom inte in under den. Fortsatte, hittade sängen och gömde sig under den. Där låg hon nog kvar i en halvtimme timme. Jag släckte i lägenheten och lade mig att titta på Tv, för det hade jag hört att hon kan hemma.

Det tog inte så långt tid, så kom Lisa fram från under sängen, såg sig om lite försiktigt, gnuggade sig mot klöspelaren lite och kom sedan fram för att hälsa när jag ropade på henne. Ganska snabbt  hoppade hon upp och lade sig på min mage, spann som en mindre moped och ville bli klappad i ansiktet. Ja, inte så mycket på huvudet eller i nacken utan just i ansiktet: näsan, kinderna, mellan ögonen.

När jag lade mig lade hon sig innan mig och sov hos mig en stor del av natten (tror jag, jag sov ju också). På morgonen var hon i alla fall försvunnen, hon hade gömt sig under sängen och där såg jag inte till henne nåt mer före jag gick hemifrån.

Och så den stora frågan: Jodå, hon förstår vad lådan är och har varit där två gånger redan. I första hand hade hon nog velat att jag öppnade balkongdörren, men när det inte hände så var lådan det självklara valet. Mat har jag däremot inte fått henne att intressera sig för än. Inte ens en tonfiskburk. Men jag ställde fram lite medskick av hennes gamla mat innan jag gick till jobbet. Kanske äter hon när hon får lite lugn och ro.

Lisa flyttar in

På kvällen dök transporten med Lisa upp från Värmland, och Lisan började sitt arbete med att flytta in och lära känna sitt nya hem. Den första riktiga rapporten skrevs dagen efter, eftesom kvällen gick åt till att ligga still med den nyinflyttade i famnen framför TV:n.

Den första rapporten om Lisa:
http://lisakatten.blogspot.com/2007/04/ankomstrapport.html

Laddat och klart!

Då var den sista detaljen omhändertagen: Lådan är fylld med sand! Nu är det bara själva katten som saknas för att jag skall vara en komplett kattägare. :) Valet föll till slut på Pussi Kompakt. En kollega talade sig varm för sanden, som ju är rätt lik Everclear till innehållet. Prismässigt är det dock i slutänden stor skillnad: Jag fick klart för mig att Pussi finns i 10kg påsar, och på Daglivs kostar en sån 109 kr. Everclear kostar 64% mer, 170 kr för 10 kg. Fördelen är dock att Pussi finns i fem-kilos påfyllningspåsar för det lite högre priset 65 kr om man går ner på närbutiken som har öppet till 22.